Libanon: ”Bättre att dö genom att ta ställning!”


Gatorna har fyllts av nya protester. Foto: Nicholas Frakes

Proteströrelsen är tillbaka på gatorna i Libanon trots utegångsförbud och coronakris. De är desperata, hungriga och ilskan vänder sig mot bankerna och det korrupta styret i landet. På tisdagskvällen dödades en ung man i sammandrabbningar med armén i landets fattigaste stad, Tripoli.

En 26 årig demonstrant har avlidit efter skottskador i sammandrabbningar med den libanesiska armén, och flera ska ha skadats när armén kastade tårgasbomber mot demonstranterna. Armén uppger att ett 40-tal militärer har skadats, enligt tidningen L’Orient Le Jour.

– Den här unge mannen var en demonstrant, begravningen var idag den 28 april. Jag är helt med proteströrelsen, men jag var personligen inte ute på gatorna nu. Men människor här i Tripoli är desperata. Det är många fattiga här, många hungriga. Situationen blir bara värre och värre, säger Amira Daye, som undervisar i en kurs i kvinnors rättigheter på Azme universitetet.

Libanon har haft ett strikt utegångsförbud sedan mitten av mars. Endast besök till affär, läkare och apotek har tillåtits. Tanka bensin har också varit möjligt. De syriska flyktingarna har haft ännu striktare utegångsförbud. Men nu är proteströrelsen tillbaka på gatorna runt om i landet – och demonstranterna är ännu mer desperata än tidigare.

Den 26 april, när regeringen sa att de gradvis kommer att lätta på karantän och utegångsförbud, gick människor ut på gatorna runt om i landet, från söder till norr, för att protestera igen. Men redan veckan innan hade proteströrelsen börjat återuppta demonstrationerna i bilar, med munskydd, genom avspärrade vägar, men också med fysisk närvaro runt parlamentet. Handgranater och molotovcocktails har kastats mot banker, bildäck har satts i brand och ett 20-tal vägspärrar har upprättats. Libanon var redan i ett ekonomiskt mycket utsatt läge innan coronakrisen. Proteströrelsen demonstrerar nu framförallt utanför bankerna, som anses stå för en stor del av korruptionen i landet.

”Jag kommer att tända eld på mig själv”, skrek en man mot armén som försökte få honom att ta bort vägspärren han satt upp, rapporterar nyhetsbyrån Middle East Eye. Mannen, liksom en stor del av folket, var upprörd för att landets valuta, det libanesiska pundet (Liran) fallit med mer än 50 procent mot dollarn de senaste månaderna. Från att sedan 90-talet haft ett riktvärde på cirka 1500 libanesiska Lira mot en dollar får man nu ge 3–4000 för en dollar. Den svarta marknaden med dollar har exploderat.

En bank har satts i eld i Tripoli

”Min lön är nu värd 100 dollar”, sa en demonstrant, enligt Al Jazeera.

Över 220 000 arbeten inom den privata sektorn har försvunnit sedan oktober 2019, enligt en undersökning av Info Pro 2020.

Bankerna har sedan en tid förbjudit uttag i dollar. Den inhemska valutan har tappat i värde och folks löner och besparingar har minskat kraftigt, samtidigt som priserna stiger och de rika med dollarkonton anklagas för att ha flyttat stora summor utomlands. Många inom den styrande eliten sitter också i bankernas styrelser.

– Människor är rädda för att de ska förlora alla sina besparingar. Bankerna låter inte människor ta ut pengar. Tripoli är den fattigaste staden i landet, säger Chawkat Hwalla som är jurist och engagerad i proteströrelsen.

Den rika eliten, som motsvarar cirka en procent i landet tar 25 procent av landets inkomster, enligt World Inequality Lab 2017.

Det rör sig om cirka 3 700 personer som tjänar lika mycket som två miljoner av de allra fattigaste, enligt Lydia Assouda, som tagit fram studien om inkomstskillnader i landet.  Skatteintäkterna i landet är små, de utgör endast 15 procent av landets BNP, snittet låg 2018 på 34,4 procent i världen, enligt OECD.  I stort bygger skatteintäkterna på konsumtionsvaror. Inkomstskatten är mycket låg, mellan 2 och 25 procent.

Centralbanken har stoppat all import av varor och vetet är på väg att ta slut, rapporterar Reuters. Samtidigt pågår en dispyt om centralbanken och dess ansvar för valutakrisen.

– Centralbankschefen har hotat med att tala ut om alla statshemligheter som rör korruption, och var de korrupta pengarna är, fortsätter Chawkat Hwalla.

Enligt Al Jazeera ska demonstranterna ha ropat ”Corona, corona, vi bryr oss inte om corona. Riad Salmeh är corona” och då syftat på centralbankschefen, som också fått utstå skarp kritik från premiärminister Diab Hassan. Men proteströrelsen menar att det ytterst inte är de privata bankerna, eller centralbanken, som är ansvariga för läget i landet – utan politikerna.

Molotovcocktails kastas in i Bank Audi, Libanon

– Vi går nu in i en fas med hungriga människor, politisk kamp om centralbanken och en väldigt spänd situation med eskalerande våld, en del fraktioner kommer följa politiska partier, konstaterar Chawkat Walla.

Amira Daye som också är engagerad i proteströrelsen säger att en del av de som är ute på gatorna kan komma att utnyttjas av politiska falanger för att skapa oro, men att många av demonstranterna fortfarande håller sig hemma. Samtidigt förstår hon om människor har fått nog av situationen. Libanons fattigaste stad är Tripoli och folket där nöjer sig inte längre med enstaka allmosor från politiker, som matkorgar eller punktmässiga kontantutbetalningar så som varit brukligt, säger hon.

Amira Daye. Foto: Ylva J Bergman.

–  Jag förstår dem som går ut, trots smittorisken. Människor dör ändå, av hunger, av fattigdom, folk måste betala sina hyror, eller så har de ett lån på bilen, på huset. De bryr sig inte längre om de blir smittade. Armén försöker kontrollera dem, men armén är också drabbad. Vi är med dem och vi tror att de kommer stå med oss när de också blir hungriga, säger Amira.

Proteströrelsen var tidigare än regeringen med att förespråka ”lockdown” och rekommendera självisolering. Ett tjugotal organisationer har delat ut mat till de fattigaste, men också pengar för att människor ska klara hyran, enligt Chawkat Hwalla.

– Vi kanske dör av corona, men vi kan också dö av hunger och brist på varor, fortsätter Amira Daye.

”Staten har lämnat oss med två val: antingen dör vi av hunger eller så dör vi av sjukdomen…låt oss åtminstone dö genom att ta ställning”, sa en demonstrant sa till Reuters.

Det var en höjning av skatten på mobilappen WhatsApp som fick proteströrelsen att gå ut på gatorna den 17 oktober 2019. Demonstranterna har haft tält på Martyrtorget, nära parlamentet i Beirut. Men tälten revs under coronakarantänen.

Torget ligger mitt på den gröna linjen, som var en del av det blodiga inbördeskriget 1975–1990. Det är en symbolisk plats på flera vis då det omgivande kvarteret, som förstördes under kriget inklusive den gamla affärs-souken, varit föremål för en omskriven fastighetsspekulation, där lyxbutiker och dyra lägenheter byggts upp av den före detta premiärministern och miljardären Rafik Hariri. Samma Hariri som mördades utanför Saint Georges hotell i Beirut 2005.

Ylva Bergman

Previous Covid-19 och sju andra kinesiska lögner
Next Mitt mekaniska skrivande