Internationell rätt behövs – även när västvärlden överger den

ANALYS. När USA och länder i Europa underminerat själva idén om internationell rätt till försvar för Israel – hur ska människor i Sudan kunna kräva att stridande i deras land följer internationell rätt? Det frågar sig den kenyanska författaren Nanjala Nyabola.

Detta är en analys. De åsikter som framförs är författarens egna.

Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.

Tänk om varje gång en krigförande part ville döda civila eller bomba ett sjukhus bara behövde skicka ett textmeddelande i förväg för att därmed bli befriade från skuld. Hur vore det? Detta är i praktiken vad Israels president Isaac Herzog och USA:s utrikesminister Antony Blinken föreslog vid en presskonferens den 3 november.

Syftet med presskonferensen var att övertyga allmänheten om att den israeliska armén genomförde sin militära kampanj i Gaza – som styrs av den väpnade palestinska gruppen Hamas – i enlighet med internationell rätt. Men detta är helt enkelt inte sant: Att skicka sms till civila innan man bombar dem innebär inte att det är mindre av ett krigsbrott att rikta in sig på civila. 

I samband med Israels bombningar av Gaza är det vi ser ett försök av mäktiga nationer och enheter att kringgå sina skyldigheter och att ge en felaktig bild av dessa skyldigheter till allmänheten. Utöver Gaza utsätter detta alla som befinner sig i konfliktzoner någonstans i världen för oerhörda risker.

För den breda allmänheten kan idén om krigets lagar verka lite obegriplig. Om krig i sig är ett tecken på att lagen har misslyckats, hur kan då ett sådant misslyckande i sig regleras av lagen? Men för människor som ständigt interagerar med militär – tekniskt kallade krigförande parter – eller för samhällen som påverkas av krig, är dessa lagar en livlina.

I sin enklaste form är krigets lagar ett komplext system av idéer och övertygelser, varav vissa är uttryckligen skrivna eller kodifierade i dokument som Genèvekonventionerna och konventionen om flyktingars rättigheter. Andra är baserade på traditionella, religiösa eller kulturella sedvänjor.

De mest välkända formella dokumenten, den första och andra Genèvekonventionen, är två av mycket få internationella instrument som har accepterats av alla länder i världen. Därför anses de gälla i sin helhet för varje enskild konflikt i världen. 

Begreppet krigets lagar kan förenklas som ett uttryck för en global överenskommelse om att de som inte är parter i en konflikt – antingen civila eller de som inte längre strider, eftersom de är krigsfångar eller skadade – ska skyddas från de värsta av dess negativa konsekvenser.

Att civila dör i konflikter är inget nytt, men den häpnadsväckande dödligheten bland civila och särskilt barn under Israels bombningar av Gaza – ett svar på Hamas attacker som Israel säger dödade 1 400 människor, majoriteten av dem civila – är en smärtsam påminnelse om varför dessa regler finns.

Enligt palestinska hälsovårdsmyndigheter har den 6 november minst 10 000 människor – ungefär hälften av dem barn – dödats i bombningar som har förstört skolor, sjukhus och mängder av civil infrastruktur. 

Flera FN-experter har slagit larm. Internationella rödakorskommittén (ICRC), som förvaltar Genèvekonventionerna och de så kallade internationella humanitära lagar som gäller under konflikter, är en neutral organisation. Trots ICRC:s upprepade varningar om att tagande av gisslan tillsammans med bombningar av sjukhus, skolor och civil infrastruktur är direkta brott mot Genèvekonventionerna, fortsätter bombningarna. 

Olika FN-organ, till att börja med FN:s generalsekreterare och generaldirektörerna för Världshälsoorganisationen och FN:s flyktingorgan UNRWA, som övervakar FN:s arbete i de ockuperade palestinska territorierna, har varnat för att israels försvarsmakt systematiskt undergräver krigets lagar genom att rikta in sig på den civila infrastrukturen i Gaza.

Globala experter varnar för att palestinierna riskerar att utsättas för folkmord, baserat på hur högt uppsatta israeliska politiker uttrycker sig. Dessa varningar verkar tala för döva öron. Veckorna av larm från experter kulminerade i presskonferensen i Tel Aviv som bidrog till ytterligare förvirring om vad internationell rätt kräver av dem som deltar i kriget.

Det är frestande att se på denna situation och tycka att reglerna därför är meningslösa. Men de fyller en viktig funktion som måste förstärkas av alla som har makt. Reglerna tillhandahåller en grund för att bedöma beteenden som tidigare alltför lätt har sopats under politikens matta. De ger oss en grund för att kategoriskt förklara att det är ett moraliskt fel att rikta in sig på civila och civil infrastruktur, utan att behöva ge oss in i långrandiga – och uppriktigt sagt distraherande debatter – som inte hjälper oss att komma närmare målet att rädda människors liv.

Krigets lagar gör det möjligt för regeringar och institutioner som inte är direkt inblandade i en konflikt att mäta ett lämpligt diplomatiskt svar. De är nödvändiga, men otillräckliga för att skydda civila liv. Denna tröskel för tillräcklighet kan bara uppnås om de som har makten inom den globala politiken reagerar på varningar, i detta fall genom att kräva vapenvila.

