Kan man koppla bistånd till årets tema Folkbildning, eller stannar blicken närmare hemmaplan i tider av osäkerhet och desinformation? Rebecka Breisand summerar sina intryck från några dagar på Bokmässan i Göteborg.
Det kryllar av liv inne på Bokmässan och likt varje år pågår samtal mellan himmel och jord oavbrutet i varje hörn. Det är lätt att tänka att det här är en förminskad version av samhället utanför mässhallarna. Det är också ett tillfälle att höra sig för om vad människor tänker om bistånd i tider av politisk förändring.
Det som slår mig är att ordet bistånd verkar väcka samma initiala tanke hos de jag frågar: Det behövs mer humanitärt stöd. Helst igår. På det globala torget, där olika hjälp- och humanitära organisationer har sina montrar, verkar detta vara konsensus.
Men bistånd i form av långsiktighet och förebyggande arbete verkar ha svårare att få plats i samtalet. Som om samtalet om biståndet skars ner tillsammans finansieringen av den. Eller som Svenska Afghanistankommittén uttryckte det: Vi är vara glada över att vi ens finns kvar efter svåra ekonomiska år.
– Jag tror många blandar ihop bistånd och humanitär hjälp. Samtal om bistånd tycker jag är frånvarande. Folk talar om nedskärningar men för lite om vad biståndet ska användas till. Värdet av biståndet talar vi inte om, konstaterar UNHCR:s nordiska representant Annika Sandlund.
Vilket folk och vilken bildning?
Årets tema på Bokmässan är Folkbildning – möjligheten att lära, bilda och utvecklas tillsammans. Men exakt vad det är vi ska lära oss, och vilka som ingår i det där ”tillsammans”, verkar vara lite upp till var och en att tolka.
Efter några dagar på Bokmässan tycker jag mig ändå se en återkommande fråga: Hur rustar vi människor för en värld där det blir allt svårare att veta vad som är sant, vem man kan lita på och hur man själv ska orientera sig?
Och fokuset verkar, kanske inte så förvånande, ofta ligga på oss. Här. Vi lever i en tid av krig, desinformation och politisk oro. Hur många gånger har man inte hört det nu? Att lära människor att tänka kritiskt är knappast fel.
Men kritiskt tänkande handlar också om att höja garden. Att vara vaksam. Att inte tro på allt man hör. Kanske är det logiskt att man då inte funderar så mycket på hur man ska hjälpa folk man aldrig mött.
Men vad händer om blicken stannar här för länge? Vad händer med våra globala samarbeten, projekt och bevakningsområden om vi inte vill vara en del av det?
Rebecka Breisand
Praktikant på Global Bar Magazine hösten 2026
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
