I Israel protesterar hundratusentals människor mot regeringens förslag att parlamentet ska kunna upphäva domar från Högsta domstolen. Samtidigt förvärras konflikten mellan Israel och Palestina och våldet tilltar. Finns det någon väg framåt? Om detta handlade det senaste Global Bar-samtalet som hölls den 13 mars.
Medverkande:
- Ann Linde, tidigare utrikesminister
- Johan Schaar, Associate Senior Fellow vid SIPRI och 2013–2017 biståndschef vid det svenska generalkonsulatet i Jerusalem
- Staffan Granér, talesperson för organisationen Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF)
I Israel för fredsrörelsen en tynande tillvaro, men på sistone har den fått sällskap av hundratusentals vanliga medborgare som demonstrerar mot regeringen på gator och torg.
– Regeringen har föreslagit att parlamentet ska få upphäva domar från Högsta domstolen, säger Johan Schaar. Det är detta som folk gått man ur huse för att protestera mot.
Samtidigt ökar våldet framför allt mot palestinier. Bosättare attackerar byar och Hamas fortsätter att skjuta raketer från Gaza.
När Israel firar sitt 75-årsjublieum är det under en högernationalistisk regering vars finansminister kräver att hela palestinska byar ska utplånas. I Palestina har det samtidigt gått 17 år utan att fria val har hållits och missnöjet är stort med både Fatah och Hamas (som kontrollerar Gaza).
Den 30 oktober 2014 erkände Sverige Palestina, något som den dåvarande regeringen hoppades skulle leda till att fler länder i Europa följde efter, men så skedde inte. En följd blev att Sveriges kontakter med Israel helt frystes och det dröjde till september 2019, då Ann Linde blev utrikesminister, innan de tinade upp igen.
Den nuvarande regeringen har skurit ned det svenska biståndet till Palestina med drygt 40 procent. Med max 165 miljoner att fördela via Sida kommer civilsamhället drabbas hårt av nedskärningarna. Organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter kommer att prioriteras.
I Palestina reagerar många på vad man menar är en dubbelmoral där EU fördömer den ryska ockupationen av delar av Ukraina samtidigt som man talar betydligt tystare om Palestina.
– Ukrainakriget har lyft vissa folkrättsliga principer som får konsekvenser för vad som gäller för ockupationer överhuvudtaget, sa Staffan Granér.
Ann Linde varnade dock för att jämföra de två konflikterna:
– Ryssarna bombar urskillningslöst sjukhus och vårdcentraler i en helt annan omfattning.
Finns det då någon väg framåt – eller kommer det bara att bli ännu värre? Osloavtalen från 1990-talet gav palestinierna begränsat självstyre i Gaza och på Västbanken. Tanken var att knäckfrågorna som Jerusalems status, vattenproblematiken, Israels gränser, flyktingar och säkerhetsaspekter skulle lösas i slutförhandlingar som ett sista steg i Osloprocessen. Nu har fredsprocessen avstannat och en tvåstatslösning känns allt annat än realistisk.
Redaktionen
Här kan du se samtalet i dess helhet
Läs också
