ANALYS. I en värld präglad av dubbelmoral, krig, och växande klyftor är det inte mycket att skåla för. Men kanske finns det ändå ljusglimtar, skriver Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.
De åsikter som framförs i texten är författarens egna.
En av våra mest lästa artiklar under 2023 handlade om vilka som var rikast i världen, samtidigt som vi konstaterade att den extrema fattigdomen för första gången på 25 år ökat globalt. Sannolikt var det delen om rikedom som lockade till läsning.
Denna dualism och motsägelsefullhet uppträder på så många håll i vår postmoderna värld. Krig utkämpas med AI-teknik, men längs skyttegravar i Ukraina som för tanken till första världskriget. Medan svälten växer ökar antalet människor som dör i övervikt. Inte sällan sker båda sakerna i samma land, något vi diskuterade i det senaste avsnittet av Global Podd.
Dubbelmoralens triumf
2023 blev året då det internationella samfundet tydligt visade att dubbelmoral är den viktigaste moralen. Medan ett antal länder i syd vägrat ta tydligt avstånd från det ryska anfallskriget mot Ukraina visade länder i väst samma blindhet och dubbelmoral när man i praktiken gav Israel carte blanche för att döda civila på Gaza.
I båda fallen fortsätter dödandet, samtidigt som oliktänkande röster cancelleras (däribland konstnären Ai Weiwei) och det fåtal aktörer som står upp för att mänskliga rättigheter faktiskt är universella kläms från båda håll.
Frågan är: Kommer de humanitära principerna så som de uttrycks in Genève-konventionerna att överleva 2024?
Runt om i världen fortsätter samtidigt de tysta konflikterna, om man nu kan tala om ”tysta” när tusentals människor dör i länder som Sudan och Etiopien, vilket organisationen IRC skrev om här. Och då har vi inte ens nämnt situationen för eller de hundratusentals afghaner som tvingats tillbaka från Pakistan. De befinner sig alla alltför långt bort för att få vår uppmärksamhet.
Minskat bistånd till de fattigaste
Samtidigt som detta sker fortsätter biståndet att minska. Sveriges regering skär 2024 bort stödet till några av världens fattigaste länder och globalt är trenden likartad. På sin blogg konstaterar Världsbanken att biståndet står inför stora utmaningar:
Fragmenteringen av biståndet förvärras ytterligare av den minskande storleken på givarfinansierade transaktioner. Det genomsnittliga officiella utvecklingsbiståndet (ODA) har halverats under de senaste två decennierna, från 1,6 miljoner USD år 2000 till endast 0,8 miljoner USD år 2021. En sådan fragmentering av bidragen i fler och mindre delar utgör en oproportionerligt stor börda för utvecklingsländer med lägre inkomstnivåer och begränsad kapacitet.
Allt detta sker samtidigt som Ryssland och Kina flyttar fram sina positioner i Afrika och Latinamerika, något som borde få fler att reagera – och agera – inte minst utifrån ett geopolitiskt perspektiv.
Frågan är: Kommer det minskade biståndet att lämna fältet fritt för Ryssland och Kina?
Migrationen går inte att stoppa
När jag skriver det här rör sig en stor karavan av människor genom Centralamerika och Mexiko, på väg mot gränsen till USA. Det intressanta är att de långt ifrån enbart är Latinamerikaner. Tvärtom finns där även människor från Asien och Afrika som via Latinamerika försöker hitta en väg in i USA.
Pressade av högerpopulister flyttas alltmer resurser till övervakning och kontroll från EU:s biståndsbudget. Men sanningen – som alla innerst inne vet – är att migrationen inte går att stoppa. Alla människor drivs av en önskan om att få det bättre – och av att komma undan det våld och förtryck de möter hemma. I en globaliserad värld där alla genom sociala medier kan ta del av allt som sker kommer människor alltid att vilja få det bättre.
Kampen för att stoppa den globala migrationen påminner i allt högre grad om Don Quijotes strid mot väderkvarnarna. Men även om den sannolikt är meningslös kommer tusentals människor att fortsätta dö.
Frågan är: Vilka nya metoder kommer vi att se som ett medel för att stoppa migrationen?
Framtiden – en grön diktatur?
Kampen om råvaror för den gröna omställningen leder till massiva övergrepp mot urfolk och arbetare runt om i världen, inte minst i Kina där koncentrationsläger fyllda av uigurer som producerar solpaneler för världsmarknaden. Bilden av att den gröna omställningen leds av idealister har fått sig en rejäl knäck av konflikten kring Tesla antifackliga politik och Elon Musk egen person.
Den gröna omställningen kommer definitivt att stå i centrum för det som sker 2024 och konflikterna runt om världen om åtråvärda naturresurser kommer att öka.
Frågan är: Vilka brott är vi beredda att acceptera för att nå en grön omställning?
Kan fredsrörelsen göra comeback?
I en tid som idag känns som mycket länge sedan fanns det något som hette Rättviseförmedlingen och som bland annat hade till syfte att hjälpa media ge en balanserad bild av världen med hjälp av experter med olika bakgrund.
Dagens experter är (så gott som) alla vita män i uniformer som tvärsäkert uttalar sig om krig och fred och som sen i hög utsträckning visar sig ha fel, oavsett om det handlar NATO-inträde, terrorism eller Ukraina.
Nu ser NATO-processen att återigen dra ut på tiden och kanske kan 2024 innebära en come-back för fredsrörelsen. I alla händelser behöver massmedia – återigen – rannsaka sig själv och den bild vi gett av världen de senaste åren.
Okej då, men finns det något positivt att se fram mot under 2024?
Om världens politiker är populistiska kappvändare och väljarna idioter som röstat fram just dessa politiker (i den mån de ens lever i länder där man får rösta fritt) så finns det ändå några som överraskar – positivt.
