När Europa pressar Afrika att anamma ”våra” värderingar i frågor som till exempel HBTQI blir resultatet ofta kontraproduktivt. Kanske borde vi sluta ge råd om vi inte blir ombedda att göra det, skriver Malena Liedholm Ndounou, som har arbetat i Västafrika i flera decennier.
De åsikter som uttrycks i artikeln är författarens egna.
Jag har i en tidigare artikel skrivit om att många afrikaner i allt högre grad föredrar partner som Kina och Ryssland framför traditionella partner som Europa på grund av en utbredd övertygelse om att västerlänningar vill kontrollera och utnyttja Afrika.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev – helt gratis!
Afrikaner upplever ofta att européerna försöker tvinga på dem västerländska värderingar. Mänskliga rättigheter får ett allt sämre rykte eftersom de ses som en västerländsk uppfinning. Istället för att acceptera Europas moraliska krav föredrar många afrikaner nu partnerskap med Kina och Ryssland trots att de villkor de erbjuder är ekonomiskt sämre.
Två händelser nyligen, i Niger och i Senegal, har satt strålkastarljuset på förkastandet av västerländska värderingar och europeiska moraliska påbud.
Den 11 mars antog Europaparlamentet enhälligt en resolution som fördömde det godtyckliga frihetsberövandet av Nigers president Bazoum, som störtades genom en militärkupp i juli 2023, och krävde hans omedelbara frigivning. Dagen därpå kallade Nigers utrikesministerium in EU:s representant i Niamey och anklagade EU för att lägga sig i Nigers inre angelägenheter och för att inta en paternalistisk och nedlåtande attityd.
Samma dag antog det senegalesiska parlamentet en lag som fördubblar det maximala fängelsestraffet för samkönade relationer till 10 år, med 135 röster för, noll emot och tre nedlagda röster. Detta föregicks av ett allmänt hårdnande av attityder mot HBTQ-personer med dussintals arresteringar den senaste månaden. Under debatten i parlamentet anklagde många av parlamentsledamöterna västvärlden för att försöka påtvinga Afrika homosexualitet.
Personligen beklagar jag att president Bazoum fortfarande hålls fängslad (tillsammans med sin fru, i två rum i källaren till presidentresidenset). Jag är även bestört över skärpningen av den senegalesiska lagen och djupt oroad över arresteringarna.Jag ser dock tydligt att europeiskt ingripande i dessa frågor, snarare än att förbättra situationen, faktiskt förvärrar den. I det nuvarande läget med ökande misstro mot Europa är resolutioner som Europaparlamentets faktiskt kontraproduktiva.
För att illustrera mitt resonemang följer här ett urval kommentarer på Facebook-inlägg och diskussioner i en WhatsApp-grupp med medlemmar från fransktalande Västafrika.
EU lägger sig i
När det gäller EU:s uppmaning att frige president Bazoum hävdar många att EU:s intresse för Bazoum är misstänkt och döljer andra motiv, såsom tillgång till uran.
”EU vill plundra Niger. Som gräshoppor på en åker vill de ta varenda liten bit av rikedom. Sanningen är att de har använt Bazoum för att genomföra sina planer.”
”EUs agerande bekräftar de skumma affärerna som fanns mellan dem och Bazoum –varför skulle de annars bry sig?
En kommentar sammanfattar den allmänna uppfattningen: ”Europeiska ledare tror att afrikaner är enfaldiga.”
Kommentatorerna fördömer också vad de ser som västvärldens dubbelmoral. Medan EU kräver att Bazoum ska friges (utan att veta något om militärregeringens skäl att fortfarande hålla honom fängslad), kräver de inte att Maduro ska friges eller fördömer mordet på Khamenei.
”Så länge västmakterna fortsätter att tillämpa dubbelmoral kommer deras trovärdighet och legitimitet att lida, och det är dags för dem att inse att de inte längre är de enda som sätter agendan för världsordningen.”
