DEBATT. De pengar Östgruppen skulle ha använt för att bjuda in rättighetsförsvarare från Ryssland och Belarus drogs in vid årsskiftet. Därmed tystar regeringen ytterst de som kämpar för frihet och som dokumenterar krigsförbrytelser, skriver Malin Fagerberg Wikström och Jon Fridholm, från Östgruppen.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Strax innan jul meddelade regeringen att 87 procent av det så kallade infokomanslaget skulle dras in. Över en natt blev Östgruppen av med de medel som gjort att vi kunnat bjuda hit prisade människorättsförsvarare som nu fängslade belarusiske Ales Bjaljatski och ryska Memorial för att informera och opinionsbilda om repressionen i sina hemländer. Utan dem och andra demokratikämpars outtröttliga arbete hade omvärlden haft betydligt svårare att förstå förtrycket i Belarus och Ryssland, som i sin tur banat väg för grymheterna i Ukraina.
Efter en uppmärksammad ledartext i DN nyligen, där Östgruppen figurerar som exempel, har debatten om regeringens biståndspolitik tagit fart. Som svar twittrade biståndsminister Johan Forsell att ”det finns mycket större behov av biståndspengar utanför Sverige”.
Det är så klart sant, men de informationsinsatser som vi i civilsamhället bedrev konkurrerade inte, utan fungerade tvärtom som ett viktigt komplement till det bistånd som vidareförmedlas. Det handlar dessutom om endast 0,3 procent av den totala biståndsbudgeten. Därför ekar Forsells svar ändå tomt. Det får oss dessutom att undra om beslutet är grundat på en missuppfattning om hur Östgruppen och andra svenska civilsamhällesorganisationer arbetar.
Vi verkar systematiskt för att ge en röst åt dem som riskerar sina liv när de står upp för grundläggande mänskliga rättigheter. För att vara ännu mer konkret: våra partners dokumenterar och analyserar, medan vi bereder dem plattformar att föra sin talan. Genom att skapa opinion bidrar vi till att deras arbete omsätts i politiska beslut och konkret engagemang från både allmänhet och beslutsfattare. Våra hårt arbetande kollegor i öst känner detta och blir på så sätt stärkta att fortsätta. Det har vi sett så många gånger under de dryga 20 år vi har arbetat i regionen. Och aldrig har det varit så viktigt som nu.
De som ytterst drabbades av att infokomanslaget drogs in är därför de redan hårt marginaliserade människorättsförsvarare i Ryssland och Belarus som nu osynliggjorts än mer. Får de inte vårt stöd minskar möjligheterna att motverka Putin- och Lukasjenkaregimerna som göder kriget i Ukraina. Därmed blir det också svårare att bygga upp de långsiktiga demokratiska plattformar som behövs den dag det är dags för maktskifte. Faktum är att även våra ukrainska partners, som inte är motarbetade av sina makthavare på samma vis, efterfrågar den här typen av stöd. ”Hjälp oss att föra fram våra budskap, ge oss kontaktytor där vi kan kommunicera direkt med era beslutsfattare!” är det vanligaste medskicket vi får.
Regeringen säger sig vilja prioritera Ukraina, men exakt hur de tänker utforma biståndet framöver vet vi inte. Vi i civilsamhället har ännu inte aktivt engagerats eller nyttjats som remissinstans. Vi är många som har expertis och mångårig erfarenhet av hur demokratiarbete fungerar. Och vi delar gärna med oss av inspel kring vad som behöver göras. En bra början vore hur som helst att riva upp det missriktade beslutet att dra in infokomanslaget. För inte kan väl regeringen anse att det är rimligt att de som dokumenterar brott mot mänskliga rättigheter, korruption och krigsförbrytelser ska tystas?
Malin Fagerberg Wikström
Ordförande Östgruppen
Jon Fridholm
Tf verksamhetschef Östgruppen
Läs svar direkt från Ministern i dagens intervju.
