Att skära i biståndet skulle få katastrofala konsekvenser för miljontals människor. Det är osakligt att påstå något annat, skriver Magnus Walan från organisationen Diakonia.
Det är glädjande att riksdag och regering står bakom stödet för motsvarande en procent av BNI i bistånd. Men debatten blir inte alltid faktamässig. Att skära i biståndet skulle få katastrofala konsekvenser för miljontals människor. Det är osakligt att påstå något annat.
I höst presenterar vi resultatet från Diakonias mellanvalsenkät till partiledarna, som bland annat rör biståndsbudgeten.
Moderaterna har argumenterat för neddragningar av biståndet med motiveringen att det inte handlar så mycket om kronor och ören – ”hur mycket pengar man gör av med utan om vilka resultat man når”.
Nyligen lade även regeringens jämlikhetskommission fram ett förslag om stora neddragningar av biståndet för att istället använda pengarna till att finansiera arbetet med att minska samhällsklyftorna i Sverige. Finansdepartementet gav politiskt stöd i kommittén.
Vi som arbetar med att stödja människorättsförsvarare, humanitära organisationer och miljöförsvarare menar att en sänkning av biståndsnivån skulle få katastrofala följder för miljontals människor runt om i världen.
Vi lever i en tid då hungern ökar, demokrati- och människorättsaktivister är mer utsatta än någonsin, och kampen för jämställdhet möter motstånd. Detta redan före covid-19 pandemin. I Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och Asien är därför betydelsen av biståndet större än på länge.
För några år sedan gjorde Sida på uppdrag av regeringen en beräkning av vad en halvering av det humanitära biståndet skulle innebära. Här kommer ett axplock:
- 156 000 barn skulle inte få behandling för akut undernäring.
- 650 000 krisdrabbade människor skulle inte få tillgång till hälsoinrättningar.
- 244 800 barn skulle inte vaccineras mot mässling.
- 1 miljon krisdrabbade människor skulle inte få tillgång till rent vatten.
- 1 miljon människor skulle inte få grundläggande förnödenheter såsom filtar, köksredskap och kläder.
Listan på vilka effekterna av uteblivna biståndsinsatser skulle bli är lång. Påståendet att biståndsnivån kan ersättas med bättre kvalitet i utförandet utan att nedskärningen skulle få konsekvenser för människor i extrem utsatthet, eller försvaga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter är osakligt.
Magnus Walan
Policyrådgivare Diakonia
