Efter USA:s attack på Venezuela växer oron hos Serbiens ledare för att något liknande skulle kunna ske där. Samtidigt odlar Serbiens president sina kontakter med Trump-klanen som erbjudits lukrativa affärsmöjligheter i Belgrad.
Relationerna mellan Serbien och Venezuela har genomgått en anmärkningsvärd utveckling sedan det tidiga 1990-talet. Under Bosnienkriget 1993 intog Venezuela, då som tillfällig medlem i FN:s säkerhetsråd, en hård och negativ hållning mot Serbien (dåvarande Förenade Republiken Jugoslavien) som var en internationell paria under Slobodan Miloševićs styre. Venezuela röstade bland annat för FN-sanktioner mot Serbien som straff rörande krigsbrott och stöd till bosnienserbiska styrkor.
Mot slutet av 1990-talet började dock en ideologisk omorientering att äga rum som förde nationerna närmare varandra. Hugo Chávez, som blev Venezuelas president 1999, profilerade sig som antiimperialist och stor kritiker av USA. Samma år motsatte han sig offentligt NATO:s bombkampanj mot Jugoslavien under Kosovokriget och betraktade Kosovos självständighetsförklaring 2008 som resultatet av amerikansk inblandning.
Efter att Milošević störtades 2000 sökte Serbien försoning med USA och EU, men behöll också relationer med de alliansfria staterna. Under 2000-talets första decennium fördjupades de diplomatiska banden mellan Belgrad och Caracas. I början av 2010-talet undertecknades flera samarbetsavtal, bland annat inom utbildning, energi och jordbruk.
När Aleksandar Vučić fick sin politiska makt under 2010-talet, fortsatte Serbien att “balansera” mellan europeiska ambitioner och allianser med till exempel Kina och Ryssland. Venezuela blev ett viktigt exempel på denna strategi och under Vučićs ledning har Serbien upprätthållit goda relationer med Maduro, även om Vučićs och högerpopulister i Serbien ogillar den socialistiska retoriken. Samarbeten sker bland annat genom visumfrihet, handelsavtal och gemensamma uttalanden i FN rörande imperialism, geopolitik och suveränitet. Relationerna har också fördjupats genom gemensamt motstånd mot “västlig intervention” och det internationella erkännandet av Kosovo.
Efter den amerikanska attacken mot Venezuela i januari 2026 och bortförandet av president Nicolás Maduro har Serbiens ministrar reagerat med skarpa fördömanden och kritik. Vučić fördömde agerandet som ett allvarligt brott mot internationell rätt och menade att FN-stadgan nu förlorat sin betydelse. Samtidigt betonade han att Serbien vill behålla goda relationer med USA, men att Serbien måste säga ifrån när folkrätten kränks.
Attacken har också använts för att stärka nationalistiska budskap. Populistiska och regimtrogna medier kopplar händelsen till Serbiens erfarenheter av våld, NATO-intervention och paralleller dras mellan Maduro och Vučić med en växande oro för att Serbien kan stå inför liknande hot.
Redan dagen efter attacken sammankallade Vučić det nationella säkerhetsrådet och meddelade att Serbien kommer fördubbla sin militära kapacitet inom 18 månader. Budskapet till invånarna liksom till sina SNS väljare är att Serbien måste förlita sig på sin egen militära och inte på internationella garantier som genom allianser.
Vučić själv har antytt att utländska aktörer försöker påverka hans styre, och att oppositionen samarbetar med dessa krafter. Genom att likna sig själv vid ett potentiellt nästa mål för västvärldens regimbyten försöker Vučić presentera sig som beskyddare av Serbien och “den serbiska världen” – med Venezuela som en spegel för Serbiens egen roll och samhällsutveckling i en mer instabil världsordning.
Regimtrogna medier i Serbien har också utnyttjat attacken mot Maduro för att förstärka ett antiamerikanskt och nationalistiskt narrativ där Serbien och Venezuela framstår som offer för stormaktsvåld. Konspirationsteorier och populistisk retorik blomstrar i proryska och nationalistiska kanaler.
Även oppositionella i Serbien varnar för paralleller av typen ”idag Maduro, imorgon kanske någon annan ledare som inte passar Washington”. Samtidigt använder oppositionen händelsen för att framställa Vučić som en auktoritär ledare i Maduros skepnad.
På det sättet handlar utspelet att “Vučić kan sluta som Maduro” både om varning och hot, beroende – all beroende på från vem och i vilka sammanhang utspelen kommer.
Vad hände med Trump-hotellet i Belgrad?
Samtidigt som krisen i Venezuela pågår betonar Vučić betydelsen av att Serbien och USA måste ha goda relationer. Trump-klanen aviserade tidigare planer på att bygga ett lyxhotell i Belgrad på platsen för den tidigare jugoslaviska generalstabsbyggnaden. Den förstörda byggnaden som blev bombad av Nato 1999 är länge betraktad som ett viktigt kulturarv, och en viktig symbol för serbisk, nationalistisk identitetspolitik.
Trumps svärson Jared Kushner planer på att bygga ett lyxhotell på platsen väckte därför massiv kritik i Serbien. Vučić har försvarat projektet och kallat det för en chans till försoning, men kulturarvsexperter, oppositionen och många invånare reagerade kraftigt.
Till slut har planen stoppats efter juridiska invändningar, protester och misstankar om korruption Affären blev som ett nationellt trauma ett exempel på hur historiska sår kan kommersialiseras och exploateras. För Vučić var det ett politiskt bakslag, men för många i Serbien var det en seger för värdighet och självrespekt.
Trumps svärson valde till då att dra sig ur projektet. Det återstår dock att se hur Trump själv kommer att se på saken och hur han formellt kommer att agera rörande Serbien.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
