20-22:a juni genomförs konstinstallationen Den stora saknaden på Mynttorget i Stockholm. Medverkar gör bland annat Jan Eliasson och Linda Thilén, medgrundare till Swedish French Afghan Running Club i Paris.
”Den stora saknaden” som inleds på den Internationella flyktingdagen den 20:e juni uppmärksammar alla de som sökt asyl i Sverige och som drabbades av långa väntetider och rättsosäkra beslut.
Under tre dagar täcks Mynttorget med 500 brädbitar med lika många texter. Varje text handlar om saknaden efter en flykting som kom till Sverige 2015, men fått lämna landet igen, människor som deporterats, flytt vidare – eller inte överlevt.
Tidigare utrikesminister och vice generalsekreterare för FN Jan Eliasson inleder ceremonin. Bakom installationen står konstnären och barnboksförfattaren Marit Törnqvist:
– När den sjätte killen jag hade kämpat för lämnade Sverige blev allt tomt. Jag insåg att jag inte var ensam och tänkte på dem som hade sett sina vänner bli deporterade till Afghanistan eller hittat dem när de tagit sina liv. Jag började bygga ett monument för våra saknade vänner som kunde visualisera storheten i tragedin. Varje bräda är ett liv, men i verkligheten är det inte 500 utan tio eller tjugo gånger så många, berättar Marit Törnqvist.
En av dem som medverkar vid manifestationen är Linda Thilén, volontär och styrelseledamot i LAMSF – Les Amis des Migrants Suédophones en France – Les Amis (lamsf.fr) och medgrundare, Swedish French Afghan Running Club som vi tidigare skrivit om här.
Vad kommer du att prata om?
– Målet är att uppmärksamma alla som inte fick stanna i Sverige, och det tomrum de har lämnat hos många svenskar som engagerade sig för deras skull. Jag kommer att lyfta LAMSF:s arbete i Frankrike. Vår löparklubb Swedish French Afghan Running Club har hjälpt oss att väcka intresse. Vi stöttar några hundra av de över 4 000 svensktalande afghaner som kommit till Frankrike under de senaste åren, berättar Linda Thilén.
Det är en omänsklig situation som de här unga människorna försatts i av Sverige.
– Jag vill också uppmärksamma skillnaden i bedömningen som görs av svenska respektive franska Migrationsverket. Hur kan Frankrike ge en person tio års uppehållstillstånd, när svenska myndigheter bara några månader tidigare var beredda att deportera samma person? Det är en omänsklig situation som de här unga människorna försatts i av Sverige. De flesta har en svensk gymnasieutbildning bakom sig, en del hade fast jobb. De ville skapa sig ett liv i ett land i fred. I stället tvingades de återigen på flykt.
LAMSF har bett om ett möte med migrationsminister Anders Ygeman, utan framgång.
– Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Sveriges migrationsminister är ointresserad av vad som händer med tusentals människor som Sverige ”utvisar”. I praktiken så försvinner flera tusen människor från radarn. Svenska myndigheter har ingen aning om vad som händer med dem, fortsätter Linda Thilén.
Tomas Nordberg
Läs mer här
