Gazas svältande barn behöver mer än bara fördömanden

KOMMENTAR. I takt med att allt fler barn svälter ihjäl i Gaza ökar också antalet upprop – och antal regeringar som uttrycker ”oro”. Men upprop räddar inte liv, det om något borde vi ha lärt oss från Srebrenica och Rwanda, konstaterar Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.

Detta är en kommentar. De åsikter som framförs är författarens egna.

Det är högsommar i Sverige, de flesta är lediga och få orkar med att läsa jobbiga artiklar. Det är förståeligt. Världen är inte särskilt kul just nu, sommarvädret till trots.

Vi har som så många andra kontinuerligt rapporterat om Gaza. Vårt fokus har framför allt varit biståndet och de internationella reaktionerna. Ingen kul läsning det heller. Men nödvändig.

På regeringens hemsida kan man nu läsa ytterligare ett i raden av dessa uttalanden som undertecknats av Sverige och 30 andra länder. Det står inledningsvis:

Civilbefolkningens lidande i Gaza har förvärrats ytterligare. Den israeliska regeringens modell för att tillhandahålla nödhjälp innebär faror, underblåser instabiliteten och förvägrar Gazaborna deras mänskliga värdighet. Vi fördömer att nödhjälpen endast ges droppvis och att civila, däribland barn, brutalt dödas när de försöker tillgodose sina mest grundläggande vatten- och livsmedelsbehov. 

Uppropet avslutas med orden:

Vi står beredda att vidta ytterligare åtgärder till stöd för en omedelbar vapenvila och en politisk väg framåt som leder till säkerhet och fred för israeler, palestinier och regionen i sin helhet.

Ingenstans nämns ordet ”svält”, en svält som numera inte bara finns i ord utan som med all tydlighet också syns i de bilder som kommer ut från Gaza.

Under tiden fortsätter Kristdemokraterna att förvalta sina relationer med de israeliska bosättare som aktivt medverkar till att fördriva palestinier.

Man kan undra vad Alf Svensson tycker om saken.

Att det krävs mer än bara ord är nog de flesta överens om. Men i så fall vad? EU lär knappast kunna få till en enighet för sanktioner mot Israel, men Macrons meddelande om att Frankrike kommer att erkänna Palestina (det lilla som nu finns kvar) kan – kanske – få betydelse för hur till exempel Storbritannien agerar.

Många organisationer i civilsamhället fortsätter sitt desperata arbete på plats i Gaza. Läkare utan Gränser rapporterar återigen om den hunger som också drabbar den egna personalen och nyhetsbyråer slår larm om att deras journalister inte längre förmår arbete, så hungriga är de.

”Mina ord räcker inte till”

I en kommentar på LinkedIn skriver Rädda Barnens internationella chef Cecilia Chatterjee-Martinsen

Mina ord räcker inte inte längre till . Jag och andra har sagt samma saker i flera månader , situationen för barnen i Gaza är omänsklig, en mardröm utan slut som utspelar sig framför våra ögon!

På en landyta lika stor som ön Orust , där bor 2,1 miljoner människor varav 1,1 miljoner barn som sedan oktober 2023 har bombas urskillningslöst, befolkningen har tvångsförflyttas flertalet gånger och det finns snart ingen tillgången till mat, rent vatten, mediciner och skydd… för den stoppas vid gränsen.

Över 100 internationella organisationer har också skrivit under ett upprop där man – återigen – kräver att hjälp ska kunna föras in i Gaza.

Samtidigt är samma civilsamhälle i hög grad ekonomiskt beroende av just de regeringar som nöjer sig med uttalanden. Statliga pengar (som snabbt kan försvinna) är en akilleshäl för många organisationer, något som visades särskilt tydligt när USAID lades ned flera organisationer tvingades att i panik avsluta program runt om i världen.

Det finns också en minst sagt besvärande koppling mellan flera av civilsamhällets organisationer och det managementföretag – Boston Consulting Group (BCG) – som hjälpt Israel med planerna på att fördriva palestinier och som medverkat till att etablera den israelkontrollerade organisationen Gaza Humanitarian Foundation (GHF). Avslöjandet i Financial Times fick Rädda Barnen- rörelsen att bryta med BCG, men andra aktörer – som Global Child Forum och norska NRC – fortsätter samarbete med konsultföretaget som för övrigt tidigare varit inblandad i flera skandaler. Även Plan International tycks föredra ett fortsatt samarbete med BCG.

Money talks.

Vågar organisationerna tuffa till sig?

Frågan är – kommer organisationerna i väst att börja markera hårdare mot sina ”hemländer” – eller nöjer de sig även i framtiden med att lappa och laga efter Israels attacker samtidigt som de publicerar nya upprop?

Författaren och debattören Themrise Khan, vars gästkrönika vi nyligen publicerade, skriver på LinkedIn apropå det senaste uppropet (i översättning):

I stället för att göra denna ”brådskande vädjan”, varför kan inte dessa 100 icke-statliga organisationer och deras personal sluta med allt de gör, alla sina nuvarande ”projekt” och ”förespråkande” och ”dialoger” och vad det nu är, och ställa sig framför sina respektive regeringars kontor och kräva ett slut på massmordet på miljontals människor? Varför kan de inte vägra att associeras med pengar från de länder som stöder hashtaggen #genocide? Varför kan de inte frigöra sig från den medverkan de är en del av? Varför kan de inte skämmas över att vara fullständigt värdelösa inför en sådan hashtag #humanitär katastrof?

Varför?!

Dessa löjliga uttalanden visar att de är lika delaktiga i förintelsen som alla andra.

Hårda ord förvisso. Men frågan är vad som kommer att bli historiens dom. Inga övergrepp är så väldokumenterade som de vi nu ser pågå live i Gaza. Och vid inget annat tillfälle har (mig veterligen) internationella rättsprocesser satts i gång samtidigt som övergreppen fortsätter – och förvärras.

Det är närmare till Gaza än till Teneriffa. Både idag och i morgon.

David Isaksson

Läs också