Samtalet med rubriken ”Varför bryr vi oss inte om Palestina?” drog fulla hus – uppenbarligen är Palestina fortfarande en fråga som engagerar. Samtalet kretsade kring alternativa politiska krafter, tvåstatslösningens tröstlöshet och hoppet om framtiden.
Här kan du se samtalet i efterhand
Under sommaren har israelisk militär attackerat flyktinglägret i Jenin, bosättare tar ytterligare mark på Västbanken och situationen i Gaza är svår. Men från Sveriges regering har det varit tyst.
Johan Schaar på fredsforskningsinstitutet SIPRI beskriver den svenska regeringens hållning mot Israel som schizofren. Han refererar till ett möte i Utrikesutskottet som ägde rum tidigare i år:
– Stora delar av samtalet handlade om de MR-brott som den palestinska regeringen begår och utskottet vill se ett associationsavtal och närmare samarbete med Israel, detta trots alla de väldokumenterade övergrepp som den israeliska staten begår, konstaterar Johan Schaar.
Den 30 oktober 2014 erkände Sverige staten Palestina. En följd blev att Sveriges kontakter med Israel helt frystes och det dröjde till september 2019, då Ann Linde blev utrikesminister, innan de tinade upp igen. Nu står Israel högt på agendan som önskad handels- och samarbetspart, trots de väldokumenterade övergrepp som begås av militär och bosättare. Företrädare för både Storbritannien och USA har kallat Israels övergrepp för terror och är mycket mer högljudda i sin kritik mot Israel än vad företrädare från EU och Sverige är. Hur blev det så?
Anna Sundström, chef för Palmecentret, beklagar att världen inte gör mer för Palestina. Hon säger att dubbelmoralen blir extra tydlig när man ser på det totala stöd om Ukraina fått från väst. Ryssland straffas med sanktioner och Ukraina har blivit den största mottagaren av svenskt bistånd, ett bistånd som bara är en liten del av det totala stödpaket som gått till Ukraina.
Svenska stödet minskar
Samtidigt har den nuvarande regeringen skurit ned det svenska biståndet till Palestina med drygt 40 procent Med totalt maximalt 165 miljoner att fördela via Sida kommer civilsamhället drabbas hårt av nedskärningarna.
– Det finns en stor solidaritet i Palestina för Ukraina och det finns inget motstånd mot omvärldens stöd. men det finns en enorm frustration över dubbelmoralen, konstaterar Anna Sundström och får medhåll från Johanna Wallin, projektsamordnare på Palestinagrupperna.
Johanna Wallin ser för sin del en stor kraft bland palestinierna som försöker förändra trots att engagemanget kommer med stora risker:
– Många av de som vill ha politisk förändring i Palestina sitter i fängelse i Israel – eller Palestina. De nya politiska krafterna motarbetas av de etablerade politiska partierna, både på den palestinska och den israeliska sidan, konstaterar hon.
Samtidigt är det exakt dessa unga krafter som Anna Sundström på Palmecenter sätter sitt hopp till för en fredligare framtid:
– Det som behövs för att vända utvecklingen är att progresiva krafter väljs genom demokratiska val, konstaterar Anna Sundström.
Det var förstås oundvikligt att samtalet också kom in på tvåstatslöningen. Är den död? Inte helt, menar paneldeltagarna:
– När man pratar med tjänstemän och andra som verkar i regionen så är det ingen som längre tror på en tvåstatslösning, det är de facto bara en stat, det har gått för långt och lösningen måste utgå från det, konstaterar Johan Schaar på fredsforskningsinstitutet SIPRI.
Anna Sundström håller med i sak, men tycker att det är en onödig diskussion:
– Vi gör oss en otjänst när vi fastnar i det tekniska, vi behöver titta på är läget på marken och de övergrepp som sker, det måste vara vårt fokus.
Kajsa Sörman
Här finns hela programmet:
|
Uppläsning av artikel
|
