I den fattiga Quiche-provinsen i Guatemala har många kvinnor lyckats rädda sina småföretag trots pandemin. Genom att arbeta tillsammans, stärka den mentala hälsan och ställa om till andra typer av produkter byggs motståndskraft i denna exceptionella tid, skriver Kristina Boman.
Den 11 mars pep det till i min alltid aktiva whatsappchatt med Leticia Velasquez, chefen för Fundacion Progresar i Guatemala. ”Har du sett! President Giammattei inför två veckors karantän för utländska besökare till Guatemala”.
Då kändes det som en ofattbar åtgärd i ett land som ännu inte haft ett enda coronafall. Men två dagar senare tillkännagavs det första fallet av Covid-19 i Guatemala. Den 16 mars beslöt ministerrådet och presidenten att utropa nödtillstånd ”State of Emergency” och vidtog långtgående åtgärder för att stoppa smittospridningen i landet. Från en dag till en annan stängdes alla skolor, universitet, offentliga och privata arbetsplatser utan samhällsbärande funktioner. Busstrafiken i Guatemala City stoppades, liksom den mellan Guatemala och provinserna. Andra åtgärder var nedstängning av barer, restauranger, kyrkor, och köpcentrum med undantag för mataffärer och apotek.
Allmänt utegångsförbud infördes mellan klockan 16.00 och 04.00, och numera får endast läkare, sjuksköterskor eller advokater som arbetar med Covid-19 gå ut efter klockan fyra på eftermiddagen. Fram till idag har 13 000 personer fängslats för att de vistats utomhus under fel tider.
I Quiche och Alta Verapazprovinserna, där Fundacion Progresar sedan flera år tillbaka driver kvinnoprojektet Majsfrökvinnorna eller ”Ixoq Rija Ixim” på mayaquichéspråket, utbröt kaos. Enligt Maria de los Angeles, ansvarig för Projektet och de 85 grupperna med över 1 700 fattiga kvinnor i Quiche, förstod ingen vad som hänt. ”Alla försökte få tag på majs och svarta bönor. Inom några timmar kostade majsen över 750 kronor per quintal. De allra fattigaste familjerna kunde bara köpa två kilo majs och ett kilo svarta bönor. ”
Alla 26 anställda i Fundación Progresar fick skickas hem. Det var omöjligt att genomföra verksamheten ute i byarna. Kvinnoprojektet stöttar fattiga kvinnor som lever med våld eller diskriminering på landsbygden och når ut till 168 grupper i lika många byar och 3 570 kvinnor och deras familjer. Totalt hjälper Projektet över 20 000 personer, de flesta kvinnor och barn. Fundacion Progresar har utarbetat en innovativ och integrerad metod för att hjälpa kvinnorna och deras familjer. Metoden bygger på gruppmöten, mikrolån för att starta en egen business, sparande, emotionell hälsa och utbildning i jämställdhet och rättigheter och företagande. Utbildningar sker direkt i kvinnogrupperna i byarna. Nu stängdes byarna ner av de styrande bykommittéerna COCODES som kontrollerade vilka som kom in och ut ur byn.
”Vi kunde inte längre besöka kvinnorna i projektet för att genomföra utbildning och låneåterbetalning”, berättar Maria de los Angeles. ”Under första veckan rådde ett komplett kaos, eftersom kvinnorna inte kunde resa ut ur byarna för att sälja sina produkter eller köpa insatsvaror och många familjer hade inget att äta. De var skärrade, både för att drabbas av sjukdomen och att förlora sina företag. Innan de gick med i projektet hade de flesta av dem ingen inkomst och var helt beroende av pengar från sina män som också är fattiga och ofta utan fast inkomst.”
Samtidigt meddelade flera banker att de möjliggjorde senare återbetalning av lån, men med bibehållen ränta. Detta medförde att många kvinnor i Fundacion Progresars projekt ville skjuta på låneåterbetalning och sparande. Men Fundacion Progresar ger lån utan ränta för att hjälpa fattiga kvinnor att komma igång. Och att skjuta på återbetalning kan riskera ett projekts framtida verksamhet. ”Vi ville behålla en så normal situation som möjligt, både för kvinnorna, deras småföretag och för Projektet,” förklarar Leticia Velasquez ansvarig för Fundacion Progresar. ”Vi var tvungna att agera snabbt, så vi förde en diskussion via Whatsapp med Fundacion Progresars styrelse, såväl de svenska som guatemalanska medlemmarna.”
