Valet är över, men ännu vet vi inte vilken regering vi får så chansen att påverka är god. Vi undrar därför: Vem skulle du vilja se som biståndsminister i nästa regering och vilka frågor vill du biståndsministern särskilt ska driva? Vi publicerar svaren löpande. Vill du också medverka? Maila oss på info@globalbar.se.
Olle Terenius, Generalsekreterare Världsinfektionsfonden
Infektionssjukdomar är den fattiga världens stora barnadödare. Sverige har under lång tid varit världsledande inom bistånd till utvecklingsforskning, däribland infektionssjukdomar. Tidö-regeringen har skurit ner forskningsbiståndet med 75%.
Tydligast i löftet att återupprätta forskningsbiståndet har Miljöpartiet varit. Där finns två riksdagsledamöter med fokus på bistånd som båda skulle passa som biståndsminister: Janine Alm Ericson, talesperson för ekonomi, bistånd och jämställdhet och Jacob Risberg, utrikespolitisk talesperson.
Jan Axel Nordlander, ledamot av styrelsen för Svenska FN-förbundet, f.d. ambassadör för mänskliga rättigheter
Jag vill se Amanda Lind för hennes klarhet och humanitet, eller Anna Sundström för hennes erfarenhet från Palmecentret av demokratiarbete i svåra länder.
Jag vill att Sverige i gärning, inte bara i ord, ska slå vakt om mänskliga rättigheter och demokrati genom att återställa stödet till Internationella IDEA och öka bidragen till MR-organisationer där kostnaderna är små men effekterna desto större.
Jag vill att Sverige återupptar stödet till UNRWA och prioriterar humanitär hjälp och fredsbyggande i Sudan.
Jag vill att vi också återupptar biståndet till Myanmar som lider under inbördeskrig, diktatur och fattigdom, och till Kambodja där den av FN återupprättade staten efter Pol pots fall och Vietnams återtåg har förvandlats till en enpartistat där yttradefriheten avskaffats och fackföreningsledare buras in.
Sist men inte minst vill jag att Sidas s.k. informationsanslag till civilsamhället återinförs för att bidra till svenska folkets kunskaper om världen i Syd och bygga vidare på det stöd som biståndet fortfarande åtnjuter i opinionen.
Maria Sommardahl, ordförande, Operation 1325
Vår nästa biståndsminister behöver kraftfullt bidra till en politik som stödjer kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
Lokala kvinnorätts- och fredsorganisationer är ofta brobyggare mellan konfliktgrupper och mellan beslutsnivåer. De agerar som dörröppnare och har kunskap, nätverk och legitimitet som är avgörande för att förebygga konflikter och bygga hållbar fred. Ändå får de ofta begränsade och kortsiktiga resurser.
Sverige måste investera i de lokala aktörer som faktiskt bygger fred där konflikterna finns. Finansiera dem som bygger fred – inte bara dem som talar om den. Sverige bör prioritera långsiktigt och flexibelt stöd till kvinnorättsorganisationer och lokala fredsaktörer i konflikt- och postkonfliktområden.Den som definierar fred och säkerhet måste också lyssna till dem som lever med konsekvenserna av konflikt.
Sverige har länge varit en stark röst för kvinnor, fred och säkerhet. Nu måste Sverige visa vad den rösten faktiskt har åstadkommit och hur Sverige kommer att satsa framåt.
FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 får inte stanna vid deklarationer, handlingsplaner och högtidstal. Den måste omsättas i svensk utrikes-, säkerhets-, bistånds- och fredspolitik. Det kräver tydliga mål, resurser, genomförande och uppföljning. Sverige måste kunna svara på: Vilken förändring som planeras och vad som har förändrats? Vem är ansvarig och vilka resurser kommer att avsättas?
Biståndsministern ska inte bara tala om kvinnor, fred och säkerhetsagendan, utan se till att den kan genomföras.
Petra TöttermanAndorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Jag vill se en biståndsminister som ser stöd till civilsamhället och särskilt kvinnorättsorganisationer som en investering för fredligare, mer demokratiska och hållbara samhällen. Kvinna till Kvinna har tre tydliga medskick.
