ANALYS. Serbien vägrar införa sanktioner mot Ryssland. Samtidigt exporterar landet vapen till både Ukraina och Israel. Nu växer kritiken och Serbiens regering har – åtminstone tillfälligt – stoppat all vapenexport. Kan Serbien klara balansgången mellan öst och väst? frågar sig Vladan Lausevic.
Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.
Serbien har officiellt en politik om militär neutralitet, men har under de senaste åren kraftigt ökat sin export av vapen och ammunition med stora mängder som indirekt når Ukraina via tredjepartsaktörer. Samtidigt upprätthåller Serbien goda relationer med Ryssland och vägrar införa sanktioner medan Ryssland å sin sida anklagar Serbien för vapenleveranser som används emot ryska soldater.
Rollen som “en mellanhand” i vapenhandel och regeringens “balansgång” mellan stormakterna visar hur Serbiens krigsindustri, privata intressen och geopolitik samspelar bortom offentliga deklarationer och diplomatiska fraser.
Stor vapenexportör
Sedan början av kriget i Ukraina har Serbien blivit en oväntad, men betydande aktör i den internationella vapenhandeln. Trots landets officiella hållning om militär neutralitet har exporten av vapen och ammunition ökat dramatiskt. Redan under 2022 och krigets första månader kom vapen och ammunition från Serbien till Ukraina via tredjepartsaktörer i NATO-länder.
Utvecklingen har väckt både kritik och oro, inte minst från Moskva, som på senare tid börjat ifrågasätta sin pålitliga och “broderliga” partner på Balkan. Enligt Financial Times har Serbien sedan 2022 i praktiken levererat vapen och ammunition till Ukraina för över 800 miljoner euro, även om inga formella leveranser har skett direkt till ukrainska staten. President Aleksandar Vučić har offentligt förnekat att Serbien exporterar vapen till stridande parter i aktiva konflikter, men har samtidigt bekräftat att stora avtal ingåtts med aktörer i USA, Tjeckien, Spanien och andra länder som sedan kan vidareexportera materialet vidare.
Under försommaren 2025 har Rysslands utrikesunderrättelsetjänst SVR uttalat sig offentligt genom att anklaga Serbien för att i hemlighet leverera vapen till Ukraina. Även om det formellt låter som en varning menar flera analytiker att uttalandet ska ses som ett politiskt verktyg för att stärka Vučićs interna och externa agerande. SVR:s uttalanden kom nämligen bara dagar efter Vučićs möte med Vladimir Putin i Moskva i samband med uppmärksammandet av 9 maj (Segerdagen” och paraden rörande det andra världskriget.
Genom sitt agerande signalerar SVR samtidigt till NATO att Ryssland har koll på vapenflödena medan budskapet till invånarna i Serbien är att Vučić är under press från stormakterna och ett offer för västerländsk imperialism. Serbiens roll som vapenexportör är annars inte ny, men den statliga vapenindustrin har vuxit mycket under det senaste decenniet. Redan 2023 uppgick värdet av utfärdade exportlicenser till över 1,6 miljarder dollar, vilket är en ökning med 25 procent från året innan.
Kopplas till presidenten
De största företagen inom sektorn, såsom det gamla jugoslaviska företaget Jugoimport och ammunitionstillverkarna Prvi Partizan har starka kopplingar till regeringspartiet SNS och till presidentens närmaste krets. Det är alltså inte bara en fråga om geopolitik, utan också om affärsintressen, korruption och klientelism. Genom denna utveckling försöker Vučić “balansera mellan öst och väst” samtidigt som han belönar lojala personer, nätverk och väljare.
Serbiska regeringen har å ena sidan röstat för flera FN-resolutioner som fördömer Rysslands aggression mot Ukraina och även skickat humanitärt bistånd till Ukraina. Å andra sidan har Serbien inte infört några sanktioner mot Ryssland och rysk energi fortsätter att flöda in i landet. För många serber upplevs Ryssland fortfarande som en historisk allierad. Samtidigt har EU-förhandlingarna och ekonomiska beroenden gjort det lättare för fler i Serbien att acceptera att vapenhandel även sker genom försäljning till EU-stater och NATO-medlemmar.
Utöver Ukraina har försäljning av vapen även ökat till Israel och väckt uppmärksamhet liksom kritik inom och utanför Serbien. Under 2024 exporterade Serbien vapen till Israel till ett värde av över 15 miljoner euro en ökning med över 30 gånger jämfört med året innan. Leveranserna skedde trots att FN:s människorättsråd och flera EU-stater liksom EU-kommissionen uppmanat till stopp av vapenflödet till Israel efter krigets eskalering i Gaza.
Vilken sida ska Serbien välja?
I en tid när allt fler nationer väljer tydliga geopolitiska block som BRICS och NATO ser Serbien ut att gå motsatt väg genom att maximera sina möjligheter i skuggzonen mellan olika intressen. För regeringen i Belgrad och dess ledare Vučić är målet att maximera sina politiska och ekonomiska intressen genom att formellt agera som neutral vapenleverantör – och detta utan att direkt bryta mot några formella regler. På det sättet lyckas Vučić behålla goda relationer till, både “väst och öst” medan vapenindustrin bidrar till tillväxt och politisk kontroll över jobben.
Samtidigt har sådan utveckling sina begräsningar. Rysslands offentliga missnöje kan tolkas som ett förstadium till ökade påtryckningar. För EU innebär Serbiens agerande en utmaning, eftersom frågan blir hur långt unionen är beredd att gå för att hålla Serbien på integrationsspåret, samtidigt som landet systematiskt kringgår grundläggande principer om transparens, lojalitet och demokratiskt ansvarstagande.
I längden riskerar hela utvecklingen att bli ett farligt spel: I försöken att samtidigt vara vän med både Putin och Macron, Netanyahu och Zelenskyj, riskerar Serbien att till slut – vid något tillfälle – förvandlas till ett “geopolitiskt minfält” som andra vill röja undan.
Det är mot bakgrund av detta man ska se president Vučićs beslut att pausa all export av ammunition och militär utrustning. Frågan är hur lång pausen kommer att bli – och om Serbien i slutänden tvingas anpassa sig till en av sidorna.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
