Rädda Barnen har genomfört kraftiga personalnedskärningar efter att delar av finansieringen försvunnit. Samtidigt växer kritiken inom organisationen mot centralisering och bristande inflytande för lokalföreningarna. När Rädda Barnen samlas till riksmöte den 18–20 september ställs frågan om vem som egentligen ska bestämma över organisationens verksamhet.
När Rädda Barnens riksmöte 2026 samlas den 18–20 september är det en organisation som genomgått stora förändringar sedan det förra riksmötet.
Under 2025 försvann betydande delar av organisationens finansiering. I riksstyrelsens svar på motionerna till riksmötet beskriver styrelsen själv situationen som dramatisk:
”2025 var ett ekonomiskt mycket utmanande år för Rädda Barnen, då betydande delar av finansieringen abrupt försvann. Det ledde till en kraftig nedskärning av personal, både i Sverige och internationellt, samt att många verksamheter för barn tvingades upphöra.”
Enligt styrelsen ledde detta till en ”kraftig nedskärning av personal” både i Sverige och internationellt och till att verksamheter för barn fick upphöra.
Som Global Bar Magazine rapporterade den 8 maj 2025 genomförde Rädda Barnen omfattande uppsägningar efter flera år med budgetunderskott. Antalet anställda i riksförbundet minskade samtidigt från i genomsnitt 454 under 2024 till 420 under 2025.
Samtidigt drabbades den internationella Save the Children-rörelsen hårt när Trumpadministrationen stoppade stora delar av USA:s bistånd och monterade ned USAID. Det bidrog till omfattande nedskärningar inom Save the Children International och stängning av flera landkontor.
Kritik mot centralisering
Men diskussionen inför riksmötet handlar inte bara om pengar. I motion 10, ”Stärk medlemsmakten i Rädda Barnen” riktar Kalmar distrikt skarp kritik mot utvecklingen inom organisationen.
Motionärerna menar att makten under senare år allt mer förskjutits från medlemsorganisationen till kansliet.
”Under senare år upplever dock många lokalföreningar att den faktiska makten i allt större utsträckning har förskjutits till kansliet. Beslut, prioriteringar och resurser centraliseras, samtidigt som lokalföreningar i ökande grad riskerar att reduceras till passiva utförare snarare än bärare av organisationens gemensamma vilja. Denna maktförskjutning försvagar och utarmar lokalföreningarna, samtidigt som den riskerar att stå i strid med föreningsdemokratins grundprinciper.”
Motionen beskriver utvecklingen som en ”toppstyrd organisation”.
Enligt motionärerna har den lokala verksamheten blivit alltmer beroende av projektmedel och extern finansiering. Personalresurser är villkorade samtidigt som kansliets prioriteringar riskerar att väga tyngre än lokala beslut.
Kritiken handlar därmed också om konsekvenserna av den förändrade biståndsfinansieringen. När projektpengar försvinner kan både verksamhet och anställda försvinna från en ort.
Styrelsen medger problem
Riksstyrelsen säger nej till flera av Kalmar-distriktets förslag, bland annat att lokalföreningar ska få vetorätt över verksamhet inom sitt geografiska område.
Men i styrelsens yttrande över motionerna medger styrelsen samtidigt att det finns problem.
Lokalföreningar har i vissa fall haft ”begränsat inflytande över etablering, förändring eller avveckling av verksamhet” och fått bära konsekvenser utan tillräcklig framförhållning, skriver styrelsen.
Det har enligt styrelsen påverkat både verksamhetens förutsättningar och den lokala legitimiteten.
Riksstyrelsen konstaterar också att dagens arbetssätt inte alltid ger tillräcklig förankring och efterlyser större transparens, bättre framförhållning och tydligare gemensamma arbetssätt.
”Var rädd om ideellt arbete”
Liknande kritik återkommer i andra motioner. Motionärer beskriver hur ideella får hantera allt fler administrativa krav och nya tekniska system och varnar för att detta riskerar att minska både ork och engagemang.
Bakom konflikterna finns också frågan om hur Rädda Barnen ska finansieras när traditionella biståndsgivare skär ned.
I motion 23, ”Att värva månadsgivare och medlemmar” kritiserar Rädda Barnen i Mariestad, Töreboda och Gullspång användningen av externa värvare.
Lokalföreningarna vill att mindre resurser läggs på externa värvningsföretag och att mer pengar i stället går till lokalföreningarnas eget arbete. De beskriver också hur externa värvare dykt upp på orter utan att den lokala Rädda Barnen-föreningen känt till det.
I styrelsens svar framgår att månadsgivarna bidrar med över 200 miljoner kronor per år.
Under 2026 behöver Rädda Barnen enligt styrelsen rekrytera mer än 11 000 nya månadsgivare, varav nästan 8 000 genom extern Field Marketing.
Den externa värvningen är enligt riksstyrelsen nödvändig för att klara organisationens intäktsmål. De månadsgivare som rekryteras genom Field Marketing under 2026 beräknas ge omkring 43 miljoner kronor i intäkter under fem år.
Frågan är hur en organisation som både är en professionell biståndsaktör med hundratals anställda och en medlemsstyrd folkrörelse ska fungera när resurserna blir mindre.
Kalmar-distriktets formulering sammanfattar konflikten:
”Rädda Barnen kan inte försvara barns rättigheter samtidigt som organisationens egen demokratiska grund försvagas. I en medlemsorganisation bör all makt utgå från medlemmarna. Den makten organiseras genom lokalföreningarna. Kansliet ska verkställa och stödja – inte styra.”
David Isaksson
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