1).Återinför en feministisk utrikespolitik och en feministisk biståndspolitik. Vi vet vad som händer när jämställdhet och kvinnors rättigheter inte är en uttalad politisk prioritet: då backar vi. Sverige behöver åter sätta kvinnors rättigheter, jämställdhet och feministiskt fredsarbete i centrum för utrikes- och biståndspolitiken, och omsätta det i politiska beslut och resurser.
2).Sätt kvinnorättsrörelsen i centrum för biståndet. Kvinnorättsorganisationer är avgörande aktörer för demokrati, fred och jämställdhet och klimatarbete. De verkar ofta i de mest utsatta och repressiva miljöerna, men får samtidigt allt mindre och mer kortsiktigt stöd. Sverige bör gå före med långsiktigt, flexibelt och förutsägbart stöd till kvinnorättsrörelsen.
3). Använd biståndet för att försvara rättigheter. I en tid av krig, auktoritära krafter och växande motstånd mot kvinnors rättigheter måste svenskt bistånd också vara ett verktyg för att försvara demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Det innebär att stå upp för SRHR, kvinnors politiska deltagande, ett starkt civilsamhälle och kvinnors rättigheter i freds- och säkerhetsarbete.
Sofia Walan, Generalsekreterare Civil Rights Defenders
Fokuset på demokrati, demokratiska val och mänskliga rättigheter i reformagendan har varit positivt, och bidragit till konstruktivt stöd till människorättsförsvarare, demokratiaktivister i många delar av världen. Nästa regering behöver bygga vidare på de erfarenheterna, men med en än tydligare utrikespolitisk agenda som:
1, sätter demokratisering som det övergripande målet, i såväl de länder som nu rör sig snabbt bakåt som i etablerade auktoritära stater.
2, ställer människorättsförtryckare till svars i ICC, och begränsar deras frihet genom riktade sanktioner.
3, använder biståndsmedel ansvarsfullt, så att nya demokratier kan leverera välfärd och rättvisa till sina medborgare.
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen:
- Återupprätta ett starkt, långsiktigt och effektivt bistånd. Klimat och biologisk mångfald måste vara centrala delar av biståndet, eftersom klimatförändringar och naturkrisen får stora konsekvenser för de mest utsatta länderna och grupperna. Samtidigt behöver det lokala civilsamhällets inflytande och handlingsutrymme värnas.
- Vi har ingen särskild person som vi föredrar. Det viktiga är att det blir en biståndsminister med starkt internationellt engagemang och förståelse för sambanden mellan fattigdom, demokrati, klimat och natur. Ministern behöver säkerställa att Sverige tar sitt ansvar för klimatanpassning, biologisk mångfald och civilsamhällets demokratiska utrymme.
Henrik Fröjmark, ordförande Concord Sverige
Viktigast tycker jag är att vi får en biståndsminister som är just biståndsminister och inte har en portfölj som delas upp på olika politikområden. Den får gärna heta minister för internationellt utvecklingssamarbete igen för att understryka vad frågorna faktiskt handlar om.
Jag hoppas framför allt på en minister som kan driva frågorna med tyngd på Ud, och som tillsammans med utrikesministern kan gå fram med en feministisk utrikespolitik. Jag vill se en politik inom området som sätter lokala civilsamhället i fokus och som återställer stödet till människorna de mest utsatta länderna och som ökar andelen bistånd som har jämställdhet som mål.
Viktigt är också en utvecklingspolitik som uppvärderar och satsar på forskning och evidens, som främjar dialog mellan olika aktörer och som är svintydlig med att det är just utvecklingspolitiska mål som styr agendan och inte nationella prioriteringar.
När den personen väl är på plats ser jag och alla Concords medlemmar fram emot att få träffas och börja jobbet tillsammans.
Ingela Holmertz, generalsekreterare RFSU
Det är dags för feministisk utrikespolitik! Det globala motståndet mot jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) har accelererat under de senaste åren – tyvärr är det också väl finansierat. Trumpadministrationens hårda angrepp mot allt från säker abort och sexualundervisning till hbtqi-personers rättigheter har redan fått katastrofala konsekvenser, och värst drabbade är flickor, kvinnor och hbtqi-personer. Sverige och likasinnade länder måste bli mer enade i det globala och gemensamma arbetet för alla människors lika värde och rätt att bestämma över sin egen kropp.
