KRÖNIKA. Iran är det land i världen efter Kina som avrättar flest människor. Sedan 1979 har regimen använt dödsstraffet som ett verktyg för att sätta skräck i och terrorisera aktivister och den politiska oppositionen. Nu riskerar minst tio demonstranter dödsstraff, skriver Mona Moradi*.
De åsikter som framförs i artikeln är författarens egna.
”Hälsningar till det ärade folket i Iran. Jag är Navid Afkari. Vårt senaste överklagande inom den Islamiska republikens rättsväsende hade ingen effekt och vårt hopp om en rättvis rättegång har släckts. Från och med detta ögonblick behöver jag och min familj din hjälp. Jag talar inte bara till Iran. Jag vänder mig till varje person som andas medmänsklighet och har lite heder i sin kropp. Din tystnad stärker förtrycket och dem som förtrycker oss och stödjer avrättningen av en oskyldig person. Din tystnad leder mig närmre galgen, steg för steg.”
Brottaren Navid Afkaris ord i fängelset innan han avrättades 2020.
Iran är det land i världen efter Kina som avrättar flest människor. Sedan 1979 har regimen använt dödsstraffet som ett verktyg för att sätta skräck i och terrorisera aktivister och den politiska oppositionen. Det är alltså inget nytt i vårt land. Vid massavrättningen av politiska fångar sommaren 1988 dödade regimen tusentals på order av Ayatollah Khomeini. Nu när vi, Irans folk, åter går ut på gatorna och protesterar vet vi att dödsstraffet är en verklig risk som regimen inte drar sig för att utdöma.
Minst tio demonstranter riskerar nu dödsstraff. Deras namn är Mohammad Qabadlo, Saman Saeedi, Mohsen Rezazadeh, Saeed Shirazi, Mohammad Broghni, Abolfazl Mehri, Hossein Hajilo, Manouchehr Mehman Nawaz, Parham Parvari och Sohail Khoshdel. Sohail Khoshdal är bara 17 år. Han är inte ens myndig och ändå riskerar han att bli straffad med döden av regimen. Enligt Amnesty så har minst 73 barn och unga dömts till döden och avrättats i Iran sedan 2005.
Sedan protesterna inleddes har tusentals kvinnor, män och barn gripits. En majoritet av medlemmarna i det iranska parlamentet uppmanade i början av november regimen att agera kraftfullt mot de demonstranter som arresterats genom att använda sig av just dödsstraffet. Den 14 november dömdes den första demonstranten till döden enligt organisationen Iran Human Rights. Hur många fler som kommer gå samma öde till mötes går inte att säga.
Politiska fångar i Iran nekas systematiskt rätten till en försvarsadvokat och nu har även försvararna fått nog. 40 medlemmar i det iranska advokatsamfundet gick i början av månaden ut och kritiserade landets rättssystem som de menar “används som ett verktyg för att stärka regimen” och vars tjänstemän är en del i “ett korrupt nätverk som formar landets öde.”
Jag inledde den här texten med ett citat från den iranska brottaren Navid Afkari som avrättades 2020. Han bad oss att rädda hans liv och han bad oss att göra det genom att bryta tystnaden.
“Din tystnad stärker förtrycket och dem som förtrycker oss och stödjer avrättningen av en oskyldig person. Din tystnad leder mig närmre galgen, steg för steg.”
Det är därför vi aldrig får tystna. Det är därför vi inte får glömma alla de modiga män, kvinnor och barn som demonstrerat för frihet. Vi står med er.
Mona Moradi
* Av säkerhetsskäl skriver Mona inte under med sitt riktiga namn.
Läs också
