ANALYS. Idag söndag genomförs det uppskjutna valet i Bolivia. Kommer Evo Morales parti MAS att återta makten? Och vad skulle det i så fall innebära? David Isaksson tecknar ett porträtt av ett land som är mer splittrat än kanske någonsin tidigare.
Den mäktiga kabinbanan gungar lätt, vi dinglar över El Alto en ”förort” till Bolivias huvudstad La Paz som långtifrån bara är en förort. I själva verket är El Alto minst lika mäktigt som själva huvudstaden, bara det att få i Bolivia vågar erkänna detta faktum. Detta är Evo-land och en viktig maktbas för hans hans parti, MAS.
I en annan del av Bolivia, Santa Cruz. Tropiskt klimat, Brasilien i luften: boskap djungel, ett annat liv helt enkelt. Här finns Bolivias andra maktcentra, det som kretsar kring Camacho, ”högermannen” som också han är presidenkandidat. Fram tills nyligen har de kommit rätt bra överens, boskapshögern och den indianska cocaleros-vänstern. Men inte längre.
Bolivia har länge varit ett polariserat land. Men nu är situationen mer komplicerad än kanske någonsin. Och mitt mellan de två krafterna står Carlos Mesa, mannen som 2003 fick ta över makten när presidenten Sanchez de Lozada tvingades fly och som motvilligt blev president. Varför skulle Carlos Mesa lyckas nu?
Det finns alltså tre linjer att välja på i söndagens presidentval: Den tidigare finansministern Arce som är MAS – Evo Morales partis – kandidat: en kompetent ekonom som ledde Bolivia under de år som landet fungerade som bäst. Men är han mer än bara en nickedocka åt Evo Morales som befinner sig i argentinsk exil? Så har vi Carlos Mesa, den socialdemokratiska-liberala mittenkandidaten, den som – kanske – kan mäkla fred och bryta ned den hårda polariseringen. Kanske. Risken är annars stor att Bolivia hamnar i ett än värre kaos än 2003. Då Carlos Mesa för övrigt var motvillig president.
Camacho då, högermannen från Santa Cruz. Nej – han kan omöjligt vinna, men hur många som väljer honom i första valomgången är kanske mer avgörande än något annat. För ju bättre det går för Camacho, desto större chans att Arce och MAS vinner redan under den första valomgången.
Matematiken ser ut så här: För MAS handlar det om att vinna redan i den första valomgången. Får partiet drygt 40 procent och nästföljande kandidat 10 procent mindre så är saken biff. Men, om MAS inte vinner på knock-out redan i den första valomgången så lär de få svårt att vinna i en andra valomgång där liberaler, socialdemokrater och höger går ihop och stödjer Carlos Mesa.
Valundersökningarna pekar förstås åt det håll som de som beställt undersökningen vill att den ska peka. Men det finns några faktorer som påverkar, och dit hör förstås Covid-19. Vilka kan tänkas avstå från att rösta på grund av pandemin? Inte landsbygdsfolket, säger de jag talar med. De pandemiskraja återfinns bland städernas liberala befolkning, alltså de som troligtvis skulle rösta på Mesa. Så mer pandemiskräck, desto färre röster på Calos Mesa.
Förutom presidentvalet väljs också parlamentet och här är det troligt att ingen kommer att få samma starka inflytande som MAS tidigare haft. Öppnar detta dörren för kompromisser? Ja, kanske. Men å andra sidan – det är lika öppet för kaos och blockeringar där ingen kan få igenom någonting.
Luis Arce, MAS kandidat, är något så udda som en finansminister på vänsterkanten som åtnjuter både marknadens och givarnas förtroende. Han ser helt enkelt ut som ett tvättäkta byråkrat. Oron (bland givarna och andra) handlar om hur självständig han kan vara – om han kommer att vara Evo Morales nickedocka i ett revanschistiskt scenario, eller om han står för något mer pragmatiskt inom MAS. Oavsett vilket har MAS flera gånger om visat hur man kan strypa landet, blockera vägar så till den grad att inte ens sjukhusen får den syrgas de behöver för att rädda landets Covid-patienter.
Och mitt i allt detta står Salvador Romero, ordförande i landets valdomstol, den som ytterst ska garantera valets oberoende och som dessutom gör det uppbackad av biståndspengar från bland annat Sverige. Nej, det kommer inte att bli lätt.
Eller som en person från civilsamhället som jag pratar med under kvällen före valet säger:
– Stämningen är spänd och vi ser en mycket stark polarisering och nästan ingen kommunikation alls mellan de olika sidorna. Många kandidater kan överhuvudtaget inte åka till vissa zoner för att kampanja, och samma sak är de för kandidater från ”den andra” sidan. För lokala medier är situationen närmast omöjlig. Vad de än går riskerar de att anklagas för att stödjs den ena eller andra sidan, konstaterar personen som mot bakgrund av allt som sker vill vara anonym som en försiktighetsåtgård med tanka på allt som kan hända (och inte).
Söndag kväll, lokal tid i Bolivia, lär vi få en fingervisning om hur det går.
David Isaksson
