Under 2023 har hettan blivit allt värre i flera indiska delstater. De som drabbas hårdast är fattiga, kastlösa (daliter) kvinnor som varje dag tvingas gå långa vägar för att hämta det vatten som krävs för att överleva.
Artikeln publicerades ursprungligen i The New Humanitarian. Läs originaltexten här.
Värmeböljor som får temperaturerna att stiga kraftigt i delar av Europa och Nordamerika skapar stora rubriker och leder till rapportering om farorna med extrem värme som orsakas av klimatkrisen. Men värmeböljor i andra delar av världen får sällan uppmärksamhet, vilket ofta osynliggör de dagliga faror som kvinnor utsätts för i samhällen som Sikari Tola, en by i regionen Bundelkhand i norra och centrala Indien.
– Män brukar inte hämta vatten eller utföra några andra sysslor för att hjälpa till med kylningen under en värmebölja. Det är allas vår börda, förklarar Ramkali, en kvinna i Sikari Tola.
Värmeböljor innebär en oerhörd påfrestning för Indiens fattigaste kvinnor, som utför det mesta av hushållsarbetet i sina samhällen. Klimatforskare förutspår att stigande temperaturer kommer att göra vissa delar av världen obeboeliga. Det som förvånar många av dem är hur snabbt temperaturerna stiger: Många värmerekord slogs världen över bara den här månaden.
Allt varmare i Sydasien
Värmeböljorna har under de senaste åren ökat i intensitet och varaktighet i Sydasien, från den indiska subkontinenten till Maldiverna, Bhutan och Afghanistan. En studie som publicerades i The Lancet 2022 visade att antalet värmerelaterade dödsfall i Indien ökade med 55 procent under åren 2004 till 2021.
Indiens Heat Action Plans (HAPs), av vilka den första genomfördes i Ahmedabad 2013, har bidragit till att avvärja vissa dödsfall på grund av värmestress. Men en studie från Delhi-baserade Centre for Policy Research visar att utsatta grupper ofta förbises.
Det är viktigt att åtgärda bristerna i genomförandet av planerna, eftersom Syd- och Sydostasien kommer att ställas inför ökande problem i samband med överdriven värme. Klimatforskare förutspår att fuktiga värmeböljor sannolikt kommer att återkomma minst en gång vartannat år om de globala temperaturerna stiger med två grader. Värmeböljorna i Indien och Bangladesh är för närvarande just omkring två grader varmare på grund av klimatförändringar orsakade av människan.
I samhället Sikari Tola, där värmen kommer tidigare på året och är mer intensiv, blir enkla uppgifter som att hämta vatten ännu mer betungande, särskilt för kvinnor från de lägre kasten som utför mycket av det fysiska arbetet för att ta hand om sina familjer och som samtidigt kämpar med låga löner och diskriminering när det gäller arbete utanför hemmet.
49 grader varmt
Sheelkumari, som är i 40-årsåldern, berättade att temperaturen nådde 35-38 grader redan i februari 2023. Under det tre dagar långa besök jag gjorde i Sikari Tola i mitten av juni var det minst 47 grader varje dag, och de högsta temperaturerna nådde 49 grader.
Sheelkumari vaknar tidigt för att tillsammans med dussintals andra kvinnor i byn gå den halvkilometer långa vägen till en brunn för att hämta vatten i den tryckande hettan. Hon måste hämta mer vatten än vanligt, och gör fler turer till pumpen när värmen tilltar under dagen.
Vissa dagar besöker hon brunnen så ofta som tio gånger:
– Det är ännu svårare att hämta vatten under värmeböljan, särskilt när jag också tvingas hämta vatten på eftermiddagen när det är som varmast. Att dessutom ta hand om hushållssysslorna gör att jag känner mig trött och uttorkad hela dagen, konstaterar Sheelkumari.
Men hon har inget val:
– Även när jag mår dåligt så måste vattnet hämtas!
Sheelkumaris dagliga ritual upprepas av otaliga andra daliter och adivasis – människor som befinner sig längst ned i Indiens traditionella kastsystem och som ofta måste arbeta utomhus – trots värmen –och som bor i bostäder utan luftkonditionering eller fläktar.
