KOMMENTAR. Putin utlovar mobilisering, protesterna i Iran växer och Sverigebilden har fått sig en ordentlig törn, samtidigt som allt fler ifrågasätter meningen med FN:s årliga möten. Ja, det finns många sätt att fira den Internationella fredsdagen, konstaterar Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.
De åsikter som framförs i denna text är författarens egna.
I FN:s kalender som vi brukar publicera ur i vår artikel om veckans händelser finns många viktiga – och en hel del besynnerliga – dagar att ta fasta på. Vilken av de två kategorierna som Internationella fredsdagen tillhör lämnar jag till läsarna att avgöra. I alla händelser inträffar den idag onsdag den 21/9.
Det har gått en dryg veckan sedan det svenska valet och fortfarande vet vi inte om Ulf Kristersson kommer att få ihop en regering och vilka som i så fall kommer att ingå i den. Men en sak vet vi och det är att bilden av Sverige i världen utanför våra gränser snabbt förändras. Tidningar som The Guardian och New York Times skriver om hur ett parti med nazistiskt ursprung kan få ett avgörande inflytande över svensk politik och samma nyhet går igen i medier runt om i världen, samtidigt som den liberala partigruppen hotas med uteslutning ur sin partigrupp i EU-parlamentet – om de släpper fram SD.
Frågan är hur lätt det blir att sälja bilden av Sverige som det progressiva, öppna och jämlika landet efter allt detta? Det ska bli intressant att se nästa mätning av Sverigebilden från Svenska institutet.
Samtidigt som Sverige befinner sig i efterdyningarna av valet pågår FN:s årliga toppmöte i New York (UNGA77 förkortat). I går tisdag inträffade den dag som Manhattanbor hatar mest av allt då halva stan stängs av för att släppa fram högdjurens korteger. I år var de dock relativt få – trots att pandemirestriktionerna helt släppt.
Få journalister brukar intressera sig för det som händer under FN:s årliga möte och i år är intresset nog än mindre än vanligt. Det diskuteras nu en hel del om dessa möten helt enkelt spelat ut sin roll och vad som krävs för att öka engagemanget för FN. Parallellt med detta finns också frågan om behovet av att reformera Säkerhetsrådet. FN ”brukar” befinna sig i kris, men frågan är om årets kris är värre än de vanliga?
Störst intresse lär nog riktas mot Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som under onsdagen deltar via länk till FN-mötet – något som alltså sker samma dag som Rysslands president utlovat en ”delvis” mobilisering. Sju länder försökte stoppa Zelenskyjs digitala närvaro: Ryssland, Eritrea, Syrien, Nicaragua, Kuba, Nordkorea och Belarus – en inte helt oväntad samling kanske.
Demonstrationerna i Iran efter mordet på 22-åriga Mahsa Amini har nu övergått till massprotester och de dramatiska filmklippen blir allt fler där människor slår tillbaka mot kravallpolisen och där kvinnor bränner sina hijab. Frågan är om regimen även denna gång kommer att slå tillbaka hårt och brutalt – eller om proteströrelsen kan vinna mark.
Historien visar att det ofta är den där gnistan som tänder den bredare allmänheten och får den stora massan att trotsa sina förtryckare. Frågan är förstås – kan något liknande hända i Ryssland? Kan Putins order om mobilisering till slut få den bekväma medelklassen i S:t Petersburg och Moskva att reagera – och agera? Mycket kan hända. Kanske.
I dagarna har vi släppt det första ”riktiga” (efter några pilotavsnitt) av vårt poddprojekt Echolocation som vi gör tillsammans med radiostationerna Diez i Moldavien och KNews i Georgien, två länder som båda har ryska soldater på sin mark. I vårt första avsnitt berättar HBTQI-aktivister i de båda länderna om situationen, och så blir det tips på vad man ska tänka på den dag det är dags att ”komma ut”: hur hanterar man vänner och familj? Vilka risker finns det i länder som Georgien?
Ja, det kan tyckas som en deppig fredsdag. Men en sak vet vi och det är att mycket kan förändras – snabbt – så låt oss följa Iran och vad som händer i Ryssland framöver.
David Isaksson
Chefredaktör
Läs också
