FN står inför en akut ekonomisk kris. Generalsekreterare António Guterres menar att organisationen kommer att stå utan resurser redan i juli 2026 om medlemsländerna inte fullföljer sina ekonomiska åtaganden.
– Situationen är extremt allvarlig, säger FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson till Global Bar Magazine.
I början av 2026 uppgick de obetalda avgifterna för FN:s ordinarie budget till omkring 1,57 miljarder USD, den högsta summan i organisationens historia. FN finansieras huvudsakligen genom obligatoriska bidrag från sina 193 medlemsstater, där avgifternas storlek är proportionell mot ländernas ekonomiska kapacitet. Utan dessa intäkter hotas hela FN:s verksamhet, från fredsbevarande operationer till humanitära program.
– Det här är den allvarligaste kris jag bevittnat under min tid i FN. Till skillnad från tidigare kriser finns inga finansiella buffertar kvar, säger FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson.
Han understryker att konsekvenserna inte bara drabbar FN:s kärnuppdrag – freds- och säkerhetsarbete, konfliktmedling och diplomati – utan även humanitära insatser som är beroende av ett fungerande sekretariat. Dit hör bland annat livsmedelsbistånd via World Food Programme, barnrätts- och katastrofarbete genom UNICEF, samt skydd och stöd till människor på flykt via UNHCR.
USA:s avgörande roll
USA är FN:s största enskilda bidragsgivare och står ensamt för merparten av den utestående skulden i organisationens ordinarie budget – omkring 2,2 miljarder dollar, exklusive ytterligare 767 miljoner som tillkommer för 2026. Därtill är landet skyldigt cirka 1,8 miljarder dollar till FN:s fredsbevarande verksamhet, vilket innebär att skulden närmar sig fyra miljarder dollar, enligt NBC.
Under lång tid har USA:s bidrag präglats av osäkerhet. Under Donald Trumps tidigare mandatperiod minskade landet både obligatoriska och frivilliga bidrag, drog sig ur flera FN-organ och begränsade stödet till humanitära program. Under 2025 gjordes inga betalningar alls, samtidigt som administrationen lämnade WHO och UNESCO. Den 3 februari i år undertecknade Trump ett tvåparti-budgetpaket som signalerar att USA åtminstone delvis kommer att reglera sin skuld till FN.
– USA:s betalningar är avgörande för FN:s ekonomiska stabilitet. Det återstår att se hur mycket som faktiskt betalas och när pengarna når FN, konstaterar Jan Eliasson.
Global maktförskjutning och decentralisering
FN har på senare år påbörjat en decentralisering av sin verksamhet, med fler funktioner i exempelvis Nairobi. Högkvarteret i New York kvarstår, men spridningen av funktioner påverkar organisationens interna dynamik.
– Trots kritik mot FN har Donald Trump starka personliga skäl att vilja behålla högkvarteret i New York. Organisationens närvaro stärker stadens internationella status och kan samtidigt gynna hans fastighetsaffärer, affärsrelationer och kontaktnät, menar Jan Eliasson.
Han påminner samtidigt om att USA:s relation till FN länge varit ojämn. Osäkerheten kring betalningar speglar ett bredare globalt mönster där maktbalansen inom FN förändras och stormakter får större inflytande över organisationens arbete:
– Kina tar successivt över fler funktioner inom FN, framförallt inom utvecklingsprogram och fredsbevarande insatser. Det innebär att maktbalansen inom organisationen förändras, samtidigt som fler länder får större inflytande över beslut som tidigare dominerats av USA.
Jan Eliasson varnar för att denna utveckling speglar en större förändring i världspolitiken:
– Vi rör oss bort från en internationell ordning baserad på gemensamma regler och universellt ansvar, mot en världsordning där stormakter styr genom egenintressen. Det påverkar FN:s roll, men även europeisk och svensk säkerhetspolitik, eftersom inflytandet över internationella beslut minskar samtidigt som ansvaret för säkerhetsutmaningar ökar.
Europa och Norden måste agera
Mot denna bakgrund uppmanar han Europa – och särskilt de nordiska länderna– att ta ett större internationellt ansvar. Europa och Norden har både kapacitet och trovärdighet att ta ett starkare ledarskap.
– Det viktigaste i världen är att agera tillsammans. FN är fortfarande det främsta organet för detta, säger Jan Eliasson.
Elsa Udd
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
