Det svenska stödet till Ukraina är rekordstort. Samtidigt riktas kritik mot de större organisationerna som inte “syns” vid fronten. En mindre organisation frågar retoriskt på Twitter om Missing People kan komma till Ukraina och leta rätt på Röda Korset. Är kritiken befogad? Vem gör egentligen vad i krigets Ukraina?
Världen har skänkt rekordstora summor för humanitärt stöd till Ukraina. Det är de större organisationerna som får ta emot lejonparten av biståndet, samtidigt görs majoriteten av arbetet av mindre lokala organisationer på marken, visar en rapport från organisationen Humanitarian Outcomes.
Rapporten konstaterar bland annat (vår översättning):
De operativa uppgifterna visar att den ökade närvaron av internationellt bistånd i Ukraina sedan invasionen främst har skett i den västra delen av landet, där tillträdet och säkerheten är mindre problematiska. Nationellt sett har antalet nationella och internationella icke-statliga organisationer som rapporteras i pågående programplanering fördubblats under det senaste året – men i östra delen av landet har antalet minskat.
En organisation som länge verkat i östra Ukraina är Caritas. När ryska trupper i april 2022 besköt den katolska organisationens kontor i staden Mariupol dödades sju personer, bland dem två Caritasanställda och deras familjemedlemmar. De blev därmed de första biståndsarbetarna som dödades under kriget.
Konflikten inte ny
Konflikten mellan stora etablerade organisationer och nya initiativ är inte ny. Så var till exempel också fallet i samband med flyktingmottagandet 2015. Idag etablerade organisationer, som Läkare Utan Gränser och Missing People, har också uppstått ur lokala initiativ, eller för att människor lämnat organisationer som de upplevt som alltför byråkratiska.
En annan fråga handlar om löner och ersättningar. Medan privata initiativ och nystartade organisationer arbetar ideellt så betalar etablerade organisationer vad man menar är marknadsmässiga löner till sina medarbetare. Här i Sverige har kritiken varit hård efter att Kalla fakta avslöjat att UNHCR:s chef i Ukraina hade en lön på 350 000 kronor – i månaden.
När det gäller Ukraina uttrycker idag flera mindre organisationer och privata initiativ i Sverige frustration över att de inte kan se de större organisationernas arbete i fält. Men stämmer den bilden med verkligheten?
Vill ha personlig koppling
I Kalmar har Vasakyrkan mobiliserat volontärer och företagare samlat in flera miljoner kronor till elverksbilar som nu skickas till Ukraina och man har genom stödet startat den separata organisationen PowerUpUkraine som idag är en av de största leverantörerna över huvud taget när det gäller kraftaggregat till Ukraina. I avsnitt 123 av Global Podd berättar Simon Simonsson på Vasakyrkan om vad som driver honom och de andra att engagera sig för Ukraina.
Ett annat privat initiativ är Sweden Help som startade i februari 2022. Under 2022 körde de ner över hundra ton förnödenheter till Ukraina:
– Jag åkte ner för att hämta min frus släktingar vid gränsen och då var det ingen annan där på plats. Jag var tvungen att agera direkt, berättar Alen Kaljaca, en egenföretagare i Skurup som under det senaste året lagt all sin tid på att organisera transporter till Ukraina.
För hans familj är kriget personligt och att skänka pengar till någon större organisation har inte varit ett alternativ.
– Jag tror inte på reklam och jag vill veta vem det är jag ger pengarna till så jag ser att det verkligen kommer fram, säger Alen Kaljaca.
Han berättar att han inte sett någon av de större organisationerna såsom UNHCR, UNICEF, Röda Korset eller Rädda Barnen på plats i Ukraina.
– Men det behöver ju inte betyda att de inte är där, bara att vi är på olika platser, fortsätter han.
Var är Röda Korset?
Ukraina har blivit den största mottagaren av svenskt bistånd och kommer även fortsatt vara det under 2023. Den absolut största delen av pengarna har gått till World Food Programme som fått 865 miljoner kronor. UNHCR och UNICEF har fått 114 respektive 50 miljoner och Internationella Röda Korset (ICRC och IFRC) har tillsammans fått 190 miljoner kronor. Andra organisationer som tagit del av stödet är Rädda Barnen, Action Against Hunger och Norska flyktingkommitten (NRC).
