KOMMENTAR. Näringsliv, näringsliv, näringsliv. Nya biståndsmål, och svensk egennytta. Så kan man sammanfatta bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell när han medverkade i Ekots lördagsintervju. Och någon ytterligare dialog med civilsamhället blir det inte innan politiken klubbas, konstaterar Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.
Detta är en kommenterande text. De åsikter som framförs är författarens egna.
Vi har ända sedan Johan Forssell tillträdde som bistånds- och utrikeshandelsminister försökt få till en större intervju med honom, utan att lyckas (men vi ger inte upp!). Bättre tur hade uppenbarligen Ekot när Johan Forssell den 16 september var gäst i lördagsintervjun.
Det var en väl förberedd utfrågning, även om svaren knappast innehöll något nytt för Global Bar Magazines läsare. Johan Forssell bekräftade att man tittar på den finska modellen för att kunna dra in bistånd till länder som stödjer det ryska anfallskriget, något vi var först att rapportera om.
Johan Forssell återkom vid flera tillfällen under intervjun till korruptionen som ett hinder – inte så mycket för fattigdomsbekämpningen – som för näringslivet(!). Här nämnde Johan Forssell gång på gång till Liberia, kanske för att det är ett av få stora mottagarländer som han själv faktiskt besökt så här långt. Det ironiska i sammanhanget är dock att Liberia tvärtom är ett exempel på ett riktigt fattigt land där svenskt näringsliv faktiskt varit engagerat! (ledtråd: Googla på LAMCO).
Det verkade också som om det gått utrikeshandelsministern förbi att många företag – inte minst svenska stoltheter som Ericsson, visat sig vara djupt indragna i korruptionsaffärer runt om i världen, bland annat i biståndslandet Irak.
Migration och hur biståndet ska användas för att få människor att återvända (eller få regeringen att ta emot utvisade medborgare) var förstås en central del av intervjun.
I det utkast till ny biståndspolitik som vi tidigare skrivit om står bland annat att regeringen vill använda biståndet som en ”utrikespolitisk hävstång” för att förbättra samarbetet om migration med mottagarländer och man vill ha en ”fördjupad dialog med berörda regeringar.”
Här tycker regeringen uppenbarligen inte att Sida gör tillräckligt, utan har gett myndigheten bakläxa, vilket vi skriver om här. Men trots den höga svansföringen har biståndsminister Johan Forssell uppenbara problem att förklara hur återvändandet ska gå till i praktiken när en så liten del av biståndet går till staten som i fallet Irak, vilket vi skrivit om här.
Biståndsministern svarade:
– Vi har inte gjort det förut så vi vet inte, men alla bäckar små. Vi har inte sagt att detta skulle vara ett universalhjälpmedel utan man får se det inom ramen för vår pågående diplomatiska dialog.
Svaret får mig att gissa att Johan Forssell tror lika lite på detta som många andra, men när Sverigedemokraterna styr så får man rätta in sig i ledet. Och så ser det ju bra ut på pappret.
Då blev svaren åtminstone lite tydligare när det gällde näringslivets roll. ”Bundet bistånd är ingen främmande fågel”, menade biståndsministern och flaggade för att vi skulle kunna gå tillbaka till ökad bundenhet (eller ”större flexibilitet”) – åtminstone för delar av biståndet. Samtidigt konstaterade han att de nuvarande så kallade DAC-reglerna kan komma att ses över, då Sverige långt ifrån är ensamt om att vilja se en ökad bundenhet av biståndet.
– Biståndet kan inte verka i ett eget universum, handlar också om att främja svenska intressen, sa Johan Forssell.
I dagarna öppnar FN:s generalförsamling och det blir tre toppmöten om hälsofrågor som vi skriver om här. FN och behovet (eller avsaknaden av detsamma) av multilateralt samarbete nämnde biståndsministern över huvud taget inte under intervjun, men tiden kanske inte räckte till: både han själv och flera andra från regeringen kommer att vara på plats i New York under veckan.
Så vad kan vi då förvänta oss framöver? I budgeten som presenteras i veckan kommer vi att få en fingervisning, även om det kommer att dröja till senare under hösten innan de utlovade nya styrdokumenten för biståndet är klara.
Att det blir mer Ukraina, mer närområde och samtidigt färre länder och färre strategier har redan framgått. Det innebär också med största sannolikhet mindre utvecklingssamarbete (men bibehållet humanitärt stöd) till världens fattigaste länder. Samtidigt så har Johan Forssell kanske en poäng när han konstaterar att 60 procent av världens fattigaste lever i medelinkomstländer, kanske är det räknemässigt bättre att verka där än i fattiga, ”hopplösa” länder. Frågan är bara vad som då händer i länder där Rysslands inflytande växer sig allt starkare i stora delar av Afrika och Latinamerika?
Det ”hemliga” dokument som vi tidigare skrivit om snurrar nu sannolikt sitt sista(?) varv mellan samarbetspartierna och Sverigedemokraterna. Att det blir nya biståndspolitiska mål verkar klart och dessa kommer då – antagligen – att innefatta något om Sverige och svenskt näringsliv, annat vore konstigt med tanke på det senaste halvårets arbete. Det blir inte heller någon remissrunda kring den nya politiken, det räcker gott och väl med de 20-25 möten som regeringen haft med olika intressenter, tycker Johan Forssell.
Men om biståndsmålen ska ändras så måste frågan rimligtvis nå riksdagens bord och frågan är då hur Kristdemokraterna och Liberalerna kommer att reagera. Just nu vrider de sig nog som varsin mask på Sverigedemokraternas krok.
För trots allt. Biståndet är inte särskilt viktigt. Åtminstone inte i jämförelse med regeringsmakten.
David Isaksson
Chefredaktör
Läs mer:
|
Uppläsning av artikel
|
