DEBATT. Enligt Center for Global Development är Sverige bäst I världen på bistånd. Det finns bara ett problem. De siffror som undersökningen baseras på är från 2022 och 2023, skriver Göran Holmqvist, nytillträdd generalsekreterare för ForumCiv.
Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.
Center for Global Development (CGD) i Washington har precis släppt sitt Commitment to Development Index 2025. Indexet mäter hur rika länder bidrar till den globala utvecklingen – med bistånd, men också inom andra politikområden som handel, migration, miljö/klimat, säkerhet, hälsa och teknologiöverföring. Sverige toppar världsrankingen och har gjort det i alla tre undersökningar som gjorts sedan 2018!
Inom vilka andra politikområden, eller för den delen idrottsgrenar, kan Sverige stoltsera med en sådan återkommande förstaplacering? Sverigevänner har här verkligen något att fira. Visst är det kul när Sverige vinner medaljer i pingis (och trist när det går åt skogen i fotboll), men finns något mer hedrande än att bli utsedd till det land som är bäst på att göra nytta i världen?
Det finns bara ett krux här. Som alltid är det viss eftersläpning i internationell statistik så det mesta av indexets cirka fyrtio indikatorer är från 2022 och 2023. Det är därför mer korrekt att säga att Sverige var världens mest utvecklingsvänliga land – kring 2022/23. Och mycket har ju hänt med Sveriges politik för global utveckling sedan dess.
Hur blir man bäst i världen?
Hur blir man bäst i världen på att bidra till global utveckling enligt de här experterna i Washington? Och vilka förändringar i den svenska politiken är på gång inom indexets målområden? Några kommentarer:
Utvecklingsfinansiering, volym och kvalitet: Här ligger Sverige kvar i den absoluta toppen, men volymen är snabbt på väg ner från 1 procent till under 0,7 procent av BNI, om prognoserna stämmer. Minst lika oroande är kvalitetsindikatorn, som bland annat baseras på andelen av biståndet som går till låginkomstländer och sköra konfliktstater. Experterna i Washington köper alltså inte ”vattna där det växer”-retoriken som nu präglar svensk utvecklingspolitik. Tvärtom pekar deras indikator på vikten av att ”vattna där det är torrt” – länder med stora behov där människor riskerar att fara riktigt illa. Sverige har under det senaste året övergett framför allt länder i denna kategori: Mali, Burkina Faso, Sydsudan, Jemen, Irak, Myanmar och Afghanistan. Betydligt fler samarbetsländer finns nu i kategorin övre medelinkomstländer än i kategorin låginkomstländer. Och vi får se hur det går i nästa Regleringsbrev till Sida nu när ryktet går om fler utfasningar av länder i Afrika.
Investeringar: Sverige ligger inte i topp här och bland det som drar ner placeringen finns indikatorn på tillämpningen av OECD:s konvention mot mutor. Vi är som bekant inte befriade från mutskandaler i utvecklingsländer. Det här är ett område där effektiva watchdog-funktioner behövs. Men de svenska aktörer som bevakar företags sociala, etiska och miljömässiga ansvarstagande, har fått det tuffare att klara sin verksamhet sedan Sidas CSO-strategi utesluter stöd till påverkansarbete i utvecklade länder.
Migration: Denna del av indexet bygger bland annat på indikatorer för integrationspolitik, flyktingmottagande och arbetsvillkor för migranter. Här låg Sverige etta i den förra mätningen, men hamnar nu på plats fem. Villkoren för arbetskraftsinvandring har försämrats och Sverige tar inte längre emot fler flyktingar än genomsnittet. Indikatorerna släpar efter så paradigmskiftet i svensk migrationspolitik har ännu inte fått fullt genomslag.
Handel: Sverige ligger på plats nio inom detta område. Mycket av handelspolitiken styrs av EU, vars jordbrukssubventioner och restriktioner för handel med tjänster drar ner placeringen. Synergier mellan bistånd och handel är ett uttalat mål i den svenska utvecklingspolitiken. Men det måste ju innebära inte bara att bistånd är bra för handel, utan också att handelspolitik är bra för global utveckling. På den punkten finns det mycket för Sverige att verka för på EU-nivå.
Miljö: Sverige rankas fortsatt som nummer ett på denna del av indexet. Bra miljöskatter och låga koldioxidutsläpp ligger bakom den placeringen. Men data är från 2023 så Sveriges ökade utsläpp 2024 – plus 7 procent enligt Naturvårdsverket – har ännu inte satt avtryck. CGD noterar också att Sverige ligger under snittet på indikatorn för stöd till produktion och konsumtion av fossila bränslen, och att de senaste årens förändringar i politiken bidrar till det.
Säkerhet: Sverige rankas här som nummer sex. På indikatorer kopplade till fredsbevarande operationer ligger Sverige högt. Det är vapenhandeln som sänker rankingen, där indikatorn tar in såväl vapenexportens volym som dess konfliktpotential (export till länder i konflikt eller med konfliktrisk). Data är från 2023, men vi vet att år 2024 så slog den svenska vapenexporten nya volymrekord. Dessutom intog Förenade Arabemiraten 2024 platsen som Sveriges största vapenexportmarknad, samtidigt med landets allt smutsigare engagemang i Sudan.
Teknologiöverföring: Det här är det område där Sverige rankas lägst. EU:s immaterialrättskrav i sina handelsavtal bidrar till det. CGD noterar också att Sverige skulle behöva öppna upp mer för forskare från utvecklingsländer i sina internationella forskningssamarbeten. Det halverade forskningsanslaget på Sida, och det avbrutna stödet till svensk utvecklingsforskning, gör den saken svårare.
Kommer Sverige kunna behålla sin förstaplacering som bästa landet på att bidra till global utveckling?
Uppgiften blir inte lättare av att den tidigare Politiken för Global Utveckling – PGU – har upphävts utan att ersättas av något annat. Och inte heller av regeringens svaga engagemang för 2030-agendan, där Riksrevisionens nyliga utvärdering konstaterade ”flera stora brister i statens arbete med Agenda 2030”. Man pekar bland annat på att politikens inriktning är otydlig och att styrningen av myndigheter och andra aktörer inte gett dem förutsättningar att bidra till måluppfyllelsen.
Förstaplatsen – och det den bygger på – ger Sverige trovärdighet, anseende och förmåga att påverka. Det är en position att bevara och utnyttja. Därför skulle man önska sig att en svensk politik för global utveckling tog CGD-indexet som utgångspunkt för en omprövning, nu när vi på flera kritiska områden tycks röra oss bort från vad världen behöver.
Göran Holmqvist
Generalsekreterare, ForumCiv
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
