Jag hade fel. Hela biståndsbranschen hade fel. Trots ett omfattande spekulerande och gissande var det ingen som ens kom på tanken att nästa biståndsminister skulle kunna heta Matilda Ernkrans, konstaterar Global Bar Magazines chefredaktör David Isaksson.
Detta är en kommentar. De åsikter som framförs är författarens egna.
”Ingen aning – vem är hon?” var nog det vanligaste svar vi fick från de vi frågade om kommentarer så snart tillsättningen blivit offentlig. Andra var starkt kritiska, några diplomatiskt uppmuntrande. Samtliga kommentarer hittar ni här.
Betyder tillsättandet att regeringen inte bryr sig om biståndsfrågorna? Kanske. Eller i alla fall att man inte tillmäter dem någon större betydelse för opinionen och därmed inte heller något som kan ge (eller göra att man förlorar) röster.
Hur viktigt är det med en minister som vet vad den pratar om? De som varit med länge minns kanske Maj-Inger Klingvall som var biståndsminister 1999 till 2001 och som stod på Sida och pratade om hur viktigt det var med spadar för utvecklingen i Afrika (alltså riktiga spadar, inte någon slags metafor). Den gången skruvade fackfolket på sig obekvämt. Att Klingvall senare blev ambassadör i Moçambique var kanske också helt följdriktigt.
Vi får se hur det går för hennes efterträdare. Forskningsfrågor är i alla händelser viktiga, också för det internationella utvecklingssamarbetet.
Det tog Magdalena Andersson närmare 40 minuter av sitt tal att komma in på länderna utanför Europa och även då blev det inte mer än några ord om Jemen, Etiopien och enprocentsmålet innan hon dök ned i försvarsfrågorna. Men om bistånd är en perifer fråga för Sveriges nyblivna statsminister så är klimatet desto viktigare. Faktum är att klimatet blivit en socialdemokratisk paradgren.
För många gamla sossar har miljön och jobben stått i motsättning med varandra. Men sedan en tid tillbaka har något hänt: miljöpolitik har blivit arbetsmarknads- och industripolitik när flyttlassen ska dra norrut och alla förväntas söka jobb på någon av de batterifabriker som poppar upp i varenda glesbygdskommun.
För första gången går klimat- och näringspolitik hand i hand. Socialdemokraterna behöver helt enkelt inte längre Miljöpartiet för att driva miljöfrågorna, särskilt inte när dessa kan skötas av statsministern själv i kombo med den vältalige och medialt skicklige Annika Strandhäll som nu blir klimat- och miljöminister (istället för som många tippat just biståndsminister).
En annan sak. Är det någon som kan nämna en enda karismatisk man i regeringen? Inte jag i alla fall.
David Isaksson
Chefredaktör
PS. När jag skriver detta är det Giving Tuesday-kväll. Efter säkert hundra mail från olika organisationer och ideella aktörer som tigger om mina pengar börjar dagen kännas lika tröttsam som Black Friday. Marknaden är mättad. Även på godhet.
Korrigering: Jag mindes fel om mötet som Maj-Inger Klingvall höll på Sida 1999, skriver en person som var där. Det var inte spadar som vi skulle skicka för att hjälpa människor i Afrika, utan svenska liar så att afrikanerna skulle kunna skörda sitt hö.