RFSU ser fram emot att hälsa en ny biståndsminister välkommen – någon som kan driva en ny och framåtblickande feministisk biståndspolitik med sexuell och reproduktiv hälsa är en central del. Ministern måste också verka för ett både generöst och långsiktigt bistånd till SRHR och jämställdhet.
Det finns många möjliga namn i regeringsunderlaget.
Charlotta Szczepanowski, generalsekreterare, Vi-skogen
Jag ser Janine Alm Ericson som en person med relevant erfarenhet och en tydlig förståelse för vad långsiktigt utvecklingssamarbete kräver. Hon har tidigare varit statssekreterare hos ministern för internationellt utvecklingssamarbete och är i dag Miljöpartiets talesperson för bistånd. För Vi-skogen är det särskilt viktigt att nästa biståndsminister ser sambanden mellan fattigdomsbekämpning, klimat, natur och människors möjligheter att skapa en trygg försörjning. Janine Alm Ericson har återkommande lyft behovet av klimatanpassning, ett starkt civilsamhälle och ett långsiktigt bistånd. Hon har också betonat civilsamhällets lokala kunskap och betydelsen av organisationer som finns kvar och kan arbeta långsiktigt tillsammans med lokalsamhällen.Det är frågor som är centrala för Vi-skogen. Klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald påverkar redan människors möjlighet att odla mat, försörja sig och bygga en trygg framtid. Därför behöver svenskt bistånd både möta akuta behov och investera långsiktigt i hållbara livsmedelssystem, fungerande ekosystem och starka lokala organisationer.
Anna Hägg-Sjöquist, ordförande Svenska Röda Korset
Vi behöver en biståndsminister som värnar ett starkt, långsiktigt och behovsbaserat svenskt bistånd och som står upp för internationell humanitär rätt och de humanitära principerna.
I en tid med fler och mer utdragna konflikter, växande humanitära behov och klimatförändringarnas allt större konsekvenser behöver Sverige vara en tydlig och förutsägbar humanitär aktör.
Jag hoppas också på en minister som ser betydelsen av lokala aktörers roll, stärker sambandet mellan humanitärt arbete, långsiktig utveckling och förebyggande insatser och försvarar det humanitära handlingsutrymmet. Sverige har en lång tradition av internationellt engagemang och humanitärt ledarskap som behöver värnas och utvecklas .
Gabriella Fredriksson, generalsekreterare, IM, Individuell Människohjälp
Namnet på nästa biståndsminister är mindre viktigt än vilken politik personen väljer att driva. Sverige behöver en biståndsminister som står upp för internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och långsiktigt utvecklingssamarbete i en tid av ökande konflikter och ojämlikhet.
Därför hoppas jag att nästa biståndsminister prioriterar:
• ett bistånd på minst 1 procent av BNI, med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter som utgångspunkt
• stärkt stöd till kvinnor och flickors rättigheter, inklusive långsiktigt stöd till lokala kvinnorättsorganisationer
• ett starkt och självständigt civilsamhälle som kan driva förändring, försvara människors rättigheter och hålla makthavare ansvariga
• demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt när det demokratiska utrymmet krymper i många delar av världen
• långsiktighet och förutsägbarhet i biståndet, så att människor och organisationer kan skapa hållbara resultat.
För mig är det viktigt att biståndspolitiken utgår från människors rättigheter och behov, inte från kortsiktiga svenska intressen. Sverige ska vara en stark röst för solidaritet, demokrati och mänsklig värdighet
Mariann Eriksson, Generalsekreterare, MyRights
Vi vill att nästa biståndsminister går från ord till handling.
Sverige har ställt sig bakom både Leave No One Behind och Amman-Berlin-deklarationen – ”15 procent för de 15 procenten”. Nu är det dags att omsätta löftena i praktiken och låta dem synas i det svenska biståndet.
