KRÖNIKA. 2016 besökte författaren Azar Mahloujian flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos. Nu, sju år senare, är hon tillbaka i ett läger där det materiella blivit bättre, men där rädslan och ovissheten alltjämt är densamma.
Detta är en krönika. De åsikter som framförs är författarens egna.
När jag kommer till Lesbos i maj 2023 är Moria bara ett minne, ett bittert minne. Moria, Europas sämsta flyktingläger, hade kapacitet för 3 600 personer, men när det sattes i brand 2020, bodde ca 23 000 flyktingar där utan tillgång till rent dricksvatten eller enkla sanitära möjligheter.
Jag besökte Moria 2016 för att med egna ögon se flyktingarnas levnadsvillkor. Moria var ett läger omgärdat av höga taggtrådsstängsel. Vakterna stoppade mig. Jag gick unt lägret och ställde mig där några volontärer från en nederländsk hjälporganisation räckte flyktingarna bananer och smörgåsar genom taggtråd. Jag kände obehag, en sorts sorg av att se människor i behov av andras välgörenhet.
En afrikansk man som hade lagt märke till mig viftade med sin smörgås och skrattade för att få mig på gott humör. Några andra ställde sig bredvid honom och frågade var jag kom ifrån. Svaret gjorde att afrikanen försvann och kom tillbaka med en ung afghansk man. Afghanen frågade på farsi om jag ville komma in i lägret? Han pekade på ett ställe där man hade klippt ett hål i taggtråden. Jag slingrade mig genom hålet och kom till andra sidan för att möta helvetet på jorden.
Runt omkring fanns tusentals tält gjord av allt man hittade, av tyg, plast och filtar. Inuti satt eller låg människor på bara mark. En del verkade vara helt uppgivna. En del stirrade på mig med nyfikenhet och andra med misstänksamhet. Afghanen tittade bekymrat på mig, sa att det var farligt för mig att stanna där. Vakterna kunde gripa mig om de såg mig. Han själv skulle straffas för att han tog mig in i lägret. Jag förstod allvaret i det han sa och skyndade mig ut. En ung afghansk mamma med sin bebis i famnen var på väg mot sitt tält. Hon också varnade mig för att jag kunde råka illa ut. Hon själv kände sig otrygg bland alla främmande män. Hon drack allt mindre för att inte behöva gå ut i naturen för att kissa, även om hennes man följde med.
Nu förvaras flyktingar på ett nytt supermodernt läger, ett av de fem ”Closed-controlled access centres” som har byggts på fem grekiska öar. De finansierades helt av EU och kostade 280 miljoner Euro enligt den svenska EU- kommissionären Ylva Johansson.
Jag går runt lägret, men hittar inget hål i taggtråden denna gång. Jag stannar utanför och väntar på flyktingar som har bildat en lång kö därinne för att vakter vid grindarna ska kontrollera deras ID och fingeravtryck innan de tillåts gå ut några timmar under dagen. Jag undrar om flyktingar känner sig trygga och nöjda nu när de har lämnat den farliga båtresan bakom sig och kommit till trygghet i Europa?
De berättar att de får mat för dagen, har tak överhuvud och bor i containrar med luftkonditionering, men samtidigt lider de av väntan i ovisshet, av att barnen har mardrömmar på natten och på morgonen ber de föräldrarna att aldrig ta dem till havet igen, att många män ligger i säng hela dagarna, att de kan bli av med tillstånd att gå ut ur lägret och matransonen försvinner om deras asylansökan avslås – men att de inte kan tänka sig att återvända till sina hemländer där diktaturer, inbördes krig eller fattigdom väntar dem.
De berättar att deras enda tröst är de volontärer från hjälporganisationer, lokala och internationella, som bryr sig om flyktingarna, betraktar dem som människor, ger dem juridiska råd, men också vänskap, gemenskap, värme – och får dem att glömma sina bekymmer några timmar utanför lägret. ”Om de inte hade funnits, skulle vi kunna kalla det här lägret ”Europas Guantanamo”, säger en nigeriansk flykting.
Jag undrar om medborgare i EU länder är medvetna om att det har byggts moderna fängelser för att förvara flyktingar i väntan på utvisning i deras namn? Och i så fall – hur kommer det sig att de inte bryr sig om att ifrågasätta detta och protestera mot de ansvariga politikerna?
Azar Mahloujian
Svensk-iransk författare
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
