Trots att relativt få fall av Covid-19 rapporteras i Zambia är oron för vad som ska hända stor. Många lever på sin lön från mars och vet inte om de kommer att få lön i april. Dessutom finns risken att våld och övergrepp ökar. Ett positivt tecken är dock regnen i södra Zambia som ser ut att kunna ge en bra skörd.
Enligt Amos Mwale, chef för Centre for Reproductive Health and Education (CRHE), har livet i huvudstaden Lusaka stannat upp. Mycket få människor rör sig på gatorna. Skolorna, barerna och restauranger är stängda. Inga möten hålls. Det står stilla. Och alla väntar.
– De fattiga i staden har det svårast. Det går inte att helt stänga ner hela staden. Hur skulle de överleva då, frågar han retoriskt.
Amos Mwale har jobbat med sexuell och reproduktiv hälsa sen han gick på universitetet. I början av 2000-talet. Det som fick honom att börja jobba med sexuella hälsa var en annan pandemi. Hiv/Aids.
Centre for Reproductive Health and Education(CRHE) är en organisation som samarbetar med RFSU för att ge alla i Zambia rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. De har fått lägga om arbetet, eftersom det inte går att träffas. Organisationen kan inte hålla möten och de kan inte heller lämna Lusaka. Alla kan jobba hemifrån, men det är svårt för att elen är avstängd 15 timmar om dygnet.
– Jag är orolig för vad som kommer att hända med utsatta kvinnor. Tyvärr tror jag vi kommer att få se ännu fler tonårsgraviditeter, fler könssjukdomar och många misshandelsfall, fortsätter Amos Mwale.
Många förlorar jobbet
Den växande medelklassen i Lusaka har upplevt stora förbättringar i sin levnadsstandard de senaste 15 åren. Nu riskerar många att förlora sina jobb. De flesta som har månadslön lever nu på marslönen, men ingen vet hur många som kommer att bli uppsagda eller som inte kommer att få en lön i april. Det är först då som effekterna kommer att slå till.
Zambia är som många länder mycket beroende av importen från grannländerna. Även om gränserna till DRC, Angola, Namibia, Botswana, Zimbabwe, Malawi och Tanzania nu har stängt så släpps lastbilar med bensin och importerade varor in. Men varje lastbilschaufför måste stanna fjorton dagar i karantän innan hen kan återvända. Och sen blir det 14 dagar till i karantän när chauffören återvänder. Därmed är risken stor att alla lastbilschaufförer i södra Afrika snart kommer att sitta i karantän.
Men det finns också många som inte följer reglerna, berättar Karrus Hang’andu som jobbar som reporter på Radio Chikuni i Monze, en landsbygdsregion i södra Zambia som drabbats hårt av torka. Nu har det regnat bra och de bönder som hade utsäde kommer att kunna hämta hem en bra skörd i juni eller juli.
Fokus på att informera
Radio Chikuni, som drivs av katolska kyrkan, har lagt om all sin verksamhet till att informera om Coronapandemin. Ingen av reportrarna åker ut för att intervjua eller undersöka vad som händer och ingen bjuds in till studion. Allt sköts via mobiltelefoner på radiostationen.
– Vi ringer upp hälsovårdsexperter som får berätta hur man ska tvätta händer och skydda sig mot virus. Sen har vi undervisning för skolbarn i låg- och mellanstadiet.
Varje fredag mellan sju och nio på morgonen har Radio Chikuni ett veckoprogram som tar upp vad som händer i resten av Zambia och världen.
– Vi kommer att gå igenom hur de första 14 dagarnas restriktioner fungerat. Vi kommer att berätta att barer hålls öppna och att folk reser till och från Lusaka i bussar, trots förbuden och att många passerar gränserna utan att sitta i karantän.
Men de kommer också att ta upp lite andra saker. Som till exempel ett lagförslag som skulle ändra på mandattiden för presidenten och be de som odlat majs att inte sälja hela sin skörd utan att se till så att de kan ha mat för sig själva först.
Förra året vid den här tiden kom de första varningarna om att landets södra regioner var på väg mot en hungerkatastrof. Torkan slog ut skörden för andra året i rad. Bönder tvingades sälja allt för att överleva. Nu har det regnat ordentligt och de som kunde så kommer att få en bra skörd i år.
Petter Bolme