En djupare analys visar att detta EU-initiativ är helt kontraproduktivt och i själva verket bidrar till att hålla Bazoum i fängelse. Den oberoende nigeriska journalisten Soumana Idrissa Maïgas ledare i dagstidningen L’Enquêteur (13/3 2026) under rubriken (översatt) ”Varför Bazoums fängelsedörr smälls igen varje gång Europa öppnar munnen” sammanfattar det på ett bitande och elegant sätt. Ur ledartexten (min översättning):
Genom att klumpa ihop Niger med Ryssland i en störtflod av fördömanden försöker Europeiska unionen förgäves upprätthålla sin geopolitiska ställning. Den svingar sin moral som man skulle svinga en vattenpistol mot en stridsvagn. Frågan som får sociala medier att brinna idag är brutal: har dessa 524 röster ens samma tyngd som ett enda sandkorn i den vidsträckta Sahelöknen? Svaret är bitande och slutgiltigt: den europeiska diplomatiska strategin är fullständigt föråldrad.
Mitt i denna dialog mellan döva har den före detta presidenten Mohamed Bazoums öde nästan hamnat i bakgrunden. Han offras på altaret för ett ideologiskt dödläge som ligger utanför hans kontroll. Europa köper sig ett gott samvete till en låg kostnad genom att utarbeta resolutioner som kommer att hamna i historiens papperskorg. I Niamey har man redan gått vidare.
och allra sist:
… i Sahel avgörs suveräniteten inte längre genom omröstningar i Strasbourg: den påtvingas genom utmanande och likgiltighet. Att frige den avsatte presidenten under press från Strasbourg? För militären i Niamey skulle det vara politiskt självmord, ett ödesdigert erkännande av underkastelse inför en opinion som matats med en diet av antiimperialism.
”Afrika för afrikaner”
När det gäller lagen som fördubblar fängelsestraffet för samkönade relationer i Senegal gjorde parlamentsledamöterna mycket tydligt att det var en reaktion på västvärldens försök att påtvinga Afrika homosexualitet. Den manliga parlamentsledamoten Guy Marius Sagna sa: ”Vi anser att HBTQ-värderingar utgör ett kulturellt gift som medvetet har ingjutits i vårt folk genom television, medier och ambassader som finansierar HBTQ-organisationer.” Den kvinnliga parlamentsledamoten Fama Be förklarade med patos: ”Här i vårt Afrika, här i Senegal, accepterar vi inte denna homosexualitet! Den ingår inte i vår kultur! Den ingår inte i vår tradition!”
Dagen efter publicerade en fransk politiker en video där han beklagade lagen och sa att han skämdes för Senegal. Här är några av kommentarerna han fick:
”Vi är afrikaner; vi har våra egna kulturer och seder. Gilla läget.”
”Afrika för afrikaner – våra kulturer tillhör oss. Du har inget med det här att göra.”
”Vem är du att våga döma en lag som antagits av parlamentet i en suverän nation? Denna lag är vad det senegalesiska folket vill ha och önskar.
”Vi har våra egna värderingar. Nej till homosexualitet i Afrika. Låt bli att lägga dig i våra angelägenheter.”
” Låt senegaleserna anta de lagar som passar dem. Behåll era värderingar; vi behåller våra.”
”Sluta förorena Afrika med era onaturliga sedvänjor.”
Hur ska Europa göra istället?
Om moraliska påtryckningar är kontraproduktiva, vad ska vi som européer dra för konsekvenser?
Vi bör absolut inte avsäga oss våra värderingar eller ens dölja dem. Men kanske bör vi överväga att inte alltid skylta med dem, eller åtminstone inte pracka på andra våra värderingar. Som en psykolog skulle säga: ge inte råd om du inte blir ombedd att göra det. Vi kan också börja med att komma ihåg att de rättigheter vi européer värnar om idag inte alltid har respekterats eller ansetts viktiga på vår egen kontinent.
Framför allt bör vi börja lyssna på afrikanerna och deras övertygelser, istället för att tala nedlåtande till dem från en position av moralisk överlägsenhet. Vi måste kliva ner från våra höga hästar och sluta hävda att vi har den moraliska överhanden. Det är det enda sättet att skapa en äkta dialog och ett jämlikt partnerskap. Och det är det enda sättet för Europa att bibehålla respekt och trovärdighet i Afrika.
Malena Liedholm Ndounou
Konsult inom genus, ledarskap och rättigheter med fokus på Västafrika
En en engelsk version av denna text har tidigare publicerats här.
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
