Oppositionskandidaten Bassirou Diomaye Faye vann sensationellt presidentvalet i Senegal redan i den första valomgången. Den före detta premiärministern och huvudmotståndaren Amadou Ba har erkänt sig besegrad. Även president Sall har gratulerat Diomay Faye till segern.
Hundratals anhängare till Faye sjöng och dansade utanför partihögkvarteret redan på söndagskvällen och ungdomar i bilar och på motorcyklar åkte tutande i kortege.
I de första prognoserna som annonserades av den senegalesiska radion Futures medias skulle Diomaye Faye få 57 procent av rösterna och den främsta utmanaren Amadou Ba 31 procent – båda långt före de andra kandidaterna. Den överraskande segern kan till viss del tillskrivas det faktum att den förre presidenten Abdoulaye Wade och hans liberala parti PDS beslutat stödja den radikala oppositionen sedan hans son Karim Wade av Konstitutionsrådet inte tillåtits att ställa upp i valet på grund av dubbelt medborgarskap. Beslutet grundar sig inte på ett politiskt val utan på ”skydd av frihet, rättigheter och värdighet. En stat kan inte konfiskeras för privata intressen”.
Efter tre år av demonstrationer och politisk kris får senegaleserna nu äntligen veta namnet på sin nya president efter ett val mellan en fortsättning på samma maktutövning och en – kanske – radikal förändring.
Bassirou Diomaye Faye blir den femte presidenten i detta västafrikanska land med 18 miljoner invånare, men också den yngste – 43 år – i historien. Han hade tio dagar före det uppskjutna presidentvalet släppts ut från fängelse, där han suttit fängslad i elva månader för sitt stöd till sin partiledare Osman Sonkos allmänna uppmaning till uppror mot makten. Sonko, vars parti Patrioterna (Pastef), upplöstes i juli 2023, hade också fängslats och förbjudits att ställa upp i presidentvalet 2024. Diomaye Faye var därmed hans _”Plan B”. Både släpptes ur fängelset sedan president Sall i en lugnande gest låtit Nationalförsamlingen rösta igenom en allmän amnesti mot de som varit inblandade i det politiska våldet sedan 2021.
Diomaye Faye säger sig vara ”en kandidat för systemförändring” och en ”vänster- panafrikanist”. I sitt program betonar han att återupprätta nationell suveränitet och omförhandla ”återuppfinna ” ekonomiska avtal och försvarsavtal som finns med den före detta kolonialmakten Frankrike. Det gäller även synen på den regionala valutan CFA-francen där den nyvalde presidenten lyfter fram behovet av en reform, eller införandet av en egen, nationell valuta. Diomaye Faye har lovat att bekämpa korruptionen och bättre fördela landets resurser, samt omförhandla kontrakt om gruvor, olja och gas med utländska företag samt fiskeavtal med EU och Kina. Trots en hög ekonomisk tillväxt, mycket tack vare investeringar i infrastruktur, har arbetslösheten främst bland ungdomar förvärrats och många lockats att emigrera till Europa.
Själva valet gick lugnt till och ingen anmärkningsvärd incident har rapporterats. Över 7,3 miljoner väljare var kallade att rösta och långa köer bildades utanför vallokalerna. Röstningen följdes med stor uppmärksamhet, inte minst för att Senegal betraktas som ett av de stabilaste länderna i ett Västafrika som de senaste åren skakats av flera militärkupper. Senegal har starka relationer med väst medan Ryssland stärker sina relationer med grannländerna Mali, Burkina Faso och Niger.
Vänsterpartist ledde valövervakning
EU:s grupp av valobservatörer, som leddes av den svenska EU-parlamentarikern Malin Björk från Västerpartiet, konstaterade att valet genomfördes ”lugnt, effektivt och mycket ordnat”.
Stora utmaningar väntar den nyvalda presidenten – trots förväntade statsinkomster från nya olje- och gasfält – då dessa som inte skapar mycket sysselsättning. Frågorna är flera: Hur ska presidenten kunna skapa arbete inom jordbruk och småindustri med inriktning på lokal förädling? Investerare som avvaktat valresultatet, kommer de att ha förtroende för den utlovade brytningen med det nuvarande systemet? Och – kommer en nyvald och tills före valet okänd president kunna försona och förlika intressen, som hittills gynnats av gamla neokoloniala band, med arbetslösa ungdomar och fattiga bönder med stora förväntningar på förändringar?
Det är intressant att notera att en vilja att bryta med det gamla och önskan om nationell suveränitet kan uppnås genom valurnan i Senegal, när samma brott mot det gamla och rådande skett genom militärkupper i Mali, Burkina Faso och Niger.
Möjligen kan situationen i Senegal liknas med den i grannlandet Liberia som George Weah ställdes inför när han som ung före detta fotbollslegend och politisk novis valdes till president 2016. Många förväntade sig att han skulle kunna lösa alla problem, men blev motarbetad och hamnade snart i korruptionsskandaler och förlorade med knapp marginal nästa val i Liberia.
Hans Eriksson
Ekonom och statsvetare, Västafrikakännare
Läs också
