Den kinesiska propagandamaskinen sänder budskapet att covid-19 inte längre sprids i landet och att de nu räddar världen genom att hjälpa till. Men officiell statistik från en statsapparat som inte tillåter människor att yttra sig fritt måste man ta med en stor nypa salt. Här är sju andra lögner från den kinesiska regimen, skriver Martin Ängeby, Generalsekreterare på Silc i denna debattartikel.
1. Tibet är en kinesisk provins, säger Peking. Invasionen var en befrielse. Dalai Lama är en spelevink. 1950 annekterade Kina Tibet och tvingade tibetanerna att bli en autonom region för att få behålla sin kultur – en kultur som man sedan dess systematiskt har försökt radera ut genom att krossa protester, förstöra kulturella byggnader och flytta in regimtrogna han-kineser så att dessa blir majoritet. Dalai Lama regerar symboliskt från Indien – ett bevis på att det inte finns något självstyre att tala om. Ett kulturmord förklätt till utvecklingsprojekt.
2. Några protester på himmelska fridens torg 1989 fanns aldrig. Och eftersom ingen protesterade fanns det ingenting att slå ner. Massakern på himmelska fridens torg är något som censurerades 1989 och censureras än idag. Att ta upp ämnet kan ses som hot mot rikets säkerhet och är straffbart. Någon oberoende utredning tillåts inte.
3. Koncentrationslägren i Östturkestan är frivillig bildningsverksamhet.
Östturkestan – eller Xinjiang – är en autonom muslimsk region där Kina håller s.k. ”utbildningsläger” för att omvända minoritetsbefolkningen till att glömma sitt språk och sin kultur. Journalister får inte rapportera – förutom under extremt välplanerade och ordnade former. Verkligheten är att människor kidnappas från sina familjer, tvingas glömma sin identitet och blir torterade om de inte följer reglerna. Samtidigt flyttas systematiskt regimtrogna kineser till Östturkestan vilket har gjort ursprungsbefolkningen till minoritet. Mycket pekar på att det pågår ett folkmord som sopas under mattan av regimen.
4. Gui Minhai – och alla andra politiska fångar är i själv verket bildårar och andra sorters småtjyvar. Den svenske bokförläggaren Gui Minhai kidnappades i Thailand av kinesiska agenter. Väl där tvingades han att ”erkänna” brott som han inte hade begått– en klassisk strategi från regimen. Sedan dess har han varit försvunnen. Nu har han blivit formellt fängslad utan rättegång för ännu ett påhittat brott. Och han är inte den ende – inte ens den ende svensk som har utsatts för detta. 2016 kidnappades aktivisten Peter Dahlinoch tvingades ”erkänna” i kinesisk Tv att han var utländsk spion. Han satt inne i 23 dagar. Gui Minhai har varit fängslad i mer än 4 år.
5. Industrispionage. Handel med Kina innebär stora pengar – men det innebär även en risk att bli bestulen. Den kinesiska staten har laglig rätt att begära ut vilken information som helst från vem som helst som verkar i Kina. De behöver inte ens fråga först. Försvarets forskningsinstitut släppte en 2019 rapport om kinesiskt cyberspionage. I den framkommer att både kinesiska företag utomlands och statliga agenter arbetar med spionage för den kinesiska statsapparaten – eftersom företag måste lyda sin regering. Regimen förnekar all inblandning.
6. Kineser är villiga organdonatorer, och organstöld har aldrig inträffat.
2006 kom rapporten ”Bloody Harvest” och 2016 kom sedan en uppföljare. Fakta var tydlig: Kina använder sig av organstöld från samvetsfångar – religiösa och etniska minoriteter samt politiska fångar – för att få en levande organbank för sina sjukhus. De flesta som får sina organ stulna avlider och organen säljs för dyra pengar. Väntetiden för organtransplantation i Kina är exceptionellt kort jämfört med resten av världen – när man får en beställning börjar man planera en avrättning helt enkelt. Staten avfärdar självklart alla anklagelser – men någon oberoende granskning är inte tillåten.
7. Hong Kong har ”autonom” status. När Hong Kong återlämnades till Kina skrevs ett avtal om att regionen skulle få behålla en hög grad av självstyre och åtnjuta demokratiska rättigheter. Sedan 1997 har Peking långsamt försökt utöva mer och mer kontroll samtidigt som befolkningen har protesterat enligt deras demonstrationsfrihet. I somras kulminerade protesterna och polisen har anklagats för övervåld, flera personer har försvunnit och fastlandskineser har infiltrerat både demonstranter och polisen. Hong Kongs högsta ledning är dessutom under enorm press av Peking. ”Ett land, två system” fungerar inte om ena parten bryter mot avtalet.
Kinas regim har avskaffat sanningen och institutionaliserat lögnen. Hela poängen med en diktatur är att människor inte ska ha någon anledning att ifrågasätta de förträffliga ledarna. Men människan söker sanning, och därför behöver diktaturer ljuga, mörklägga och straffa de som inte är tysta. På lång sikt är resultaten katastrofala. Ju mindre sanning, desto sämre beslut, och desto värre konsekvenser.
Detta känner många av oss till. Därför är det häpnadsväckande att Kinas officiella rapportering av coronapandemin tas för sakuppgifter och rapporteras i svensk media. Vad gäller både dödstal och uppskattat antal smittade finns det anledning att sätta en asterisk vid varje utsaga.
Martin Ängeby, Generalsekreterare, Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum).
