I slutet av februari, precis innan alla insåg allvaret med pandemin såg jag några av vårens viktigaste konstutställningar i New York. Som Laurie Rosenwald berättar kunde ingen av oss då föreställa oss vad som därefter skulle hända. Idag är praktiskt taget alla världens museer stängda, New York och andra storstäder ligger öde.
Nu sitter miljarder människor instängda, eller näst intill instängda som här i Sverige – något som fått många i världen att förundrat granska oss, vilket Carlos Decker-Molina skrivit om i flera intressanta artiklar här och här.
Men världen är mycket större än Europa eller USA. När jag läser Hélène Boëthius’ eller Parul Sharmas beskrivningar av det som sker i Västafrika respektive Indien går det inte att låta bli att känna hur priviligierade vi trots allt är. Vi har starka skyddsnät, svenska barn kommer inte att drabbas som barn i världens fattigaste länder där konsekvenserna riskerar att bli katastrofala när den vanliga sjukvården havererar.
Pandemin handlar också om geopolitik, något vi berättat om i aktuella avsnitt av Global Podd där vi pratat om Ryssland och nu senast om Kina.
Samtidigt ger pandemin oss en möjlighet att stanna upp. Plötsligt får vi chansen att se det lilla i det stora, upptäcka hur vackert det är alldeles nära oss och uppskatta det vi normalt tar för givet. För mig, som förra året hade 200 resdagar och normalt aldrig är hemma i Sverige mer än några veckor i sträck, blev detta extra tydligt när jag i helgen traskade runt i en skog – bakom Kaknästornet – som jag inte visste fanns!
Konstutställningen Tyst Vår som just nu pågår i den där skogen kan förstås inte mäta sig med något vi för bara ett par veckor sedan kunde se på MoMa i New York eller Centre Pompidou i Paris. Men det ideellt arbetande teamet bakom projektet, konstnärer och kuratorer, har skapat något som jag tror är viktigare än vilken megautställning som helst: de har fått oss att stanna upp, reflektera och dessutom ta en lite äventyrlig promenad på en plats vi (åtminstone jag) inte visste fanns. Här berättar en av konstnärerna, Mats Bigert, om utställningen.
Så ta chansen ni som bor i Stockholm, missa inte att ta en promenad i den okända skogen bakom Kaknästornet!
Nu går vi in i en ny pandemivecka. Själva jobbar vi på så mycket som det låter sig göras. Global Bar och Global Podd drivs helt ideellt, i dagsläget utan ekonomiska resurser utifrån och vi är därför otroligt glada över att så många ändå vill medverka – och för alla de positiva reaktioner vi fått. Vi ser också att allt fler prenumererar på vårt nyhetsbrev.
För som vi skrev när vi drog igång Global Bar som en onlinetidning är vi alla – oavsett var i världen vi befinner oss och hur vi lever – drabbade av coronaepidemin. Därför måste samtalet om de globala frågorna fortsätta – och fördjupas.
Och det lovar vi att bidra till – här – och i kommande avsnitt av Global Podd!
David Isaksson, grundare till Global Reporting och initiativtagare till Global Bar.
