DEBATT. Vi ser hur det globala motståndet mot jämställdhet ökar. Därför måste Sverige öka trycket på de länder som tar emot biståndsmedel så att de också jobbar för jämställdhet. Det skriver Kristdemokraterna Gudrun Brunegård och Camilla Rinaldo Miller.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
För Kristdemokraterna är jämställdhetsarbetet i grunden en fråga om människosyn. Människovärdet är okränkbart och gäller alla, alltid. Barn som äldre, kvinnor som män.
Som en följd av denna övertygelse krävs krafttag mot ojämställdhet och skadliga normer som begränsar kvinnor och flickors frihet och rättigheter världen över. Flickor i fattiga länder har ofta ett hårt liv framför sig med sämre möjlighet till vård, utbildning och självbestämmande än jämnåriga pojkar. Varje dag nekas flickor skolgång, tvingas in i barnäktenskap, eller utsätts för andra grova övergrepp som könsstympning och våld.
Covid-19-pandemin gjorde att viktiga globala landvinningar för jämställdhet halkade bakåt igen, såväl när det gäller ekonomiska, sociala som hälsomässiga mått. För att nå FN:s globala mål om jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt, krävs nu extra hårt arbete. Nu är det tid att kavla upp ärmarna. I regeringens omläggning av biståndspolitiken är arbetet med att stärka kvinnors och flickors frihet och egenmakt därför högprioriterat.
Även inom utrikespolitiken behöver värnandet om det okränkbara människovärdet få ta plats. Vi ser hur det globala motståndet mot jämställdhet ökar. I länder som Afghanistan och Iran är det auktoritära styrets grund ett omfattande och systematiskt förtryck av kvinnor. Detta kan vi aldrig acceptera. Kristdemokraterna står för att Sverige ska bedriva en feministisk utrikespolitik på riktigt, med mindre av socialdemokratisk symbolpolitik och mer av fokus på människan, kvinnan, flickan bakom siffrorna i statistiken.
Även i Europa är behovet stort av att fortsätta stärka kvinnors rättigheter. Det gäller inte minst de hundratusentals kvinnor som är offer för den utbredda sexhandeln. Vålds- och sexualbrott mot kvinnor klaras alltför sällan upp. Hedersrelaterat våld, tvångsgifte och den oerhört skadliga sedvänjan med kvinnlig könsstympning förekommer också på vår kontinent. I spåren av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina står det klart att systematiskt sexuellt våld nu används som stridsmedel också i Europa. På alla dessa områden behövs resolut handlingskraft för att vända utvecklingen.
Sverige föregångsland
Sverige är viktigt som föregångsland och när det gäller att trycka på för att EU gemensamt ska fortsätta arbeta mot sexuellt utnyttjande och tvångsarbete. EU:s anti-trafficking-direktiv behöver fortsätta utvecklas och vi behöver se till så att direktivet verkligen följs. Särskilt de delar som handlar om brottsofferstöd.
Sexuellt utnyttjande av barn och spridning av övergreppsbilder på nätet, är en annan gränsöverskridande fråga som behöver prioriteras upp i EU:s rättspolitiska samarbete. Frågan är inte ny men tar sig ständigt nya dimensioner i och med teknikutveckling och teknikanvändning allt längre ned i åldrarna. De sociala plattformarna har hittills tagit alltför lätt på problemet och sitt eget ansvar för att mängder av barn dagligen blir utsatta för dessa övergrepp som kan sätta spår för det psykiska måendet livet igenom. Det föreslagna EU-gemensamma kompetenscentret för arbetet mot sexuella övergrepp mot barn måste också komma på plats.
Men ett värdigt liv handlar inte bara om avsaknad av våld och aktivt förtryck. Det handlar om egenmakt och möjligheter att leva fritt och fullt. Frihet att välja sina vägar och inte bara nå sin egen fulla potential utan också – i gemenskap med andra – kunna vara med och skapa det samhälle vi faktiskt bygger tillsammans, människor emellan. Till syvende och sist måste det vara detta som allt jämställdhetsarbete tar sikte på: en värld och ett samhälle där människovärdet är uppfyllt för alla. Alltid.
Gudrun Brunegård
Biståndspolitisk talesperson (KD).
Camilla Rinaldo Miller
jämställdhetspolitisk talesperson KD)
Läs också
