Hur gör man som invandrare för att bli en äkta svensk midsommarfirare? Vem blir inbjuden till det svenskaste av allt – och hur beter man sig när värdfolket blir allt fullare?
Vi har pratat med Nuri Kino, Jana Frolén, Reka Tolnai och Mahad Malingur som alla vet hur man firar som en riktig svensk. Glad global midsommar önskar redaktionen!
När skribenten och aktivisten Nuri Kino (fyra i biståndsdebattens mäktigaste 2022) frågade hur många ickeetniska svenska som blivit inbjudna för att fira midsommar vällde svaren in.
– Upprinnelsen var ett styrelsemöte i A Demand for Action där jag frågade hur många som blivit inbjudna till svensk midsommar – och det var ingen. Innan dess hade några nyanlända flyktingar frågat mig om midsommar. De ville fira, men visste inte hur. Jag frågade också andra, sådana som bott i Sverige i tio, tjugo eller trettio år, men ingen av dem hade blivit inbjuden, berättar Nuri Kino.
Så Nuri ställde alltså frågan på nätet. Och fick svar – många. Men det märkligaste var att de flesta som svarade var etniska svenska, kränkta sådana.
– Jag ställde frågan till icke-etniska svenskar, men i stället var det en massa upprörda etniska svenskar som svarade och förklarade att de minsann själva inte blivit inbjudna och att de var trötta på att deras kultur pekades ut som snål och rasistisk. Det var en reaktion jag faktiskt inte hade väntat mig, konstaterar Nuri Kino.
Till dem som reagerade negativt hörde präster, journalister, lärare och personer inom vården – människor som rimligtvis dagligen kommer i kontakt med icke-etniska svenskar. Sedan dess har reaktionerna på hans uppmaning – från de etniska svenskarna – fortsatt också på andra håll i det sociala medielandskapet.
Här finns det en parallell mellan det här med midsommar och diskussionen kring barn som får vänta på rummet, det som senare blev #Swedengate. Vad beror denna snarstuckenhet på? När Nuri och familjen var nya i Sverige på 1970-talet var midsommar något självklart – och inkluderande. Det var fritidsledare och kommunen som fixade, eller också var det gemensamt firande i bostadsområdet. På den tiden var också skolor och klasser mycket mer blandade och man hade etniska svenska klasskamrater som man kunde fira med.
– Den gemenskap som fanns då var något sätt självklar, men så är det inte idag, konstaterar Nuri Kino som menar att integrationen är mycket svårare idag jämfört med hur det var på 70-talet:
– När jag växte upp samlades alla i skolmatsalen för att se Ingmar Stenmark åka slalom. Vi sjöng Den blomstertid nu kommer, oavsett vilket ursprung vi hade. Idag – när alla har sina egna tv-kanaler och vi befinner oss i så många olika bubblor – har den svenska kulturen mycket svårare att leverera.
Idag – när alla har sina egna tv-kanaler och vi befinner oss i så många olika bubblor – har den svenska kulturen mycket svårare att leverera.
Men åter till midsommar som Nuri menar till stor del också handlar om att det måste finnas sätt att mötas om vi ska kunna nå en integration:
– Om integrationen ska fungera måste vi ha sätt där vi kan mötas. Hur ska jag annars kunna bli en stolt svensk? Samtidigt handlar det inte om att överge det som är ens egna. Nyanlända behöver den trygghet som det innebär att leva nära människor från samma land, men samtidigt känna stolthet för Sverige. Så är det i USA: där har alla en amerikansk flagga utanför huset, trots att de knappt kan prata engelska. I Sverige blir den som har flaggan uppe snarast sedd som en rasist. Där har vi mycket att lära av USA.
Eller, funderar Nuri Kino vidare:
– Kanske behöver vi inte alls integrera folk, men vi behöver alla känna en samhörighet, och för att det ska fungera behöver vi saker vi kan enas om – och därför är diskussionen om midsommar viktig!
Jana Frolén kommer från Belarus och har snart bott tjugo år i Sverige.
– Jag känner inte alls igen mig i bilden att det skulle vara svårt som invandrare att bli inbjuden till svensk midsommar. Då är julen betydligt mer stressig, eftersom det är en så stark familjehögtid, något som blir uppenbart för oss som inte har våra familjer här. Då är jag glad över att mina vänners familjer ofta bjuder in mig, säger Jana Frolén.
Midsommar är dessutom inte något konstigt för henne. I Janas gamla hemland Belarus firas samma hedniska högtid, i Belarus heter den kupalle och är minst lika utlevande som midsommarfirandet i Sverige.
– Man ska bada naken, hoppa över brasan och kupalle är den enda natt då det är okej att vara otrogen! Firandet har fått ett uppsving sedan allt fler börjat tala belarusiska, men än så länge är det inte alls lika stort som i Sverige.
I år blir det så klart midsommar, även om hon inte kan alla snapsvisor och inte är så där superförtjust i den där söta sillen:
Midsommar är en tid att fira med vänner, om du inte blir bjuden innebär det att du inte har några vänner. Så då får du kanske skylla på dig själv, inte på att du är invandrare!
