Genèvekonventionerna: Vad är tillåtet i krig?


En bostadsfastighet i Kyiv raserad av ryska trupper. Ett tydligt brott mot krigets lagar. Foto: Shutterstock

Genèvekonventionerna är fyra till antalet och reglerar uppförandet i krig. De kallas även för krigets lagar. De tillkom mellan 1864 och 1949 och ger skydd till krigets offer – inte minst den fjärde konventionen som är till för att skydda civilbefolkningen. 

Bara för att det är krig så är inte vad som helst tillåtet. I själva verket är folkrätten extra viktig när det råder krigstillstånd. Nu när kriget intensifieras i Ukraina undrar många vad som är tillåtet i krig. Svaret finns i Genèvekonventionerna som även kallas för krigets lagar. 

De är fyra internationella överenskommelser mellan stater som slår fast vilket agerande som bryter mot folkrätten. Krigets lagar kallas även för den internationella humanitära rätten. Dess mål är att minska det lidande som soldater och civila tillfogas i krig. Sjuka, sårade, skadade, stridande, civila och civila egendom skyddas av konventionerna. 

Konventionerna
De fyra konventionerna antogs i gällande lydelse den 12 augusti 1949. Då samlades diplomater från ett sextiotal länder, motsvarande i stort sett alla dåvarande medlemsstater i FN, i Genève för att underteckna de fyra reviderade konventionerna. 

Den första Genèvekonventionen
Den första Genèvekonventionen reglerar behandling av skadade och sjuka soldater. Reglerna skapades år 1864 på initiativ av Röda Korsets grundare Henry Dunant.

Den andra Genèvekonventionen
Den andra Genèvekonventionen antogs 1906 och vidgar den första konventionens regler till att även gälla behandling av sårade, sjuka och skeppsbrutna vid strider till sjöss.

Den tredje Genèvekonventionen
Denna konvention från 1929 slår fast att krigsfångar ska behandlas humant, få vård och skydd mot våld och hot och även mot förolämpningar och allmänhetens nyfikenhet. Fångarna ska frisläppas när den väpnade konflikten är slut.

Den fjärde Genèvekonventionen
Den fjärde Genèvekonventionen från 1949 behandlar skydd av civilbefolkning under krig. Konventionen utökar det skydd som soldater, sårade, sjuka, skeppsbrutna och krigsfångar får i de tidigare konventionerna till civila och civila objekt. Grova brott mot konventionen ska liksom för de övriga konventionerna straffas. Konventionen förbjuder våld mot civila och ger dem rätt till mat och vård. Och hjälptransporter med mediciner till civilbefolkningen ska alltid tillåtas passera. Konventionerna gäller också för cyber- och drönarattacker. 

Tilläggsprotokollen
Tilläggsprotokollen till de fyra Genèvekonventionerna är följande: 1977 kom Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionen från 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter. Samma år kom Tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionen från 1949 rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter. 2005 kom Tilläggsprotokoll III till Genèvekonventionerna 1949 rörande antagandet av ett ytterligare skyddsemblem.

Den första Genèvekonventionen från 1864.

Det första tilläggsprotokollet gäller i internationella väpnade konflikter och har regler som skyddar kvinnor, barn, miljön och flyktingar. Det andra tilläggsprotokollet reglerar vissa sorters icke-internationella väpnade konflikter, vid sidan av de som finns i Genèvekonventionernas gemensamma artikel 3. Denna artikel åberopas av åklagare i ett växande antal mål i Sverige, inklusive Lundin-åtalet. Den lyder:

Personer, som icke direkt deltaga i fientligheterna, däribland medlemmar av stridskrafterna, som nedlagt vapnen, och personer, som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada, fångenskap eller av varje annat skäl, skola under alla förhållanden behandlas med humanitet … I detta syfte äro och förbliva i vad avser ovannämnda personer följande handlingar förbjudna: våld mot liv och person, kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling; utmätande av straff och verkställande av avrättning utan föregående dom, avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol.

Den humanitära rätten gäller i väpnade konflikter. Konventionerna förbjuder också vissa vapen att användas i krig. Enligt konventionerna får inte tillfångatagna personer skadas eller dödas om de har gett upp eller är försatta ur stridbart skick. 

De viktigaste reglerna i konventionerna
Att personer som är försatta ur stridbart skick och som inte deltar i stridigheter ska skyddas till liv och hälsa och behandlas mänskligt är en grundläggande regel i Genèvekonventionerna. De får inte utsättas för våld och de ska få kommunicera med sina familjer och mottaga hjälp. Sårade och sjuka individer ska tas om hand och ges vård. Även sjukvårdspersonal, sjukvårdsinrättningar, sjuktransporter och sjukmateriel ska skyddas. 