Funktionsrättsperspektivet måste finnas med från början – i strategier, finansiering, genomförande och uppföljning. Men framför allt måste rättighetsbärarna själva få vara med och utforma lösningarna. De som berörs av biståndet har kunskap och erfarenhet som måste tas tillvara om vi ska skapa förändring som faktiskt fungerar.
Vi behöver inte fler löften om inkludering. Vi behöver leverans – tillsammans med dem det handlar om.
När det gäller biståndsminister önskar vi se en biståndsminister som går från ja till handling. En minister som står upp för Sveriges internationella åtaganden, prioriterar resultat och ser rättighetsbärare som partners – inte som mottagare av färdiga lösningar.
Sten Rylander, tidigare ambassadör
– Jag skulle gärna se Amanda Lind. som ny biståndsminister. En prioriterad uppgift bör vara att få till stånd återställare på en rad områden där fel beslut har tagits. Ett exempel är samarbetet med Tanzania, ett av de fattigaste länderna som vi länge har haft nära relationer med. Varför fasa ut biståndet dit?
Sara Kukka-Salam, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet
Jag skulle gärna se Anna Sundström som biståndsminister.
Nästa biståndsminister behöver ha ett tydligt fokus på klimatet, att biståndsbudgeten inte finansierar flyktingmottagande i Sverige och att biståndet återigen tydligt ska fokusera på fattigdomsbekämpning, demokrati och jämställdhet.
Socialdemokrater för tro och solidaritet vill se tydliga steg i Palestinabiståndet – kärnstöd till UNRWA, och att möjliggöra stöd till bland annat Följeslagarprogrammet och både palestinska och israeliska MR-organisationer. Här behöver vi åter bygga förtroende. Vi vill att skuldavskrivningar för låginkomstländer och skatteflykt ska sättas på agendan. Och styrkan i folkrörelser – fackliga, feministiska och trosbaserade – ska stöttas ordentligt.
Och en biståndsminister ska visa vägen till att enprocentsmålet uppnås.
Jennifer Vidmo, Generalsekreterare Plan International Sverige
– För Plan International är det viktigaste inte vem som blir minister utan vilken biståndspolitik nästa regering väljer att driva. Vi ser fram emot en nära dialog och hoppas på ett starkt fokus på de människor som har minst makt och möjligheter att påverka sina liv – inte minst flickor.
Flickor behöver få en mer central plats i svensk biståndspolitik. I många av de länder där vi arbetar utgör barn och unga mer än 60 procent av befolkningen, men deras perspektiv har inte alltid fått det genomslag de förtjänar.
Vi vill också att svenskt bistånd tydligt utgår från sitt kärnuppdrag: att bekämpa fattigdom och förtryck. Det innebär mer stöd till människor i världens fattigaste och mest utsatta länder och mindre fokus på bistånd som verktyg för svenska intressen. Jag vill se ett bistånd som återigen investerar i utbildning, hälsa, jämställdhet, skydd mot våld och ekonomiska möjligheter där behoven är som störst. För när flickor får möjlighet att forma sin framtid skapas också starkare och mer motståndskraftiga samhällen.
Samtidigt är vi hoppfulla. I Plans färska partienkät lyfte samtliga partier SRHR, flickors rättigheter och utbildning som prioriterade områden – helt i linje med våra krav.
Den nya biståndsministern, vem det än blir, behöver värna ett långsiktigt och effektivt bistånd som når dem som lever i fattigdom och förtryck och som bidrar till att flickor och unga kvinnor får möjlighet att forma sina egna liv och framtid.
Anna Sundström, generalsekreterare International Rescue Committee (RESCUE) i Norden
Det viktigaste är den roll som global aktör som Sverige behöver ta: en som konsekvent håller fast vid folkrätten och rättighetsperspektivet med fokus på de mest utsatta. Vi vill att nästa biståndsminister:
1. Prioriterar humanitärt tillträde och skydd för civila i diplomatiska kontakter och givarsamtal – bilateralt, inom EU och i FN – med särskilt fokus på de länder där konflikt, fattigdom och klimatförändringar slår hårdast.
2. Stärker stödet till människor i sköra och konfliktdrabbade kontexter genom att avsätta en ökande andel av biståndsbudgeten till humanitärt, utvecklings- och fredsbyggande arbete just dit.