Det svensk/norska initiativet Hvite Busser som dels kör förnödenheter och dels hjälper ukrainare att ta sig till Sverige skriver på Twitter:
”Ska Sverige skicka Missing People till Ukraina nästa budget? Leta reda på Röda Korset.
Hundratals miljoner donationer och statsbidrag. Till att hjälpa Ukraina.
Men Röda Korset syns knappt på fältet. Alls. Överhuvudtaget.”
Björn Forsbeck, pressekreterare på Röda Korset, tillbakavisar kritiken. Han säger att organisationen bara under de första månaderna nådde miljoner människor med nödhjälp och att de sedan fortsätter hjälpa genom lokala rödakorskretsar i grannländer och även i Sverige.
– Vad gäller privata initiativ så är vår hållning att samtidigt som det är fantastiskt att se all solidaritet och allt stöd strömma in från hela världen måste vi se till att människor får den typ av hjälp de behöver.
Han menar att varor som kläder, mat och hushållsartiklar kan vara svåra att sortera, förvara, transportera och distribuera, vilket kan orsaka miljöproblem då varor ofta lämnas oanvända.
– Vi ber alla som vill skicka en donation att först kontrollera vad behoven är med sin lokala rödakorskrets, säger Björn Forsbeck.
Behov av samordning
Men det kan vara lättare sagt än gjort att få kontakt. När Sofia Hoas, ordförande för föreningen Svenskbyborna som länge arbetat i Gammalsvenskby i Ukraina, hörde av sig till Röda Korset för att få hjälp med kontakter på den ryska sidan för att transportera mediciner i det ryskockuperade området fick hon ingen hjälp.
– De hänvisade bara till den ryska organisationen och sen fick jag inga svar så vi fick lösa det genom egna kontakter, förklarar Sofia Hoas.
Hon tror att det hade varit bra med större samordning och samarbete mellan alla de svenska organisationer och initiativ som på olika sätt stöttar i Ukraina, men konstaterar att det saknas resurser.
– Alla är så inne i sin lilla bubbla. Det hade varit toppen om staten, regionen eller varför inte Röda Korset, kunde ta en övergripande roll för att möjliggöra samarbete och synergier, säger Sofia Hoas.
Ukrainare undrar var pengarna går
Direct Ukraine är ett annat initiativ som startades när Ryssland invaderade Ukraina av Magnus Lundh och Robert Quaak i Skanör.
– Jag kände att det är nu det gäller, det är krig i Europa och vem vet vad konsekvensen blir om Ukraina blir ryskt? Jag kunde inte längre bara sitta och se på, förklarar Magnus Lundh.
Sedan dess har Direct Ukraine haft flera insamlingar och kört ned i sex omgångar till Ukraina. En del grejer köps in i Sverige och transporteras ned, men i den mån det går försöker de köpa in det som behövs på plats. Förutom organisationen ADRA säger Magnus Lundh att han inte sett någon av de större organisationerna i fält. Vare sig på vägarna när de rest runt, eller på plats i städer och byar.
– Många Ukrainare som jag har pratat med tycker att det är konstigt att de inte ser mer av de enorma summorna som vi vet att organisationerna drar in, säger Maguns Lundh.
Samtidigt vill han inte klanka ned på någon. Han nämner Kalla Faktas rapportering om UNHCR-chefens höga lön, något som han ändå inte tycker är så konstigt:
– Jag förstår att det sticker i ögonen på folk, men det är ju ett gigantiskt företag med stor operation och stort ansvar. Då ser jag inget problem med att lönerna är höga.
Kajsa Sörman
Bakgrund
UD och Sidas stöd till Ukraina sedan kriget inleddes och fram till 23/3 2023 uppgår enligt UD till 21,5 miljarder.
Närmare 30 svenska organisationer har verksamhet i Ukraina, totalt beräknas det svenska folket ha gett 2,8 miljarder kronor till Ukraina genom de större insamlingsorganisationerna.
Bloggen Cornucopia, som drivs av Lars Wilderäng, har sammanställt en lista på privata initiativ som gör allt från att samla in pengar till minröjningsmaterial och drönare, till att åka och hämta flyktingar vid gränsen. Detta stöd uppgår enligt uppskattningar till mellan 50 och 100 miljoner kronor så här långt.
Läs också:
|
Uppläsning av artikel
|