På en vecka tvingades organisationen ställa om sitt arbetssätt. Ett särskilt arbetsschema utveckades för fältpersonalen som alla fick extra telefonsaldo för att kunna arbeta med sina kvinnogrupper via telefon. Kvinnogruppernas styrelser fick ett utökat ansvar för att ta emot sparande och lånebetalningar och hålla kontakt med varje medlem. Kontakten med kvinnogrupperna intensifierades också via varje grupps särskilda stödperson, en promotor för Harmoni och Välbefinnande (Promotora de Armonia och Bienestar). Dessa hade utsetts tidigare och utbildats av Fundacion Progresar. Un fick de till uppgift att besöka och stötta kvinnorna mellan månadsmötena och att hjälpa till med arbetet för mental hälsa.
Den första veckan kontaktades alla 168 grupper i samma antal byar. Fundacion Progreser gav information om Covid-19, om hur man kunde skydda sig mot smitta med handtvätt, social distasiering och munskydd. Man gav råd och uppmuntrade kvinnorna att fortsätta arbetet med sina småföretag och att inte vara rädda. Projektets arbete inom emotionell hälsa blev en grundbult i ansträngningen att lugna kvinnorna och därmed deras barn och familjer. Många Promotoras fick dessutom en roll att informera andra byinnvånare om Covid-19 och hur smittan kan förhindras. Genom sitt lokala nätverk har Fundacion Progresar lyckats nå ut och fortsätta arbetet med kvinnorna. Varje vecka gör Promotoras hembesök för att informera om Covid-19 och hur man skyddar sig samt för att stötta kvinnan i företagande och mental hälsa. Promotoran följer även upp varje medlems grönsaksplantering och småskaliga gödselproduktion. Grönsaks- och örträdgårdar med kompletterande gödselproduktion ingår i Projektet för att öka kvinnornas intäkter och familjens tillgång till mat. I Coronatider har grönsaksträdgården blivit ännu viktigare och möjligör de fattiga familjernas tillgång till grönsaker och örter.
Leticia Velasquez chef för Fundacion Progesar, berättar att Projektet nu fått en omvänd marknadsföring i byarna runt San Bartolomé Jococtenango i Quicherprovinsen. ”Vi har kö för att gå med i kvinnoprojektet eftersom männen till kvinnorna som är med i grupperna, berättar för andra män att projektet gjort att de har mat hemma och lider mindre än andra familjer. Det är omvända världen”, säger Leticia Velasquez. ”Innan Coronan var många män inledningsvis emot att deras fruar deltog. Först när de såg att pengarna kom in från kvinnornas nystartade småföretag brukade de ändra uppfattning.”
Kvinnorna i projektet hade hört talas om denna sjukdom som fanns i andra länder, men trodde aldrig att den skulle komma till deras byar. Nu när staten stängt ner affärer, marknader i vissa städer, och inga bussar går mellan byarna och städerna, är det svårare för dem att sälja sina varor och köpa insatsprodukter. De måste betala särskild transport till den närmsta stadens marknad, vilket medför högre kostnader. Därtill har försäljningen minskat. Vissa varor såsom traditionella vävda kjoltyg, begagnade kläder, tortillabröd, försäljning av godis och mellanmål, fungerar inte längre och kvinnorna har fått ställa om till jordbruk eller smådjursuppfödning. Kycklingar, grisar och kalkoner är bättre business i dagens situation. Kvinnorna hoppas att normaliteten snart ska återvända. De gör övningar i emotionell hälsa för att behålla lugnet och förbättra sin, barnens och männsens motståndskraft, och dessutom ber de till Gud, för att han ska rädda dem och deras familjer från denna hemska sjukdom.
Efter tre veckor av nedstängning, har många kvinnor lyckats rädda sina småföretag genom att ha modet att fortsätta, erbjuda sina varor i byn, använda kontakter som når till marknaden i den närliggade staden och genom att ställa om till andra typer av produkter. Kvinnorna tjänar mindre än förut men det ger ändå en viss inkomst för de flesta, åtminstone till mat och basvaror för familjens överlevnad, förklarar Maria de los Angeles.
