ANALYS. I skuggan av de stora världshändelserna har EU skrivit under ett nytt handelsavtal med Kina. Tyskland och i viss mån Frankrike har varit pådrivande för ett avtal som kritiker menar framför allt gynnar Kina och ökar klyftan mellan Europa och USA. Samtidigt ökar övergreppen mot oppositionella i Hongkong.
Den 30 december 2020 skrev EU och Kina under ett nytt frihandelsavtal, ett så kallat Comprehensive Agreement on Investment (CAI). Förhandlingarna har pågått under flera år och mycket tyder på att Tyskland varit drivande för att avtalet ska undertecknas under det tyska ordförandeskapet – och innan Biden tillträder som USAs president. Avtalets detaljer ska nu slutförhandlas och det måste godkännas av EU-parlamentet och ländernas regeringar (det behöver inte godkännas av riksdagen) innan det kan träda i kraft, något som tros kunna ske under 2022.
Varför är Tyskland och i viss mån Frankrike så många om relationerna till Kina? Och varför har avtalet fått så lite uppmärksamhet i Europa? Ett svar är bilar. Ett annat privatägda sjukhus.
I Global Podd avsnitt 43 konstaterar Jojje Olsson att avtalet stärker Kina och minskar möjligheten för EU och USA att agera samstämmigt. Enligt data från EU så uppgår de kinesiska direktinvesteringarna i EU till 120 miljarder Euro men EU-ländernas investeringar är större, 140 miljarder. En stor del av detta är tyska investeringar och här finns kanske nyckeln till Tysklands agerande. Jojje Olsson konstaterar också att Tyskland till skillnad från flera andra EU-länder inte tycks lagt några hinder i vägen för att släppa in Huawei i 5G-nätet.
Även Frankrike har intressen kopplade till avtalet. Bland annat så upphör kraven på Joint ventures för privata sjukhus, något som är särskilt viktigt för Frankrike, konstaterar The Diplomat. The Diplomat menar också att avtalet är en seger för Kina och en förlust för de transatlantiska relationerna, något som andra bedömare också lyfter fram.
Det viktigaste för EU-länderna tycks vara att Kina nu tagit bor de krav på samägande (joint ventures) som i många fall inneburit att kinesiska aktörer fått ett mycket stort inflytande över europeiska företag och i hög utsträckning kunnat tillgodogöra sig (andra skulle säga stjäla) europeisk teknik och know-how. Avtalet ska också öka transparensen när det gäller statliga subventioner till kinesiska företag.
Avtalet innehåller vidare en skrivning om att värderingar, det står:
In contrast to other agreements concluded by China, the CAI binds the parties into a value-based investment relationship grounded on sustainable development principles. The relevant provisions are subject to a specifically tailored implementation mechanism to address differences with a high degree of transparency and participation of civil society.
Man kan förstås undra vilka gemensamma värderingar vi pratar om med ett land som håller upp mot en miljon människor i fångläger. Och – som av en händelse har Volkswagen en fabrik i just Xinjiang. Företaget hävdar dock (klädsamt) att någon slavarbete inte pågår vid själva fabriken.
Reinhard Bütikofer, en av det tyska miljöpartiets veteraner, är en av avtalets hårdaste kritiker och även han pratar om bilindustrin: ”Volkswagen är ett företag utan samvete, en medbrottsling i det totalitära helvete Kina har skapat i provinsen Xinjiang”, säger han till tidningen Politico.
Handelsavtalet måste nu godkännas av EU-parlamentet:
– Det är inte alls givet att avtalet kommer att godkännas, säger Reinhard Bütikofer till tv-kanalen CNBC. EU-parlamentet har nyligen fördömt användandet av tvångsarbete i Kina.
Ungefär samtidigt som avtalet skrivs under fängslas ytterligare ett tiotal demokratiaktivister i Hongkong, något som Sveriges utrikesminister fördömde på Twitter.
Frågan är om EU bara är naiva, eller om man verkligen tror att det går att göra affärer och bedriva företagande i Kina utan att det kinesiska kommunistpartiet och staten har ett inflytande. Global Bar Magazine skrev nyligen om hur storbanken HSBC blivit ett verktyg för den kinesiska staten och att banken bland annat frusit konton för oppositionella. Och ungefär samtidigt som avtalet undertecknades kom uppgifterna om att den kinesiske miljardären och entreprenören Jack Ma varit försvunnen i flera månader, efter att han uttalat sig på ett sätt som skulle kunna tolkas som kritiskt mot de styrande.
Och när det gäller covid-19 så vägrar Kina fortfarande att ge WHO fullt tillträde för att undersöka vad som egentligen hände.
David Isaksson
