När jag besökt en plats många gånger så stannar den kvar inombords. Med tiden bär jag med mig den i mitt liv. Jag har varit där rent fysiskt och upptäckt och upplevt den från olika vinklar och ljus. Framför allt ljus. Genom böcker som berättar om platsen, genom romaner och historiska och dokumentära fotoböcker så blir den till min plats också.
Dessa upplevelser pockar på att bli till bilder, målade eller som oftast i mitt fall, ristade i kopparplåtar som jag sen trycker för hand i en verkstad enligt en metod som funnits sedan 1500-talets början. Det är lite som att andas in ett område och sen andas ut den igen filtrerat genom mitt liv. Det är en rätt självklar process egentligen, men ganska svår att förklara så det låter vettigt för andra. Jag frågar mig ofta själv varför jag håller på med just det här när det finns så mycket annat man kan göra i livet.
Dessa inre resor är oberoende av tidtabeller. De är fysiskt lätta, jag behöver inget bagage. De är inte heller förankrade i tiden utan är mer ett förlopp över ett tidsspann jag själv bestämmer. I fantasin kan jag resa till vilken tid som helst, till och med innan platsen blev den plats vi ser idag. Innan torget blev ett torg, innan staden blev en stad. Framtiden fascinerar mig också men är svårare att resa till, varför vet jag inte. Det är nog för många science fiction-böcker mellan mig och framtiden. För många andra visioner som blandar sig i min. Kanske därför jag är mest intresserad av spåret från då som leder fram till den plats jag är på idag, just nu, i min ateljé.
Däremot är det några städer och platser som jag besökt endast via böckerna och i fantasin. Jag är osäker på om jag alls kommer att besöka dessa platser i detta livet. Kanske räcker det med den plats inom mig som fantasin skapat? Jag har ställt ut i Odessa men aldrig varit där. Odessa är en stad som är markerad på min inre världskarta. Samarkand lika så men där är jag mer osäker, jag tror jag låter mina inre bilder av Samarkand vara ostörda av den brutala verkligheten av idag. Men jag skulle gärna vandra på gatorna i staden Novi Sad med författaren Aleksandar Tišmaytterligare en gång. Men det får förbli en dröm. Tišmaavled den 15 februari 2003. Chisinau, huvudstad i Moldavien skulle jag gärna återkomma till. Det finns en fin ikonsamling på Nationalmuseet jag gärna skulle vilja se igen. Sist jag var där så var flera avdelningar stängda på grund av rasrisken. I mina drömmars resa är museet återuppbyggt, renoverat och fullt av nationalskatter som antagligen inte finns.
Just nu är jag faktiskt ganska nöjd med att drömma och inte resa.
Mikael Kihlman
Bidkonstnär, grafiker och målare
Övre bilden: Brooklyn(New York), torrnål, 29×63,4 cm. Nedre vänster: At the traffic light(Lodz), torrnål/chine collé, 11,9×9,8 cm. Nedre mitten: Chisinau morning (Chisinau), torrnål, 24×21 cm. Nedre höger: Sixten i Gdansk (Gdansk), torrnål, 29,7×24,8 cm.