Reka Tolnai är ordförande i Centerns ungdomsförbund (CUF) och hennes familj kommer ursprungligen från Ungern. Ofta har just midsommar varit en tid då hon och familjen hälsat på sina ungerska släktingar:
– Jag firade faktiskt min första riktiga svenska midsommar förra året och det var väldigt roligt. Vi dansade inte små grodorna, men det var mycket köttbullar, potatis, snapsvisor och sill. Och så klart kul – för midsommar är en helg när man har roligt tillsammans.
Reka Tolnai är inte rädd för att sticka ut hakan. Hon gjorde det när hon dissade ”Britt-Marie som suttit i fikarummet i många år”. Och när CUF nyligen lanserade sin kampanj absolut svensk så blev det inte oväntat en hel del reaktioner.
– Vad som är svensk är något som många har väldigt mycket åsikter, om, och det är förståelig. Men alla definierar samtidigt sin svenska identitet på olika sätt. Jag är själv både svensk och ungersk, jag kan ha kvar mina ungerska traditioner och samtidigt fira jag midsommar som vilken svensk som helst. Jag tror på ett mångkulturellt samhälle där man samtidigt kan behålla sina egna traditioner och vara en del av Sverige.
Om midsommar är en tradition där kravet på ”godkänd” svenskhet är stor så brukar en annan diskussion blossa upp vid studentavslutningar där man ibland ser icke-etniska svenskar springa ut till familjemedlemmar som har hemlandets flaggor.
– Jag förstår inte hur en del kan bli provocerade av en sån sak – jag tycker det är jättelarvigt! Självklart kan man vara stolt över det land man är född i och samtidigt tacksam över att leva och ha tagit studenten i Sverige, det ena utesluter inte det andra, fortsätter Reka Tolnai.
Reka Tolnai menar samtidigt att det är naturligt att ens identitet förstås när man blir en minoritet i andra sammanhang. Det märks inte minst på svenskar som flyttat utomlands och som firar det svenska med stor emfas.
– Att jag tycker det är svinlarvigt att dansa små grodorna gör ju inte att jag för den sakens skull älskar Sverige mindre. Och att jag också äter ungersk mat gör inte mig till en sämre svensk medborgare.
När jag når Mahad Malingur är han mitt i en filminspelning. Mahad kom hit som ensam flykting från Somalia, något han skildrat i boken ”Att färdas utan skyddsnät” som vi publicerade ett utdrag ur här. Nu är han en entusiastisk sommarstuge-ägare på Höga kusten, samtidigt som han också är en av initiativtagarna till nationaldagsfirandet i Rinkeby som Mahad varit med om att organisera under tolv års tid.
– Nationaldagen är en helt annan sak än midsommar. Då finns inga krav på hur det ska vara – vi firar med jordgubbar och glass – det fungerar utmärkt!
Och så är han som sagt på väg att bli filmstjärna. Mahad spelar fotbollsfarsa och tränare för ett tjejlag i den svensk ungdomsfilmen Forever som just nu spelas in och som har premiär våren 2023.
– Jag snubblade in i filmvärlden, skulle man kunna säga, men det är en roll som ligger nära mig eftersom den också handlar om mångfald. Jag tycker att det är intressant med perspektiven, vilka som får synas och vilka som gestaltas. Om du tar det där med en farsa som är tränare i en fotbollsförening så är nog det vanligaste att han heter Bengt, inte Dini som min rollfigur.
Mer än midsommar ser Mahad idrotten som vägen in i svenskheten.
– Just idrottsrörelsen har en stor potential för att få med sig fler. För att den ska fungera krävs föräldrarnas engagemang: vi står där och grillar korv i ösregn, det är en massa skjutsande och praktiska saker. Det krävs mycket att man ska finnas där vid sidlinjen för sitt barn. Samtidigt har inte alla samma möjlighet att kunna resa med laget på träningar, eller ha arbetstider som gör att man kan ta ledigt för att följa med laget, det måste man vara medveten om.
Hur firar du själv midsommar?
– Just nu har vi några dagars lov från filminspelningen så jag kommer att fira midsommar på två olika sätt. Först blir det en barnanpassad midsommar tillsammans med andra. Sen på midsommardagen åker vi till mina svärföräldrar och deras kolonistuga, där blir det lekar för alla barnen. Vi gör allt det där med potatis i sked, hoppa säck – och utan att vara berusad.
Därmed är vi inne på en annan av midsommarhelgens centrala delar: spriten. Just det faktum att alkoholen har en sån central plats i midsommarfirandet gör det faktiskt problematiskt för många nysvenskar som själva inte dricker, konstaterar Mahad Malingur:
– När jag var yngre så var det inte alltid enkelt ju längre kvällen fortsatte. Sen så har vi det där med vädret. Fast, kanske krävs det att man är lite påverkad för att man ska stå ut – och fortsätta sitta ute trots att det är kallt och blött. Den som är nykter ser det inte riktigt på samma sätt …
Och för att prata om något annat supersvenskt – när ska du till stugan i Höga Kusten?
– Kring den 10:e juli är vi klara med inspelningen för den här omgången. Då är det snickrande som gäller. Alltid är det någon bräda på stugan som behöver bytas.
David Isaksson
Läs också
Lyssna också på
