Den politiska striden om att ändra konstitutionen i Zimbabwe hårdnar. I centrum står president Emmerson Mnangagwa – ofta kallad Krokodilen – och regeringspartiet ZANU-PF försök att förlänga presidentens mandatperiod.
Zimbabwes nuvarande konstitution antogs 2013 efter en folkomröstning som följde på en lång politisk kris och en maktdelningsregering mellan dåvarande regeringspartiet ZANU-PF och oppositionen. Grundlagen sågs som ett försök att begränsa presidentmakten och stärka institutionerna.
Det nya lagförslaget innebär att direkta presidentval ersätts med ett indirekt val via parlamentet. Det förlänger mandatperioden för presidenten, parlamentet och lokala myndigheter från fem till sju år. Det utökar senaten och tillåter presidenten att utse tio ytterligare senatorer för ”yrkeskunskaper. Lagförslaget upphäver också Zimbabwes jämställdhetskommission och den nationella freds- och försoningskommissionen. Det återställer också presidentens befogenhet att utse domare till Högsta domstolen. Allt detta innebär en stärkt presidentmakt, vilket bekymrar många.
President Emmerson Mnangagwa (född 1942), ofta kallad Krokodilen, är en av Zimbabwes mest inflytelserika politiker och en central gestalt i landets maktelit sedan självständigheten 1980. Efter självständigheten blev han snabbt en nära allierad till den dåvarande presidenten Robert Mugabe. 2017 avsattes han som vicepresident av Mugabe, men återvände kort därefter till makten efter att militären ingripit och Mugabe tvingats avgå. Mnangagwa valdes formellt till president i valen 2018 och 2023 och sitter nu inne på sin andra mandatperiod.
Och nu vill han alltså sitta ännu längre.
Formellt offentliggjordes lagförslaget den 16 februari 2026. En 90-dagars samrådsperiod inleddes den 17 februari 2026. Offentliga utfrågningar hölls från den 30 mars till den 4 april 2026, och sista dagen för inlämning av synpunkter från allmänheten är den 17 maj 2026. Därefter kommer parlamentsutskotten att lägga fram rapporter, följt av debatt. För att lagförslaget ska antas krävs två tredjedels majoritet i både nationalförsamlingen och senaten.
Kritiken har dock varit hårt mot hur processen gått till. Zimbabwes människorättskommission uppmanade myndigheterna att främja tolerans och skydda medborgare med avvikande åsikter. Den hänvisade till lokaler som var för små för deltagarantalet, trakasserier och hot mot avvikande röster, kontrollerat deltagande och en selektiv publik. ZHRC tillade att lagförslaget riskerar att undergräva ansvarsskyldighet, allmänhetens deltagande och rättsstatsprincipen.
Law Society of Zimbabwe, den yrkesorganisation som företräder advokater, sade att processen var förhastad, restriktiv och grovt bristfällig. Den strider mot konstitutionella krav på allmänhetens medverkan och väcker allvarliga farhågor om tillgänglighet och öppenhet. LSZ nämnde rapporter om hot, trakasserier och våld och drog slutsatsen att samrådet inte uppfyllde de konstitutionella kraven för ett lagförslag som skulle förändra hur presidenten väljs i grunden och förlänga mandatperioden till sju år.
Flera kyrkliga organisationer har också uttryckt sin oro. Evangelical Fellowship of Zimbabwe (EFZ) uttryckte reservationer mot processen och hänvisade till dess inverkan på demokratiskt ansvar, institutionell oberoende och nationell enhet. EFZ skriver: ”Vi kan därför inte stödja lagförslaget i dess nuvarande form och kräver att det dras tillbaka, genomgår en omfattande revidering eller hänskjuts till en nationell folkomröstning.”
Mycket av debatten i Zimbabwe handlar om vene, ett löst nätverk av aktörer som driver –idén att president Emmerson Mnangagwa ska kunna sitta kvar till 2030. Han skulle då vara 87 år gammal. Uttrycket Vene härstammar från president Mnangagwas mantra, _”Nyika inovakwa neVene vayo”, vilket ungefär betyder ”landet byggs av dess släkt och vänner”. Det handlar alltså om ett löst nätverk med personer som inte sällan utnyttjar sin närhet till presidenten för personlig vinning. De förknippas med korruption, och maktmissbruk
Vene väver samman Zimbabwes historia, politik och samhälle till en väv av vänskapskorruption och nepotism. Korruptionen står i förgrunden och rikedomen är koncentrerad till en liten elit, vilket hämmar en bredare utveckling.
Etniska grupper viktiga
Bakom den formella politiken i Zimbabwe löper också ett än mer svårfångat system av lojaliteter, historiska band och informella nätverk. Ofta beskrivs detta i termer av etniska grupper – Karanga, Zezuru, Manyika och Korekore inom den bredare shonabefolkningen – men i praktiken handlar det mindre om fasta “stamblock” och mer om skiftande maktallianser.
Arvet från befrielsekampen spelar en central roll. De nätverk som formades i exil och inom gerillan på 1970-talet lever kvar i dagens statsapparat och präglar relationerna inom ZANU-PF. Ledare kopplas ofta – rätt eller fel – till olika regionala och etniska bakgrunder, där president Emmerson Mnangagwa exempelvis ofta förknippas med Karanga-nätverk, medan den tidigare presidenten Robert Mugabe hade sin bas i Zezuru-kretsar.
Men det som i dag avgör maktbalansen är i hög grad av personliga lojaliteter, kopplingar till militären och tillgång till ekonomiska resurser. Utnämningar till statliga och kvasi-statliga institutioner följer ofta dessa linjer, där släktskap, vänskapsband och gamla allianser spelar en avgörande roll.
Den ndebeletalande minoriteten, historiskt kopplad till Joshua Nkomo och ZAPU, har samtidigt länge upplevt sig marginaliserad – en känsla som har rötter i våldet under 1980-talet och som fortfarande påverkar förtroendet för staten.
Processen kring nya konstitutionsändringar i Zimbabwe befinner sig just nu i ett tidigt skede. Formellt krävs att ett lagförslag offentliggörs minst 90 dagar innan det kan tas upp i parlamentet, följt av godkännande med två tredjedels majoritet i både nationalförsamlingen och senaten – något som ZANU-PF i dagsläget har möjlighet att uppnå. Det råder dessutom oenighet om huruvida vissa ändringar dessutom skulle kräva en folkomröstning. Men i teorin skulle det styrande Zanu-partiet kunna lägga fram ett lagförslag redan 2026–2027, långt före nästa val. Därmed skulle president Emmerson Mnangagwa kunna säkra sitt maktinnehav för ytterligare en period – om inte allmänhetens oro växer till något betydligt starkare än idag.
Patrick Chasaya
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
