Åtalet mot Lundin: Vad menas med uppsåt att begå brott?


En ung man som fallit offer för kriget i Sydsudan. Foto: Sven Torfinn, Sydsudan

Den 11:e november presenterade Åklagarmyndigheten beslutet att väcka åtal mot Lundin Energys styrelseordförande Ian Lundin samt styrelseledamot Alex Schneiter. De båda åtalas för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sudan 1999-2003. För en fällande dom krävs att åklagaren kan bevisa att det funnits ett uppsåt att begå brott. Men vad innebär uppsåt enligt svensk lag?

Karolina Bonde, juridisk rådgivare till kampanjen Unpaid Debt reder ut vad som krävs för en fällande dom.

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.

Ian H. Lundin och Alexandre Schneiter hävdar att kriget som härjade i samma område som Lundin Oil verkade i Sudan inte hade något att göra med deras affärsverksamhet. De bevis åklagaren presenterat i sin stämningsansökan motsäger detta. Åklagarens bevisföring visar att de begångna brotten var direkt kopplade till oljeutforskningen och att de två åtalade är medskyldiga till krigsförbrytelser.

I Sverige kan man endast bli åtalad om åklagaren på objektiva grunder bedömer att det finns tillräckliga bevis för att det misstänkta brottet har begåtts och att den åtalade kan bli kopplad till brottet. Det finns en stor andel bevis för att krigsförbrytelser har begåtts i Lundins koncessionsområde, nyckelfrågan i detta fall är däremot om brotten kan bli kopplade till de åtalade. Enligt svensk lag kan personer befinnas skyldiga till medhjälp om de uppsåtligen har främjat den brottsliga handlingen genom ”råd eller dåd”. 

Huvudordet här är ”uppsåtligen”. Enligt svensk rätt finns det tre typer av uppsåt, avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt. De tre typerna kräver olika nivåer av medvetenhet hos gärningspersonen. Avsiktsuppsåt innebär att det är en medveten, kontrollerad gärning som utförs i syfte att en viss följd ska inträffa. Insiktsuppsåt förutsätter att gärningspersonen ser ett visst faktum som mycket sannolikt, man kan säga att gärningspersonen har en praktisk visshet i förhållande till såväl följder som omständigheter. Likgiltighetsuppsåt innebär att gärningspersonen misstänker att en följd kommer att inträffa eller att en omständighet föreligger men är likgiltig för att det sker. I ett rättsfall förklarades det att man har likgiltighetsuppsåt då ”förverkligandet av effekten eller förekomsten av gärningsomständigheten, vid gärningstillfället utgjorde inte ett för gärningsmannen relevant skäl för att avstå från gärningen” (”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176, se s. 198). I samma rättsfall framhöll Högsta Domstolen att omständigheter som att gärningsmannens beteende var hänsynslöst, att hens sinnesstämning var upprörd och att hen hade ett intresse i saken kan tala för att hen var likgiltig inför förverkligandet av effekten eller förekomsten av gärningsomständigheten. Bevisen som åklagaren lagt fram i Lundinfallet visar på att de två misstänka hade insikt och agerade med självintresse samt för Lundin Oils räkning.

Hur främjade de åtalade brotten?
Hur de tilltalade främjat krigsförbrytelser kommer att framgå nedan. Någon gång mellan 3–17 maj 1999, beslutade Ian Lundin att Lundinkoncernen skulle framställa krav till den sudanesiska regeringen att militären skulle överta ansvaret för att säkra och skapa förutsättningar för Sudan Ltd:s verksamhet i Block 5A, ett område som inte kontrollerades av militären eller regimallierad milis. Ian Lundin fattade beslutet med uppsåt om att kravet innebar att den sudanesiska militären tillsammans med regimallierad milis skulle behöva genomföra offensiva militära operationer och att den sudanesiska regeringens krigsföring systematiskt innefattade anfall mot civila eller i vart fall urskillningslösa anfall.

När regeringen gick till attack som svar på Lundins krav fick Lundin Oil kontinuerlig information om situationen i Block 5A och de militära insatsernas konsekvenser. Lundins interna säkerhetsrapporter visar exempelvis att Alexandre Schneiter var medveten om att den sudanesiska militären släppte bomber på byar. Säkerhetsrapporterna varnade också för ”den ökade möjligheten till fortsatta strider i Block 5A – både på kort och lång sikt”.

Med kännedom om att anfall mot civila eller i vart fall urskillningslösa anfall hade genomförts i och i närheten av Block 5A under 1999 och 2000 uttryckte Alexandre Schneiter vid ett möte den 4 oktober 2000, uppskattning för det sätt på vilket regeringen skapade förutsättningar för Sudan Ltd:s verksamhet i Block 5A. Han bekräftade därigenom deras tillvägagångssätt och uppmuntrade dem implicit att fortsätta att begå krigsförbrytelser.

När Lundin förvärvade rätten att utforska olja i Sudan hade landet en solid och mycket väldokumenterad meritlista när det gäller att kränka mänskliga rättigheter, utöva tortyr, neka humanitärt bistånd till sin befolkning, begå krigsförbrytelser och använda tvångsförflyttning som ett medel för krigföring och för att säkra oljeoperationer. Detta i sig skulle tyda på att de tilltalade bör ha varit medvetna om riskerna med att låta Sudans regering ta över ansvaret för att säkra Block 5A. Inte minst då regeringen inte hade full kontroll över området. De tilltalades handlingar uppfyller därför till fullo kriterierna för lägsta och näst lägsta nivåer av uppsåt.

Under fyra års tid genomförde den sudanesiska militären, tillsammans med en grupp miliser, offensiva militära attacker inklusive flygbombningar, beskjutningar av civila från helikopterstridsfartyg, kidnappningar och plundring av civilas ägor samt brände hela byar med boskap, bohag och odlingar för att säkra grunden för Lundin Oils verksamhet. Trots detta fortsatte företaget att arbeta tillsammans med dem. Vid denna tidpunkt är även kriterierna för att nå den högsta formen av uppsåt uppfyllda.

Det faktum att de två åtalade och deras juridiska ombud gjorde allt de kunde för att förundersökningen skulle läggas ner är förståeligt med tanke på de fördömliga bevis som åklagaren nu har lagt fram. Åtalet fastslår att Ian Lundin och Alexandre Schneiter hade uppsåt för att krigsförbrytelser skulle begås för Lundins räkning och är därmed skyldiga för medhjälp till folkrättsbrott.

Sammantaget visar åklagarens bevisföring att det finns en solid juridisk grund för en fällande dom för folkrättsbrott.

Karolina Bonde

Juridisk rådgivare till kampanjen Unpaid Debt

Nyhetsbrev

Samtycke

Global Reporting kommer att använda informationen du tillhandahåller på det här formuläret för att hålla kontakt med dig och uppdatera dig kring Global Bar och andra projekt.

Du kan ändra ditt samtycke när som helst genom att klicka på unsubscribe länken i sidfoten på email du mottar från oss, eller genom att kontakta oss på info@globalreporting.net. Vi behandlar din information med respekt. För mer information om våra sekretesspraxis, besök vår hemsida. Genom att klicka nedan godkänner du att vi får behandla din information i enlighet med dessa villkor.

We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp's privacy practices here.