3. Säkerställer att allt svenskt bistånd främjar jämställdhet.
Mattias Goldmann, skribent och debattör
Utvecklingsminister bör bli titeln, för att förtydliga att internationellt utvecklingssamarbetebä inte är ett område man vill spara in maximalt på – utan ett område där det är både moraliskt viktigt och ekonomiskt riktigt att satsa. Det hjälper oss också att komma bort ifrån det väldigt gammaldags tänkesättet att biståndet ska vara en procent, och de övriga 99 ska vara något helt annat. Varken länder vi har utvecklingssamarbete med eller de ledande biståndsorganisationerna vill längre ha det så, och inte minst på klimatområdet är synergieffekterna så starka att det blir direkt destruktivt att hålla fast biståndet i sitt lilla, gamla stuprör.
Stora delar av socialdemokratin är ganska nöjda med att budgetanslaget minskats och urholkats, så att DAC-reglementet utmanas och Sveriges gamla ambitioner att vara en humanitär stormakt kommer på skam. Så nästa utvecklingsminister behöver kunna få pli på socialdemokratiska finanspolitiker, och det gör Ulrika Modér bättre än någon annan.
Mia Hejdenberg Medicinsk Humanitär Rådgivare, Läkare utan Gränser
Det här vill vi att nästa biståndsminister ska göra:
- Prioritera skydd av sjukvård i konflikter. Sverige bör driva på i EU och FN för att attacker mot sjukvård utreds, fördöms och får konsekvenser.
- Hälsokonsekvenser ska vara en central del i biståndsbeslut. Förändringar i bistånd och finansiering bör alltid föregås av analyser av hur människors tillgång till vård, läkemedel och förebyggande insatser påverkas. Biståndssatsningar som hänger ihop med restriktiv migrationspolitik bör utformas med tydlig hänsyn till hälsa och skydd av människor på flykt.
- Säkerställ vård efter behov, utan diskriminering. Tillgång till vård ska grundas på medicinska behov, och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bör fortsatt vara en integrerad del av svenskt bistånd och humanitärt arbete. Utvecklingen i USA där organisationer stoppas från finansiering om de inte följer politiska agendor bör motarbetas på alla nivåer.
- Finansieringskrisen i humanitära systemet måste prioriteras, inte minst med en tydlig handlingsplan för effektivisering av multilaterala system och prioritering av livräddande insatser på plats som gör skillnad.
- Återställ långsiktigt stöd med fleråriga anslag till Globala Fonden och Gavi.
Oscar Ernerot, Generalsekreterare, Palmecentret
Det finns flera bra kandidater, både inom Socialdemokraterna och i övriga oppositionspartier. Anna Sundström, som i dag är vd för International Rescue Committee och har ett förflutet på Palmecentret, är en person som jag tror skulle passa väl för uppgiften.
Oavsett vem som får uppdraget behöver mycket göras för att Sverige ska åter bli en stabil och trovärdig partner internationellt. Jag skulle särskilt vilja se:
- Återinför enprocentsmålet och säkerställ att biståndet framför allt går till världens fattiga och förtryckta – inte styrs allt mer av svenska egenintressen, migration eller vårt närområde.
- Efter de senaste årens förändringar och neddragningar behöver Sverige åter visa att vi är en långsiktig och förutsägbar partner.
- Värna civilsamhällets självständighet och viktiga roll i utvecklingssamarbetet, med bättre villkor, stärkt dialog och större förtroende mellan regeringen och organisationerna.
- Sverige behöver åter ta en tydligare roll i genomförandet av Agenda 2030 och de globala målen.
- Handel, klimat, migration, säkerhet och bistånd måste i större utsträckning dra åt samma håll. Vi behöver en politik som ser de globala utmaningarna som sammanhängande – och som gör att Sverige kan bidra till att vända den mycket allvarliga utveckling vi ser på flera områden.
Och kanske dags för en parlamentarisk utredning om biståndet?
Martin Nihlgård, Folkbildningschef Folkuniversitetet, tidigare generalsekreterare på Individuell Människohjäp (IM).