Näringslivet.
De senaste tio åren har hållbarhetsfrågorna blivit allt viktigare för framför allt företag baserade i EU. En kombination av nya lager, konsumenttryck och insikt om att ekonomisk och social hållbarhet också är en konkurrensfördel har skapat ett oväntat starkt engagemang hos många (men långtifrån alla ) storföretag.
När organisationen Swedwatch nyligen firade sitt 20-årsjubileum så var det mot en bakgrund av stora och positiva förändringar till det bättre. Så kanske har den svenska regeringen trots allt inte helt fel när den nu vill satsa hårdare på kopplingen bistånd-näringsliv. Vi får se, fortsättning följer.
I övrigt är de positiva tecknen i världen få, men de finns där om man letar:
- I Myanmar har juntan de senaste veckorna förlorat kontrollen över betydande delar av landets gräns mot Kina, eftersom styrkor som bekämpar kuppregimen samordnar sina attacker på ett aldrig tidigare skådat sätt. Men i Burma/Myanmar kämpar oppositionen så gott som ensamma mot en brutal regim. Vilken skillnad det gjort om de fått åtminstone en skärva av alla de vapen som vi skickat till Ukraina?
- I Guatemala vann Bernardo Arévalo oväntat presidentvalet 2024. Nu står kampen om han ska kunna tillträda den 14 januari eller om han till slut ändå kommer att stoppas genom en teknisk kupp, utförd av det som i Guatemala kallas ”de korruptas pakt”, den gamla makteliten som bland annat kontrollerar landets riksåklagarämbete. De demokratiska krafterna i Guatemala behöver vårt stöd för att klara av den fortsatta kampen.
Cyklopernas världsbild är i gungning
Vill vi förstå världen måste vi också förstå hur andra tänker, särskilt när de utgör en övervägande del av jordens befolkning. I ett gammalt videoklipp som återigen börjat snurra får Nelson Mandela frågan om hur han som president kunde hylla Cuba som enligt utfrågaren är en diktatur.
– Ett av de stora misstag som ledare i väst gör är att de tror att deras fiender också nödvändigtvis är våra fiender, svarar Nelson Mandela. Men vår relation till vart och ett av världens länder handlar om deras engagemang för vår kamp.
Sen räknar Mandela upp de som stött ANC i kampen mot apartheid: Arafat, Gaddafi, Castro – inga gubbar vi direkt förknippar med framåtskridande.
– De stödde oss inte bara med ord, de gav oss också resurser i kampen, säger Mandela i filmklippet.
Mandelas ord är viktiga om vi vill förstå vad som sker i världen idag (utan att vi behöver hålla med honom). I det Globala Syd (det som tidigare kallades tredje världen) bor 85 procent av världens befolkning. På sikt är det dessa människor – och dessa länder – som kommer att forma världen.
I det Globala Syd finns också några av de länder jag tycker att man ska hålla särskild koll på 2024:
- Mexiko. Landets går till val 2024. Under den sittande presidenten (AMLO ofta kallad) minskade fattigdomen visserligen en del, men mord- och våldsvågen fortsatte uppåt. AMLO trivdes rätt bra i Trumps sällskap. Det återstår att se hur hans efterträdare kommer att ha det i sällskap med Trump – eller med Biden.
- Indonesien. Vilket är världens befolkningsmässigt största muslimska land? Svaret är Indonesien, hem för 13 procent av världens muslimska befolkning (faktum är att inget av de fem länder med störst muslims befolkning ligger i Mellanöstern). Indonesien har haft en relativt låg profil de senaste åren, men kanske är tiden mogen för landet att flytta fram sin position på den globala arenan? Även Indonesien går till val 2024.
- Iran. Visst, Iran är inget trevligt land (men många människor är fantastiska!) Men att demonisera Iran tjänar föga till. Tvärtom tycks allt fler i MENA-regionen gilla Iran, åtminstone om man ska tro Arab Barometers senaste mätning (som visserligen enbart gjordes i Tunisien, ett litet men relativt sekulärt land). Närmandet mellan Iran och Saudiarabien under Kinas överinseende sänder också signaler vi inte får ignorera.
- Brasilien. Lula är Latinamerikas självklara ledare och en nyckelperson när det gäller klimatfrågan i världen i stort. När Lula talar om folkmord i Gaza så lyssnar miljoner människor världen över. Näst-nästa COP (COP30, 2025) kommer att äga rum i Brasilien. Kan det bli då klimatarbetet verkligen tar fart? Eller är det redan för sent då?
- Indien. Världens folkrikaste land går till val i april och maj 2024 och det mesta talar för att Modi och hans parti BJP kommer att behålla makten. Kommer landet att närma sig väst – eller hålla kvar sina gamla band med Ryssland?
- Sydafrika. Den tidigare presidenten Jacob Zuma har startat eget och oppositionen i övrigt knaprar in, samtidigt som den ekonomiska situationen blir allt värre. Kommer ANC:s maktinnehav att brytas – och vad kommer i så fall att hända?
Samtidigt vet vi att oväntade händelser är de som ofta förändrar världen radikalt. Så var det när Berlinmuren föll, och så var det med Hamas angrepp mot Israel. Och vad händer om Biden eller Trump plötsligt dör mitt under valkampanjen? Hur mycket skulle det i så fall att förändra världen?
En sak är säker. Oväntade saker kommer att fortsätta ske. Även under 2024.
Och kanske är det inte så dumt, trots allt.
David Isaksson
Chefredaktör
PS. Glöm inte att prenumerera på Global Bar Magazine. Vi behöver ditt stöd för att fortsätta bevaka det som andra inte skildrar.
Läs också
lyssna på
