Den sittande presidenten Alassane Ouattar tog hem en jordskredsseger i valet, något Macron sannolikt är nöjd med då de franska affärsintressena i landet är viktiga.
Enligt den oberoende valkommissionens provisoriska resultat från presidentvalet i Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) efter valet den 25 oktober, får den sittande president Alassane Ouattara 89,77 procent av de avlagda rösterna. Ouattara, som är 83 år, valdes därmed till statschef för 4:e gången. Det nuvarande perioden skulle ha varit den sista gången, eftersom den ivorianska konstitutionen begränsar antalet till två mandatperioder. Men en ny konstitutionen röstades igenom 2016 och Alassane Ouattara stora valvinst 2020 med 94,27 procent räknades då som en ny, första period.
Valet bojkottades av en del av den splittrade oppositionen. Två kandidater som kunde hota Ouattara, Tidjane Thiam och Laurent Gbagbo blev inte godkända av valkommissionen, den första på grund av av dubbelt medborgarskap (bor sedan många år i Frankrike) och den senare före detta presidenten Laurent Gbagbo på grund av brott under tidigare styre, trots att han frikänts av Internationella brottsdomstolen i Haag efter 10 år av utredningar för våld efter omstridd valvinst 2010.
Om valresultatet bekräftas av Konstitutionsrådet beror det också på att Ouattaras parti le Rassemblement des houphouëtistes pour la démocratie et la paix (RHDP) är väl organiserat i hela landet, men särskilt i norra delen av landet.
Det största intresset i ett val utan större spänning var valdeltagandet. Enligt Valkommissionen var det 50,10 procent jämfört med 53,90 procent i valet 2020. Som väntat var mobiliseringen starkast i norr, där RHDP dominerar i Ouattaras hemregion.
Våldsamheter rapporterade
Under den två veckor långa valkampanjen förekom en del våldsamheter. Det rapporteras fyra döda och över 700 personer arresterades. Laurent Gbagbos parti Le Parti des peuples africains-Côte d’Ivoire (PPA-CI) fördömde valresultatet i en kommuniké dagen efter valet som kallades “en civil statskupp” och krävde nya val där de uteslutna kandidaterna skulle få delta.
Internationella observatörer noterade spänning i västra delen av landet, Gbagbos traditionellt starka fäste. Le Conseil national des droits de l’homme (CNDH), den nationella ivorianska institutionen för mänskliga rättigheter med 2 300 valobservatörer, rapporterade flera incidenter i många delar av landet. Valkommissionens lokaler i den administrativa huvudstaden Yamoussoukro brändes ned av demonstranter som opponerade sig mot ett 4:e mandatperiod för Ouattara. Under valkampanjen ropade en segersäker Ouattara ut att den socio-ekonomiska situationen i Elfenbenskusten blir allt bättre sedan han kom till makten 2011 och lovade att vinna redan i den första omgången, vilket alltså också skedde.
Macron glad över resultatet
Det står också klart att valet i Elfenbenskusten gick helt enligt vad den förra kolonialmakten Frankrike önskade. Samtidigt som det franska inflytandet och militära närvaron i många frankofona länder i Afrika – speciellt i Sahelområdet från Senegal till Tchad – fördöms och minskat drastiskt de senaste åren bibehålls den starka franska närvaron i Elfenbenskusten. Det franska neo-koloniala inflytandet som traditionellt kallas “Francafrique” lever mer än någonsin.
Om det råder konstitutionell tveksamhet om Ouattara hade rätt att bli vald för en 4:e mandatperiod, får han stöd av president Macron. Det var nog heller ingen slump att Ouattara offentliggjorde sitt beslut att kandidera igen, bara några dagar efter sitt besök hos Macron i Paris juli 2025.
Ekonomin går bättre idag, (världens största producent av kakao och cajou-nötter samt stora fyndigheter av olja och gas i havet). Idag lyser syns många skyltar i den ekonomiska huvudstaden Abidjan med franska företag. Idag finns också mer än 1 000 franska företag på plats i landet, jämfört med 600 år 2011. Deras del av den snabbt växande BNP (omkring 7 procent per år) uppgår till 30 procent. Den franska gruppen Bouygues håller på att bygga tunnelbana. Förra franska presidenten Sarkozy och affärsmannen Bolloré har nära kontakter med president Ouattara. Samarbetet avspeglas också av att det går tre flyg dagligen mellan Paris och Abidjan.
Så det är förståeligt att många jublar efter Ouattaras segerval. Samtidigt finns vissa orosmoln i horisonten. En inhemsk opinion hörs för att minska det militära samarbetet med Frankrike. Relationen med militärstyret i Burkina Faso är spänd och risk finns för jihadistattacker i norr.
Hans Eriksson
Ekonom och statsvetare, Västafrikakännare
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
