Gaza: Var är kraften bakom orden?

KOMMENTAR. Ingen vald regering har i modern tid agerat så brutalt mot civilbefolkningen, mot journalister och mot biståndsarbetare, som den i Israel. Nu kommer en ny våg av fördömanden från EU, men finns det någon som tror att Israels styrande kommer att lyssna?

Detta är en kommentar. De åsikter som framförs är författarens egna.

Vi har konstaterat det många gånger förut: inget annat land har i modern tid dödat så många biståndsarbetare och journalister som Israel gjort i Gaza. Sannolikt har inte heller en så stor procentuell andel av en befolkning utplånats av de styrande i ett annat land som i fallet Gaza.

Sedan början av mars 2025 har Israel helt stoppat hjälpsändningarna till Gaza och rapporterna blir allt fler om människor som svälter ihjäl. 

Det finns andra ställen i världen med ofattbara lidanden. Som Haiti och Sudan. Men skillnaden här är att ingen skulle komma på tanken att visa sitt stöd för Rapid Defence Forces (RDF) i Sudan (även om dessa får stöd från Förenade Arabemiraten). Haiti är en helt annan historia, ett totalt laglöst land där ingenting tycks hjälpa och där det skulle krävas en fullskalig internationell intervention för att få slut på strider och lidande. Men i fallet Gaza står hjälpsändningarna bara och väntar. Det är bara att öppna grindarna.

Men Israel är som sagt inte RDF eller laglösa gäng på Haiti. Ändå beter de sig likadant. Och stora delar av världen håller tyst, eller nästan i alla fall. När Israel avrättade ett 15-tal Röda Korset-medarbetare var det få europeiska politiker som reagerade. Samtidigt är vittnesmålen om övergrepp otaliga, inte sällan filmade av israeliska soldater som skryter med hur de dödat civila. Allt det här samlas förstås in. För framtiden.

Nu vill Israel militarisera och helt kontrollera de humanitära insatserna – om de över huvud taget ska släppas in. Detta är förstås ett totalt brott mot de humanitära grundprinciperna.

I takt med att Israels ”ambitioner” med Gaza blir allt tydligare kommer ändå en ny ström av uttalanden.

På söndagen den 11 maj var det dag för Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard att uttala sig. Hon och UD skriver (bland annat):

Sverige har upprepade gånger i våra samtal med Israels regering krävt att humanitärt tillträde säkerställs. Vi ser mycket allvarligt på att våra och andras uppmaningar inte hörsammas.

Israel måste säkerställa säkert och obehindrat tillträde för humanitära aktörer i enlighet med de skyldigheter som Israel har enligt den internationella humanitära rätten. Det är avgörande att mat, vatten och mediciner skyndsamt når den hårt drabbade civilbefolkningen, varav många är kvinnor och barn, som just nu lever under inhumana förhållanden. Livräddande humanitär hjälp får aldrig politiseras eller militariseras. 

Sverige är dock fortfarande – vid sidan om USA – det enda land som helt dragit in stödet till UNRWA.

I EU-parlamentet har ett – sannolikt unikt – gemensamt uttalande gjorts av alla de stora partigrupperna inklusive liberal-konservativa EPP.

Där står bland annat:

We call for immediate and effective international action to ease the intolerable humanitarian crisis in Gaza against the backdrop of the blockade enacted by the Israeli government that prevents humanitarian aid from reaching the civilian population living in inhumane conditions.

We reiterate our call for full respect for international humanitarian law, and condemn any act of politicisation or militarisation of humanitarian aid. We call for immediate action by the Israeli authorities, in cooperation with the United Nations and humanitarian organisations, to secure unrestricted access to essential humanitarian assistance for the Palestinian population in Gaza.

Och visst, det är säkert bra med uttalanden. Åtminstone om Israel skulle bry sig. Så här långt finns dock inga tecken på att de skulle göra det.

Nej, det finns bara en sak som biter: Pengar. Israel har ett förmånligt handels- och investeringsavtal med EU. Och nu verkar för första gången politiker utanför den traditionella vänstern börja ifrågasätta avtalet. I ett uttalande den 8 maj säger Nederländernas utrikesminister Caspar Veldkamp att det nu börjar bli dags för EU att se över avtalet med Israel. Så långt vill dock inte EU-parlamentarikerna eller Sveriges utrikesminister gå, än så länge i alla fall.

Under tiden rullar de juridiska processerna på i de båda internationella domstolarna ICJ och ICC. Och finner ICJ att Israel begått folkmord så finns det gott om andra i Europa som kommer att kunna ställas till medansvar: företag som exporterat produkter, politiker som beslutat vapenleveranser och personer med dubbla medborgarskap som lagt ut bilder och filmer på hur de dödar och förstör.

För när det gäller Gaza är det ingen som kan säga: Vi visste ingenting.

Det är väl också det som europeiska politiker nu börjar ana. Och det är därför de fått kalla fötter.

Men kalla fötter räcker inte för att stoppa uppenbara övergrepp mot civila, eller för att garantera att de humanitära principerna efterlevs. Kalla fötter räcker inte heller för att föra in mat till svältande.

Det krävs betydligt mer än så.

David Isaksson

Läs också