De flesta museer och gallerier är stängda, men på Bonniers konsthall kan man se Éva Mags utställning ”Det finns en plan för det här” genom att i förväg boka tid. Jag var där i helgen och kunde inte låta bli att fascineras: utställningen består av en enorm mängd bråte som hon forslat dit från sin pappas – samlarens – villatomt och nu steg för steg sorterar upp. Så här i coronatider får utställningen en delvis annan betydelse än (gissar jag) vad som var tänkt från början: känslan av att vi samlar ihop spillrorna av våra liv, av vår vidlyftiga konsumtion, eller kanske att vi har möjlighet att bygga något nytt av resterna från det liv som nu är över. Själv slogs jag av hur ofta jag sett detta systematiserade av skruvar, gamla lås eller tveksam elektronik i utkanten av marknader runt om i världen: där sitter ofta de fattigaste av de fattiga och försöker sälja det som ingen rimligtvis vill ha.
I dagarna har jag precis läst Flugfällan av Fredrik Sjöberg som, även om den kom 2008, lika gärna kunde vara skriven idag. Också den handlar om samlande. Och om resor. De äventyrare som figurerar i Flugfällan gav sig ut på för den tiden hisnande strapatser under 1900-talets första decennier. Men 1939 tog det slut och när kriget sen var över var det ingen som hade mycket till övers för äventyr.
Är det något liknande vi kommer att få se nu, eller snarare sen, efter pandemin? Platser som för bara några månader sedan var helt självklara – som Italien, Sydafrika eller Thailand – är nu i ett slag ouppnåeliga. Att ta sig dit är en strapats, att röra sig inom många länder mer eller mindre omöjligt. Plötsligt vet vi så oändligt mycket mindre om vad som händer i världen. I serien #resedrömmar har vi försökt fånga detta och bidragen fortsätter att strömma in om allt från tretton års lockdown i Gaza till tredjeklassarnas dröm om att få hjälpa Kina. Vi ser fram mot att få publicera ännu fler av era drömmar.
Vi fortsätter också att diskutera vad som händer i världen just nu, senast i avsnitt 9 av Global Podd där vi intervjuade Lina Chawaf, som leder Radio Rozana som sänder över Syrien från Turkiet, och Hibaaq Osman, grundare för kvinnoorganisationen Karama i Mellanöstern. Hibaaq är också starkt kritiskt mot Agenda 2030 och de Globala målen som hon menar bara är en pappersprodukt, skapad av kostymklädda byråkrater i rika länder som fortsätter att sälja vapen till kriget i Jemen. Jag tror att hon inkluderar oss svenskar i den gruppen.
”Agenda 2030 – är det kört nu?” är också temat på vår nya artikelserie där vi precis publicerat det första bidraget, signerat Mikael Botnen Diamant. Vill du också delta i diskussionen? Hör av dig! Och glöm inte att prenumerera på vårt nyhetsbrev.
”Det finns en plan för det här” är som sagt titeln för Éva Mags utställning, men för vad som ska hända efter pandemin finns det ingen plan för. Att det blir en radikalt förändrad värld det är alla överens om – men på vilket sätt? Blir det ett globalt uppvaknande, business as usual – eller något annat vi över huvud taget inte kan föreställa oss? Svaret beror i stor utsträckning på oss och vad vi väljer att göra. Den tanken är i sig spännande – tycker jag.
David Isaksson
Grundare till Global Reporting och initiativtagare till Global Bar.