Med tanke på hur långsamma dessa åtgärder har varit bevittnar vi redan en alarmerande urholkning av idén om internationell rätt långt bortom Gaza. I Sudan har till exempel de två största stridande parterna i inbördeskriget påskyndat sina attacker mot civila och utnyttjat de globala aktörernas oförmåga att uppmärksamma mer än en sak åt gången.

De människor i Omdurman ­– landets näst största stad – som inte hade pengar eller möjlighet att evakuera är fångade i sina hem när maten tar slut på grund av kraftiga bombningar i staden. Men att använda svält som ett vapen i krig är förbjudet enligt internationell rätt. I El Geneina samlar RDF (Rapid Defence Force) som en gång var inblandade i folkmordet i Darfur ihop och dödar civila närmaste efter eget gottfinnande: Listan över krigsförbrytelser som begåtts i Sudan bara under den senaste veckan är svår att sammanfatta i en enda mening.

Detta är den besvärliga gåtan i hjärtat av det internationella rättssystemet. Vi kan inte välja och vraka bland de tillfällen då det ska tillämpas utan att undergräva giltigheten i hela strukturen.

Alla samhällen har idéer om hur de ska behandla dem som tillfångatas eller inte är direkt inblandade i striderna. Vissa av dessa idéer är att alla är lovligt byte och en måltavla, medan andra uttryckligen varnar för att de som inte är direkt stridande bör skonas.

I grund och botten är internationell rätt i krig en överenskommelse mellan dem som utövar makt på nationers och väpnade gruppers vägnar om att de inte kommer att tillåta att deras fiendskap förvandlas till anarki där allt och alla är måltavlor.

Det finns en internationell brottmålsdomstol som är tänkt att fungera som en upprätthållare av reglerna, men även den är beroende av att de länder som undertecknat dess fördrag samarbetar i god tro.

Internationell rätt är ett nätverk av ömsesidighet och relationer som är beroende av att alla nationer och samhällen deltar. Den kräver inte 100-procentig efterlevnad ­– det gör nästan ingen lag, varken nationell eller internationell – men den kräver att en kritisk massa av världens länder frivilligt uppfyller en kritisk massa av dess krav, eller åtminstone inte underminerar dem.

Den nuvarande formella internationella rätten representerar inte bara det västerländska tänkandets dominans, utan också det faktum att några av de mest förödande internationella krigen i historien utkämpades av västerländska nationer.

Dessa lagar började som deras ömsesidiga överenskommelse att sluta vara så hemska mot varandra. Resten av världen anslöt sig, eftersom det var logiskt att vara mindre hemska under krig. Vilket väcker den fråga som så många människor ställer: Med tanke på hur länder som Förenta staterna och olika europeiska nationer har underminerat själva idén om internationell rätt till försvar för Israel under den senaste månaden, hur ska människor i Sudan – och på andra håll – kunna kräva att krigförande parter som redan är bortkopplade från alla andra globala system för ansvarsskyldighet och sanktioner lägger ned sina vapen? 

Om västländerna agerar på ett sätt som är destruktivt för de strukturer som så många länder har valt att ansluta sig till, betyder inte det att själva idén med internationell rätt måste överges?

Jag tror inte det. Jag tror att det är ett ögonblick för precis motsatsen – att förstärka och samla sig kring idén att det är ett universellt gott som måste försvaras med eftertryck att vara mindre hemska mot varandra under krig. Idén att civila inte ska dras in i krig bör överleva detta ögonblick av globalt misslyckande och skam.

Krig utkämpas ofta i samband med nationalistiska eller etnonationalistiska krafter, underblåsta av nationella myter om singularitet och ledda av politiker och generaler som aldrig kommer att veta hur det är att stå på endera sidan av en pistol eller en bomb. De sekundära effekterna av konflikter – den fysiska förstörelsen av så många kroppar, för att inte tala om den psykologiska skadan på dem som överlever – är nästan aldrig en del av kalkylen.

Tanken med krigets lagar är att konflikten ska begränsas så att endast de som aktivt väljer att delta som soldater eller i politiken får lida av konsekvenserna. Den idén måste överleva.

Frågan för dem av oss som föreställer sig en postkolonial, egalitär framtid är vilken form denna lag bör ha så att den inte längre är så intimt förknippad med de val som görs av mäktiga – och förvisso västerländska – nationer. Internationell rätt kan inte och bör inte överlämnas till den västerländska liberalismens nyckfullhet.

Och om ni fortfarande undrar: Nej, det räcker inte med att skicka ett sms till civila innan man bombar deras hem. Det är fortfarande ett krigsbrott.

Nanjala Nyabola

Nanjala Nyabola är en kenyansk författare och doktorand vid Harvard Law School, med fokus på de rättsliga och sociopolitiska dimensionerna av konflikter i Afrika. Hennes texter fokuserar på afrikansk politik och samhälle, internationell rätt och feminism. Följ henne på Twitter @nanjala1 

Översättning: David Isaksson.

The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen. 

The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.

Läs också