DEBATT. 25 år efter terrordåden den 11 september väljer väst att överge Afrikas mest sårbara stater. Dessa biståndsnedskärningar gynnar islamisk terrorism, skriver Centerpartiets riksdagskandidat Birgitta Ohlsson.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Fredagen den 11:e september, har det gått 25 år sedan de vidriga islamistiska terroristdåden i USA 2001 som utlöste det globala kriget mot terrorismen.
3000 människor dödades efter att fyra amerikanska inrikesplan kapats av terrorister från al-Qaida och attackerade sina mål. Vi minns hur tvillingtornen vid World Trade Center i New York störtade samman mitt framför våra ögon, hur USA:s militära högkvarter Pentagon i Washington skadades och hur det fjärde planet störtade innan det nått det förmodade målet kongressbyggnaden i Washington.
Terroristerna i al-Qaida gödde den internationella terrorismen. Åren efter följde terrordåd i London, Madrid och Bali. Terrorismen som varit nationell och regional blev ett globalt hot.
Under de decennier som följt har den våldsbejakande islamismen muterat. Afrika utgör numera mörkrets hjärta i den globala jihadismen. Kontinenten har blivit en arena för världens snabbaste och mest brutala framväxt av islamistisk terrorism.
Allvaret får inte underskattas, då flera afrikanska stater kan kollapsa. En lärdom från 11:e september är att laglösa geografiska zoner är attraktiva tillflyktsorter för terroristgrupper med globala ambitioner, som al-Qaida. Osama bin Laden hade några år tidigare funnit en fristad i talibanernas Afghanistan. En stat som kollapsat efter Sovjets uttåg och inbördeskrig. Ostört kunde al-Qaida anlägga storskaliga träningsläger för tusentals utländska stridande, mobilisera och planera terrordåd. Efter att västvärlden abdikerat 2021 är talibanerna tillbaka.
USA:s vedergällning innebar att massivt militärt fokus riktades mot Kabul och Bagdad. Trycket fick al-Qaida att söka sig bort från Mellanöstern till Sahel, en rad stater söder om Sahara som söndras av militärjuntor, separatistiska konflikter och klimatförändringar. Över hälften av alla världens terrorrelaterade dödsfall de senaste åren har skett där. FN varnar för att extremistgrupper med band till al-Qaida och IS har etablerat fästen i länder som Burkina Faso, Mali och Niger. Nationer som kan implodera. Parallellt har Trump slaktat det amerikanska demokratibiståndet till de människor i regionen som vill bygga demokratiska politiska partier, rättsstat och mänskliga rättigheter.
Det råder en akut hungerkris i Sahel, och delar av regionen balanserar på randen till ren svält. Miljontals människor har tvingats överge sina hem. Kvinnor och flickor på flykt är särskilt sårbara. Samtidigt som de humanitära behoven har exploderat, har det internationella biståndet till regionen rasat. Tidöregeringens drakoniska nedskärningar i biståndet, inte minst i Afrika, riskerar att underblåsa islamistiska globala säkerhetshot. Bistånd handlar om värderingar, men också om egenintresse och geopolitik. Som länder är vi allra tryggast när vi har demokratiska nationer som grannar.
Vad händer när västvärldens demokratier abdikerar? Jo, någon annan fyller ett vakuum. Inte bara våldsbejakande islamister utan alla krafter som vinner på turbulens och diktatur träder fram. Kina bygger inte längre bara vägar i Afrika utan startar politiska skolor för att indoktrinera människor i enpartistat och envälde. Ryssland finansierar inte bara proxykrig i Västafrika utan göder desinformation och polarisering i länder som törstar efter frihet.
Sahel har en av världens yngsta och snabbast växande befolkningar. Miljoner unga lämnas med dystra framtidsutsikter och blir därmed lättare offer att rekrytera av terrorister. Osäkerheten sprider sig till andra afrikanska länder som Benin, Elfenbenskusten, Ghana, Togo och Mauretanien. Afrikas horn med Somalia, ett av världens fattigaste länder, utgör en krutdurk. Lokala terrororganisationen al-Shabaab utmanas av IS i Somalia som framgångsrikt lockat utländska stridande. Organisationens propaganda riktas även mot Sverige och risk finns för rekrytering och resande, men även att terrordåd utförs här.
För att vända den farliga utvecklingen krävs mer mjuk makt. Efter andra världskriget insåg USA att ett raserat Europa åter kunde bli grogrund för totalitära ideologier. Svaret blev Marshallhjälpen som lade grund för fred och stabilitet. Mjuk makt i form av bistånd som gynnade både Europa, USA och den transatlantiska länken. I en tid där den regelbaserade världsordningen undergrävs borde 11:e september lära makthavare att det är ett säkerhetspolitiskt misstag att överge Afrikas mest sårbara stater.
Birgitta Ohlsson
Riksdagskandidat Centerpartiet, f.d. minister/riksdagsledamot
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
