Hur påverkas din egna identitet när ditt hemland invaderar en granne? Om det handlar den nya dokumentären “Being Russian – When your country invades another” om ryssar som engagerat sig mot kriget.
– Filmen handlar inte om kriget. Den handlar om människan, säger Marina vars liv skildras i dokumentären.
I Dokumentären ”Being Russian – When your country invades another” följer vi två ryska aktivister, Marina och Maria*, i deras interna och externa kamp mot sitt hemland innan och efter den ryska invasionen av Ukraina. Inför filmvisningen den 21 september har Global Bar Magazine pratat med dokumentärskaparen Milda Rönn, samt de två medverkande.
Milda Rönn har precis kommit hem från Kiev, där hon inför sin nästa dokumentär bland annat intervjuat ukrainare om omvärldens förhållande till Ukraina. I den dokumentär som nu ska visas har hon emellertid bara fokuserat på ryska krigsmotståndare i Sverige.
Varför ville du göra den dokumentären?
– När invasionen var ett faktum var jag chockad men inte förvånad. Jag åkte liksom många andra till ryska ambassaden den dagen och protesterade. Jag frågade en ukrainsk kvinna på plats varför det var viktigt att vara där. Hon svarade: ”För att visa det ryska folket att vi demonstrerar”. Hon sa att hon verkligen förstod den enorma skräck som finns för att protestera, och hon vet ju att det innebär en verklig fara. Men hon sa också att det finns en gräns. Att det finns en tid när man bara måste.
Kvinnans beskrivning av varför det var så viktigt för henne sådde ett frö i Milda Rönn, något som hon sedan tog med sig i kroppen när hon besökte demonstrationen som anordnades av “Russians Against War”:
– När jag kom till den demonstrationen såg jag värdet i att det bara inte är svenskar som demonstrerar, utan även Rysslandsfödda. En av dem jag pratade med på plats var Maria, och hon sade samma sak som den ukrainska kvinnan: Att hon förstår rädslan för att demonstrera, men att man måste göra någonting – och en där känslan att man måste göra något grep mig starkt.
Varför ska folk se på dokumentären?
– Jag tycker folk ska se den för att alla kan ta ett personligt ansvar, inte bara de som är från Ryssland: Frågan om personligt ansvar gäller inte bara Rysslands invasion av Ukraina. Att uppleva de medverkandes resa kan förhoppningsvis få andra att tänka: ”Vad kan jag göra?” Allt måste ju inte vara stort. Alla kan göra någonting, om det så bara handlar om att utmana föreställningarna om sig själv och världen.
Global Bar Magazine träffade även de två huvudpersonerna Maria och Marina på ett café i Stockholm för att prata om deras medverkan.
Varför ville ni vara en del av dokumentären?
– Jag vill nå så många människor som möjligt, och det här är en stor möjlighet. Det är inte alla som får chansen att göra det, så när jag fick frågan tänkte jag: Om inte jag, vem? svarar Maria.
– I ärlighetens namn visste jag inte om dokumentären var något som skulle tas på allvar. När Milda bad oss vara med tänkte jag att vi redan gör mycket, varför inte det här också? I slutändan blev dokumentären mer än bara en film där vi gör aktivisthandlingar. Den är full av reflektion och i slutändan hjälpte den mig förstå mina egna motivationer, säger Marina.
Maria fliker in:
– Ja, det blev verkligen psykoterapi i slutändan. Vi grävde djupare och djupare i oss själva. Filmen är inte någon aggressiv reklamkampanj för aktivism. . Den handlar om hjälplöshet, vi visar svaghet. Jag tror att alla kan relatera.
Efter kriget bröt ut, hur har folk reagerat när de fått höra att ni är från Ryssland?
– Jag har haft väldigt fina möten, förmodligen för att jag har mycket ånger angående situationen, säger Maria. Under kallprat brukar jag nämna vart jag kommer ifrån, och ofta svarar folk “hur mår du?” istället för att anta att jag håller med vad Putin säger och gör. I länderna som ligger närmare Ukraina, som Polen, tror jag det är värre. Men Sverige är så multikulturellt. Det finns många från länder med liknande situationer.
Marina håller med:
– Jag har haft liknande erfarenheter. Det är enkelt att projicera på sig själv att alla skyller på en för man är ryss. Och absolut, det är tungt. Men så ser det inte riktigt ut. Jag har lärt mig att vi inte ska fly från våra identiteter, säger Marina.
Varför ska folk se dokumentären?
– Jag tror att alla kan hitta något för sig själva i den, säger Maria. Oavsett om du är från Ryssland, Sverige eller någon annanstans. Den handlar inte om kriget, den handlar om människan.
– Vi pratar i filmen om hur det kunde bli som det blev i Ryssland. Och jag tror att det är viktigt att inse att liknande saker kan ske i varje land. Det är en brant backe om man inte märker av ett lands utveckling i tid. Det viktigaste människor kan göra är att värdesätta interraktioner och förhållanden till sina medmänniskor, säger Marina och får medhåll av Maria:
– Vår smärta och sorg är kanske inte så uppenbar. Det är kanske svårt att förstå hur det är att tillhöra landet som invaderade. Filmen fördjupar sig i det. Och våra känslor är inte unika. Det finns miljoner som delar dem med oss, konstaterar Maria.
Dokumentären har premiär den 21:a september på Zita, folkets bio. Efter filmen arrangeras ett samtal där publiken får möjlighet att ställa frågor.
Viktor Elsnitz
* Av säkerhetsskäl använder Maria och Martina bara sina förnamn.
Läs vidare:
|
Uppläsning av artikel
|
