DEBATT. Det förvånar och förskräcker att Sida väljer att skära ner så mycket på just CSO-anslaget, som utgör mindre än fyra procent av hela biståndsbudgeten. Det handlar om kostnadseffektiva projekt som når de allra fattigaste – just de som blivit ännu fattigare på grund av kriget i Ukraina. Det skriver Hélène Boëthius, ordförande för ALEF, Adult Learning and Empowerment Facilitators.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Att Sverige ska ta emot flyktingar från Ukraina är självklart för de flesta. Att man ska ta pengar till detta just från biståndsbudgeten kan man ha olika tankar om. Många som arbetar inom biståndet vet att det finns insatser som kostar mycket, men som ger relativt små effekter när det gäller att reducera den akuta fattigdomen i världen och skapa hållbar utveckling. En del av de insatserna kan man offra i en krissituation utan att det gör särskilt mycket skada.
När regeringen den 13 april beslutade att ta 9,2 miljarder kronor av biståndsmedel för flyktingmottagning fick Sida i uppdrag att skära ned sin budget på 27,7 miljarder med 6,9 miljarder, ca 25 procent. Sida väljer då att ta bort ofattbara 38 procent ur CSO-anslaget till civilsamhällets organisationer, alltså de projekt som ideella svenska organisationer driver i fattiga länder. Det handlar om pengar som redan är budgeterade och fördelade på olika ändamål. Viktigt att påpeka är att anslaget till dessa organisationer består av futtiga 1,97 miljarder kronor, att jämföra med Sidas egen budget för administration på 1,7 miljarder. Man kan också jämföra med att Sida endast dragit ner med 22 procent på sina egna projekt i Afrika på 7,9 miljarder, och bara 12 procent på sitt program för Reformsamarbete med Östeuropa, västra Balkan och Turkiet, som har en budget på 1,7 miljarder.
Det förvånar och förskräcker att Sida väljer att skära ner så mycket på just CSO-anslaget, som utgör mindre än 4 procent av hela biståndsbudgeten. Det handlar om kostnadseffektiva projekt som ofta är långsiktiga och starkt förankrade i lokala organisationer, och som når fram till de allra fattigaste. Just dessa människor blir ännu fattigare på grund av kriget i Ukraina, som direkt påverkar matpriser för redan utsatta familjer.
Detta är alltså pengar som redan beviljats, och projekt och program som redan pågår, ibland sedan många år, med totalt tusentals anställda och hundratusentals förmånstagare som är beroende av biståndet. Nu kan organisationer komma att behöva stoppa redan pågående verksamheter och säga upp redan anställd personal, utan att kunna fullfölja det som redan påbörjats och planerats sedan mer än ett år tillbaka.
Som både Global Bar och Omvärlden har berättat tidigare, finns det många anställda som tjänar gott på att jobba inom biståndsbranschen. En årslön på en miljon eller mer är inte ovanligt. Jämför det med den halva miljon som ALEF, en liten svensk biståndsorganisation får ur CSO-anslaget via Forum Civ för ett folkbildningsprojekt i Kongo-Kinshasa. ALEF:s samarbetspartner kan för de pengarna ha 7 anställda, 72 arvoderade volontärer och 1975 deltagare i ett folkbildningsprogram. För en halv miljon kronor. Nu har lyckligtvis just ALEF:s bidrag redan betalats ut, och kommer förhoppningsvis inte att återkrävas, men det finns många andra organisationer som har liknande kostnadseffektiva insatser på gång, insatser som nu riskerar att behöva tvärstoppas mitt i pågående verksamhet.
I Global Podds intervju med biståndsminister Matilda Ernkrans beklagar hon att neddragningarna drabbat just civilsamhällets insatser. ”Civilsamhället står först för mig att lämna nya besked” säger hon och syftar på möjligheten att regeringen senare kan komma att minska på det belopp som man nu skurit ner med. Men hon erkänner samtidigt att det är Sida som tar besluten om vilka budgetposter man ska skära ner på.
Det är alltså Sida som det svenska civilsamhället behöver ställa till svars. Hittills finns inget uttalande på Sidas hemsida som förklarar hur man resonerat kring valet av vilka budgetposter som drabbats hårdast. Man kan tycka att självklara principer vid en bantning av en budget är: 1) Minska i första hand i de största budgetposterna, och 2) Minska inte i de poster som tydligast leder till resultat i kärnverksamheten. Varför har Sida gjort tvärtom, och skurit i den mest effektiva kärnverksamheten och i en av de minsta budgetposterna?
Hélène Boëthius
ordförande
ALEF, Adult Learning and Empowerment Facilitators
Läs också
Lyssna på