1. Ulrika Modéer 2. Birgitta Ohlsson 3. Janine Alm Eriksson en stark feministisk biståndspolitik genom det lokala civilsamhället, klimatomställning och kompletterat med humanitära insatser.
Anna Nilsdotter, Generalsekreterare Water Aid
– Oavsett hur regeringsförhandlingarna slutar behöver vattenfrågorna finnas med från början. Utan vatten stannar allt. Klimatanpassning, beredskap, hälsa och hållbar utveckling hänger alla samman med hur vi hanterar våra vattenresurser.
– WaterAid ser också fram emot en konstruktiv dialog mellan beslutsfattare och civilsamhälle om hur Sverige kan ta ansvar i en tid av växande globala utmaningar.
Kristina Henschen, chef för Radiohjälpen
Jag vill gärna se Ulrika Modeer. Hon ska återupprätta den svenska biståndsnivån till 1%, och återta Sveriges roll som humanitär stormakt.
Hon kommer satsa särskilt på klimatet och på feministiskt inriktade satsningar, och säkerställa att orättfärdiga kostnader inte längre göms i biståndet.
Hon kommer även piska på våra europeiska vänner där biståndet minskat till skamligt låga 0,42 procent av medlemsstaternas sammanlagda bruttonationalinkomst, BNI. Det är den lägsta nivån sedan 2018, och framhålls av organisationen Concord.
Slutligen kommer biståndets och myndigheten Sidas anseende och respekt stärkas, under Ulrikas ledning, och biståndet kommer åter bli det utrikespolitiska instrument som stärker världens fattiga och minskar ojämlikheten.
Kurdo Baksi, författare, journalist och debattör
Jag skulle gärna se Margot Wallström eller Ann Linde som nästa biståndsminister. Framför allt vill jag se en tydlig omstart med nya, konkreta och långsiktiga mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Vi behöver också tydliggöra Sidas roll och identifiera Sveriges komparativa styrkor som givare. Samtidigt måste vi värna ett starkt, självständigt och pluralistiskt svenskt civilsamhälle – och ge det långsiktiga och förutsägbara villkor, inklusive finansiering med svenska skattemedel.
Svenskt bistånd ska vara OECD DAC-kompatibelt och följa internationella riktlinjer och överenskommelser. Och jag tycker att vi måste vara tydliga med att biståndsbudgeten inte ska användas för att finansiera migration och återvändande. Biståndet ska ha ett tydligt fokus på utveckling, fattigdomsbekämpning och människors möjligheter att själva forma sina liv.
Magnus Walan, Senior policyrådgivare, Diakonia
Jag vill se en biståndsminister som kan frågorna, har ett internationellt kontaktnät och som kan driva biståndet i en regering. Här har jag tre möjliga personer på min önskelista: Birgitta Ohlsson, Janine Alm Ericson eller Ulrika Modéer.
Vad jag vill se är en renodlling av biståndet och en utfasning av insatser som har svag eller ingen koppling till biståndet och en kraftig ökning av biståndet till de fattigaste länderna (inte bara från mer pengar från insatser med dålig kvalitet). Genom det kan vi att vi förbättrar kvaliteten på biståndet utifrån riksdagens mål.
Jag vill också sen en återgång till enprocentsmålet med en tidsbunden, jämn ökningstakt som börjar med 2027 års budget.
Maria Leissner, tidigare ambassadör och partiledare (FP).
Jag vill se Birgitta Ohlsson som biståndsminister. Sen villl jag se följande:
- Stegvis återställande av biståndet till 1%
- Återställ stödet till IDEA och bli en bra värdnation för internationella organisationer
- Återta demokratifokuset över hela linjen i biståndet inklusive de partinära stiftelserna
- Restaurera stödet till FNs organ
- Renovera relationen till svenska civilsamhällesorganisationer som partners i biståndet
- Rensa bort att som inte får räknas som bistånd från biståndsbudgeten
- Skapa ett särskilt utgiftsområde för vårt stöd till Ukraina
- Återställ PGU dvs att alla politikområden bidrar till global utveckling
- Återta ledarskapet för frågor om global solidaritet. Fattigdomsbekämpning och demokrati/ mänskliga rättigheter ger en säkrare värld.
Redaktionen
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