I Projektet ingår utbildning av styrelsen i varje kvinnogrupp. De flesta kvinnor är analfabeter och har aldrig deltagit i en grupp eller suttit i en styrelse. Tack vare träningen av styrelserna att ordna möte, koordinera gruppens medlemmar och bokföra lån och sparande, fortsätter grupperna att fungera utan Fundacion Progesars personal.
Grupperna kan inte längre träffas men varje medlem gör sin låneåterbetalning och sparande för månaden till styrelsen. De följer instruktionerna med att använda ansiktsmask, det kan vara ett tyg eller scarves, hålla socialt avstånd och tvätta händerna efter de har vidrört pengar. Styrelsen håller koll på varje lån och sparande som noteras i särskild bok och signeras med tumavtryck av de flesta. Fundacion Progresar har organiserat insamling av pengarna från varje grupp via särskilda resrutter och personal med tillstånd att komma in i byarna. Samtidigt som pengarna samlas in, levereras nytt utsäde och insatsvaror till kvinnornas grönsaksträdgårdar och småföretag som kvinnorna beställt och betalt för. ”Det är glädjande för oss att kvinnorna beställer varor eftersom det betyder att de inte längre är rädda och blyga, och att de har blivit duktiga småföretagare,” menar Maria de los Angeles.
Trots ökade risker på grund av Coronan beslöt Fundacion Progresar att ge nya lån till kvinnogrupper i april och maj. Lånen är en förutsättning för att kvinnorna ska kunna investera och få inkomster för att försörja sig själva och familjen om några månader. Särskild information har gått ut till kvinnorna för att tänka igenom vilken typ av verksamhet som är möjlig under Coronatiden och alla effekter av nedstängningen. Lånebelopp har minskats något och varje ansökan har granskats av en särskild kommitte. 120 kvinnor i sex byar fick möjlighet att investera för framtiden och tendensen är att de satsar på jordbruk och småboskap där det finns bättre efterfrågan.
Framtiden är samtidigt osäker, med nya coronafall som kryper närmare projektet och de fattiga byarna. Enligt tidningen Guardian, hade Guatemala den 22 maj med sina drygt 16 miljoner invånare, 48 döda och 2 512 bekräftade fall av Covid 19. Alta Verapazprovinsen har totalt sju konstaterade coronasmittade. Men i Guatemala leder konstaterade fall ofta till total isolering av byarna under minst två veckor. Den 25 maj spreds nyheten att presidenten överväger en total nedstängning av allt under två veckor. Enligt the Guardian, slår nedstängningarna mot den 70 procent del av befolkningen som är fattig och lever av den informella ekonomin, och sk ”lockdowns” gör att fattiga latinamerikaner måste göra ett omöjligt val: stanna hemma eller gå ut och skaffa mat till familjen. Situationen på landsbygden i Guatemala är liknande. Nedstängning av byar innebär att skördar inte kan säljas och att varor inte kan komma in. Försörjningen och tillgången till mat för fattiga familjer hotas. Corona-åtgärderna kommer att förvärra den redan stora fattigdomen och undernäringen bland barn som Guatemala redan har stora problem med. Informationen om sjukdomen är fortfarande bristfällig och en del bybor tror att det är jordens undergång. Konflikter och hot från bykommitteer förekommer. Men kvinnorna i Projektet fortsätter att streta på.
”Kvinnorna hälsar till alla i Sverige”, säger Leticia Velasquez innan vi lägger på.. ”De undrar hur givarna har det i Coronatiderna, där hos er?” ”Cómo estan los donantes ahora?”
Kristina Boman
Grundare och rådgivare till Fundacion Progresar i Guatemala
COCODES heter Comité de la Organización Comunitaria bajo la Ley de Consejo de Desarrollo Urbano y Rural och är en lagstiftad organisation på bynivå för att organisera byar i Guatemala.
Fundacion Progresar är en guatemalansk stiftelse med målsättning att förbättra levandsvillkoren för människor som lever i fattigdom Guatemala. Stiftelsen grundades 2007 och driver jordbruks och kvinnoprojekt i tre olika provinser i Guatemala.
