Långt innan coronaviruset bekräftats i Afrika spreds information, skämt och rykten om smittan. Rykten och skämt som ofta handlade om vem det är som sprider smittan. Först var det Kina och kineser som skapade oro men nu är det vi – européer och nordamerikaner.
För två veckor såg Richard Kato ett inslag på tv-nyheterna om att européer vars visum gått ut skulle tvångsutvisas från Uganda. Men européerna vägrade lämna landet och sattes då i karantän på hotell för en kostnad av hundra dollar per natt.
Under åratal hade Richard följt nyheterna om flyktingar från Afrika som drunknar i Medelhavet. Snabbt skissade han en bild och skickade den till en vän, som sa: Briljant!
Richard kontaktade Vision Media som publicerade bilden av en uppochnedvänd värld.
Tecknaren: Kato Richard
Det känns märkligt att få frågor om hur jag och min familj mår från utsatta människor i Sydsudan, Tanzania, Kenya och Zambia. Att det är vår hälsa de oroar sig för.
Vi i Europa och Nordamerika, som burit på idén om att vi ska sprida hälsa, utbildning, demokrati och välstånd till Afrika, har nu blivit smitthärden i världen. Det är jag som individ som skrämmer mina vänner runtom i Afrika.
Först var det Kina och framför allt kinesiska medborgare som skapade oro i sociala medierna. Det spreds rykten om att smittade personer med ursprung i Kina låg gömda på sina rum. Och när ett plan med personer som rest från Kina landad på Jubas internationella flygplats uppstod panik hos flygplatspersonalen. Enligt de rykten som spreds bland journalister sprang hela hälsovårdsteamet som jobbar med att testa resande iväg. Nyheten togs snabbt bort från gruppchatten och vad som sen hände vet ingen.
Men det går att se att Kina har en mycket effektiv pr-maskin. Ambassaderna spred lugnande meddelanden till journalister och i sociala medier. De lugnade alla med information om att alla deras landsmän som befinner sig i Kina kommer att behandlas väl. De kommer att testas och få sjukvård om de behöver det. De spred också ut nyheter om hur effektivt de motarbetade smittspridning och hur effektivt de tog om hand om de sjuka.
Så när smittan kom till skidorterna i Italien och Tyrolen och sen snabbt spreds vidare till oss alla, så hade Kina redan skapat en bild av att de hade kontroll på läget. Och då ändrades ryktesspridningen på sociala medier.
Istället var nu smitthärden en 70-årig kvinna från Europa som insjuknat på ett hotell i Juba. Eller en man i Arusha som kommit för att besöka Serengeti. Allt resande från Europa och USA stängdes ner.
På sociala medier i Tanzania ombads ”expats” (ett samlingsnamn på diplomater, biståndsarbetare, affärsmän från rika länder) i Dar es Salaam att sluta bunkra mat, toapapper och mediciner.
Kina har länge varit ett exempel för afrikanska ledare. Nu när Europa, USA och Kanada är de som är smittbärare så finns det en risk att Kina ytterligare stärker sin makt över utvecklingen i Afrika.
Och auktoritära ledare utnyttjar tillfället. President Magufuli som först sågs på en bild skrattande när han fothälsar en besökare, har nu stängt landets skolor och öppnat för möjligheten att inte hålla presidentval i oktober.
Rais John Pombe Magufuli akisalimiana bila kushikana mikono na mwanasiasa mkongwe ambaye ni mwanachama wa Chama cha @ACTwazalendo, Maalim Seif Sharif Hamad, ikiwa ni tahadhari ya kujikinga na virusi vya homa ya corona, mara baada ya mazungumzo yao Ikulu jijini Dar es Salaam.
2711:30 – 3 mars 2020Info om Twitter Ads och integritetSe de andra tweetsen av TBConline
Afrika har drabbats minst av alla världsdelar av coronapandemin. Enligt WHO (20 mars), stod Afrika för bara 0,3 procent av alla som testats positivt för Coronaviruset, (738 personer). Trots det så har skolor i de flesta länderna stängt, människor bunkrar mat och toapapper, pris på handsprit och ansiktsmasker ökar kraftigt. Hotell och turistindustrin står still. Människor oroar sig för sin försörjning och de som redan innan pandemin var fattiga kommer troligen att bli ännu fattigare. Och det är innan smittan ens kommit till dem.
Petter Bolme