Var och en ska ha rätt till grundläggande rättsliga garantier. Ingen ska hållas ansvarig för gärningar han/hon inte har begått. Ingen ska utsättas för fysisk eller psykisk tortyr, kollektiv bestraffning eller grym eller förnedrande behandling. Parterna i en konflikt och medlemmar av deras väpnade styrkor har inte rätt att fritt välja stridsmetoder eller stridsmedel. Det är förbjudet att använda vapen eller stridsmetoder som orsakar överflödig skada eller onödigt lidande. Parterna i en konflikt ska alltid särskilja civilbefolkningen och stridande för att skona civilbefolkningen och civil egendom. Varken den civila befolkningen eller enskilda civila personer får anfallas. Anfall får endast riktas mot militära mål.

Några exempel på överträdelser av Genèvekonventionerna
När kemiska vapen användes i Syrien reagerade världssamfundet med bestörtning. Kemiska vapen är förbjudna enligt Kemvapenkonventionen och folkrätten. De är ett typexempel på vapen som Genèvekonventionerna inte tillåter användning av. 

Humanitärt tillträde är aktuellt i flertalet våldsamma konflikter, inte minst nu under Rysslands invasion av Ukraina. Även under det sudanesiska inbördeskriget mellan 1983 och 2005 då miljontals människor dog och flera miljoner blev flyktingar, var frågan om humanitärt tillträde för hjälporganisationer central. I det blodiga kriget i Jemen kom parterna överens i form av Stockholmsöverenskommelsen om att underlätta leverans av humanitär hjälp såsom mat, rent vatten och sjukvård. Klustervapen har använts av Ryssland under invasionen i Ukraina. Denna typ av vapen är förbjuden enligt Konventionen mot klustervapen och de strider mot Genèvekonventionerna, inte minst tilläggsprotokollet från 1977, eftersom det är väldigt svårt att avgränsa deras effekter till militära mål. 

Kyivs borgmästare Vitali Klitschenko intervjuas om legitima mål.

Den ryske presidenten Vladimir Putin har hotat med kärnvapenanvändning under den pågående invasionen av Ukraina. Kärnvapen strider mot ledande principer i den internationella humanitära rätten och mot Genevèkonventionerna. Internationella domstolen i Haag konstaterade att så är fallet i ett så kallat rådgivande yttrande 1996. Även hot om användande är kärnvapen är förbjudet. Och kärnvapen är förbjudna enligt kärnvapenförbudskonventionen.

Ledande principer i konventionerna
Genèvekonventionerna innehåller några centrala principer vilka de grundar sitt resonemang på. Krigföringen regleras alltså av konventionerna, men också fysiska platser som sjukhus och bostadsområden skyddas av konventionerna. Det finns regler för hur krig får föras i ett trettiotal internationella överenskommelser och i sedvanerätten (se faktarutan nedan).

Distinktionsprincipen är viktig. Den innebär att de stridande måste särskilja militära och civila mål och de får bara attackera militära mål. Urskillningslösa attacker är förbjudna, något som aktualiseras i Lundin-åtalet där denna typ av attacker har förekommit i stort antal. 

Proportionalitetsprincipen säger att den militära betydelsen av en attack ska stå i proportion till den fara som den innebär för civila och civil egendom. Man får alltså inte anfalla om man tror att detta kan orsaka ”collateral damage” (skada på civila och civil egendom) som inte står i proportion till den militära vinst som förväntas. 

Försiktighetsprincipen betyder att soldaterna måste göra allt de kan för att undvika att civila och civila objekt skadas.

Förbudet mot överflödig skada eller onödigt lidande åsyftar hanteringen av fiendens soldater. 

Principen om icke-diskriminering avser att den humanitära rätten gäller alla och att alla ska behandlas lika oavsett ras, hudfärg, religion, religiös åskådning etcetera.

Tomas Nordberg

Fakta: Vad är folkrätt?

Folkrätten bestämmer de rättigheter och skyldigheter som stater har gentemot varandra. Även internationella organisationer och individer är i viss mån bundna av folkrätten, till exempel vad gäller mänskliga rättigheter. Utgångspunkten i folkrätt är att staterna är suveräna och juridiskt sett likvärdiga. Folkrätten, till skillnad från den nationella rätten, är ett horisontellt rättssystem där rättsreglerna skapas och verkställs av staterna själva. Detta sker genom att staterna ger sitt samtycke till att bindas av en viss regel. Samtycket kan ges i skriftlig form (överenskommelse, traktat, konvention, avtal, protokoll) eller genom praxis (sedvanerätt). Ingen stat kan i princip tvingas att ingå ett avtal mot sin vilja. Stater är dock bundna av regler som allmänt betraktas som sedvanerätt. Läs mer här.

Läs också

Nyhetsbrev

Samtycke

Global Reporting kommer att använda informationen du tillhandahåller på det här formuläret för att hålla kontakt med dig och uppdatera dig kring Global Bar och andra projekt.

Du kan ändra ditt samtycke när som helst genom att klicka på unsubscribe länken i sidfoten på email du mottar från oss, eller genom att kontakta oss på info@globalreporting.net. Vi behandlar din information med respekt. För mer information om våra sekretesspraxis, besök vår hemsida. Genom att klicka nedan godkänner du att vi får behandla din information i enlighet med dessa villkor.

We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp's privacy practices here.