Regeringens beslut om att minska biståndet riskerar att slå hårt mot miljontals flickor och barn runt om i världen. Det menar Mariann Eriksson, generalsekreterare för Plan International Sverige:
– Det är en biståndshärdsmälta som regeringen genomför, säger hon.
Plan International samarbetar med runt 140 civilsamhällesorganisationer i 21 länder. Deras verksamheter riktar sig till barn och flickor för att främja deras säkerhet och utveckling. Regeringens beslut kan komma att slå hårt mot organisationen. Mariann Eriksson är orolig då situationen ser mörk ut för verksamheterna runt om i världen.
– Vi riskerar att se färre flickor i skolan, fler som tvingas in i barnäktenskap och ökade ojämlikheter mellan könen. Jag tänker på alla flickorna som drömmer om en bättre framtid, vi kan inte dra undan mattan på dem, säger Mariann Eriksson.
I förra veckan var Mariann Eriksson på möte hos Sida för att höra hur regeringens avräkning kommer att påverka organisationen. Till de verksamheter som nu hotas hör organisationens mobila ungdomsteam som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, för att skydda och upplysa flickor. Nu riskeras de mobila skolorna i Nigerias som finns eftersom det inte går att ha fasta skolor på grund av Boko Haram och där barnen får besked samma dag om var skolan kommer att vara för att garantera deras säkerhet. Hotad är även organisationens migrationsarbete i Latinamerika med fokus på gränsen till USA där miljön är extremt våldsam och många barn riskerar att kidnappas. Dessa ungdomsprojekt i Centralamerika riskerar nu att helt försvinna, samtidigt som Latinamerika befinner sig i en djup demokratisk och ekonomisk kris.
– Det är en biståndshärdsmälta som regeringen genomför. Hundra miljontals människor riskerar att bli utan utlovat stöd. Våra samarbetspartners kanske måste lägga ner sina verksamheter. Händer det, förlorar vi år av framsteg, säger Mariann Eriksson.
Stor oro
Sida delar civilsamhällets oro rörande de allvarliga konsekvenserna regeringens beslut kan tänkas få för miljön, demokratin, jämställdhet och hållbar utveckling i världen. Just nu utreder myndigheten hur de bäst ska omfördela biståndspengarna för att minska de långsiktiga negativa konsekvenserna.
– Det är en svår och helt oacceptabel situation. Det här kommer att få stora följder och inverkningar och vi som civilsamhällesorganisationer borde ha konsulterats om vilka effekter neddragningarna kan få. Det här är inte heller ett enkelt läge för Sida, men de har lovat att utreda skyndsamt, säger Mariann Eriksson.
Hon befarar att situationen kommer att se ut som vid förra avräkningen 2015, där bistånd och resurser gick åt att skriva om avtal med samarbetsorganisationerna runt om i världen, i stället för att bedriva verksamhet. Hon är också missnöjd med att biståndsministern Matilda Ernkrans garanterar att regeringen prioriterar att enbart skydda det humanitära biståndet.
– Det behövs bistånd som kan skapa hållbar förändring, och där fungerar inte det humanitära biståndet. De humanitära projekten lindrar den värsta nöden, under en kort tid. Men det sker på bekostnad av långsiktiga och djupgående insatser som handlar om att bygga upp samhället igen och förebygga konflikter och krig, fortsätter Mariann Eriksson.
Skamligt beslut
Hon tycker att regeringens beslut är märkligt, särskilt som Sveriges statsfinanser är bättre än på mycket länge samtidigt som statsskulden är rekordlåg.
– Det är skamligt att Sverige med så bra finanser ska låta världens fattigaste betala, jag är besviken på regeringen. De har hög svansföring vad gäller bistånd, demokratiutveckling, jämställdhet och utbildningssatsningar för barn och unga. Samtidigt skär de rakt igenom hjärtat av biståndet. Det de gör får omedelbara konsekvenser för barn och unga, fortsätter Mariann Eriksson.
Nu hoppas hon på att de goda krafter som finns i olika politiska partierna samlar sig för att påverka regeringen och förhandla fram andra sätt att finansiera biståndet.
– Snart ska budgeten beredas och behandlas, det finns möjligheter kvar. Med minskade bistånd riskerar vi också att se färre flickor i skolan, fler tvingas till barnäktenskap, ökade könsstympningar och ökade ojämlikheter mellan könen. Jag tänker på alla flickorna som drömmer om en bättre framtid – vi kan inte dra undan mattan för dem, fortsätter Mariann Eriksson.
Katerin Mendez
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