90 procent av landet riskerar påverkas
En utvärdering av värmeindexet i Indien visade att mer än 90 procent av landet riskerar att påverkas negativt av värmen. Detta påverkar i sin tur försörjningsförmågan, skörden av livsmedel, spridningen av sjukdomar som malaria och städernas hållbarhet, enligt en färsk studie från den vetenskapliga tidskriften PLOS Climate.
Studien publicerades innan en omfattande värmebölja i juni 2023 som ledde till närmare 100 dödsfall i två av Indiens mest folkrika stater. I den norra delstaten Uttar Pradesh och i Bihar i öster, där dödsfallen inträffade, uppmättes under flera dagar temperaturer på 45 grader och en mycket hög luftfuktighet.
För Sheelkumari och andra kvinnor som släpar krukor, dunkar och kannor till handpumpen i närheten av sin by är den dagliga kampen för vatten ständigt närvarande. I den brännande hettan fyller de sina kärl snabbt, tillräckligt med vatten för några timmar – innan de på nytt måste återvända till vattenpumpen.
En dag i mitten av juni pekade Sheelkumari på sin vän Ramkali vid pumpen och skrattade:
– Hon brukade vara så fet när hon gifte sig och kom till den här byn. Se på henne nu med alla dessa vattenmarcher varje dag – smal som en sticka!”
Bijal Brahmbhatt, chef för organisationen Mahila Housing Trust i delstaten Gujarat, säger att kvinnor i Indien är dubbelt känsliga för värme på grund av de många timmar de tillbringar ute på fälten, eller i dåligt ventilerade hem.
Sheelkumari och andra från hennes by berättar att samhällen med dominerande kaster ibland ”stänger av” daliternas vatten genom att kapa rören, eftersom de tror att en kastlös som rör vid en vattenkälla kommer att förorena den.
– Även i de fall där sådant direkt våld från dominerande kaster inte förekommer har kvinnor från lägre kast knappast någon tillgång till vatten, fläktar eller någon större lindring från värmeböljan, säger Rihana Mansuri, från organisationen Dalit Human Rights.
Lång väg till pumpen
Begränsad tillgång till vatten är en daglig verklighet för Devaki och hennes dotter Manju, daliter som dagligen går en och en halv kilometer till en handpump i byn Bira i Uttar Pradesh. Manju som är tolv år berättar att vattenhämtningen ofta gör att hon kommer för sent till skolan, medan hennes klasskamrater från dominerande kaster vanligtvis kommer i tid, eftersom de har en brunn med elektrisk pump installerade i sina hem. Samtidigt får Daliter betala upp till motsvarande nio dollar i månaden för att använda de mekaniserade brunnarna.
Hennes mamma Devaki tillverkar bindor hemma och tjänar motsvarande 30 dollar i månaden, vilket gör att det mekaniskt pumpade vattnet är utom räckhåll för henne.
Enligt FN utgör daliter och adivasis (Indiens urfolk) fem av sex av de personer som brukar kallas multidimensionellt fattiga i Indien. Uttrycket innebär att de inte bara saknar tillräcklig inkomst för de dagliga behoven, utan att de även saknar tillgång till utbildning och grundläggande infrastruktur.
I den by där Devaki bor är husen tätt sammanpackade med liten eller ingen ventilation, och det påverkar hennes möjlighet att arbeta. Hon klagar över att hon ständigt kände sig illamående.
– Jag kan helt enkelt inte försörja min dotter på ett bra sätt, säger Devaki.
Eftersom kvinnorna måste gå en kilometer eller mer flera gånger om dagen för att hämta vatten har vissa människor i de samhällen jag besökt börjat ransonera hur mycket vatten de dricker, trots värmen. Kavita, en jordbruksarbetare i Madhya Pradesh, tillbringar många av sina dagar med att dricka så lite som möjligt, trots att hon känner av effekterna av uttorkning, bland annat yrsel och utmattning.
För Kavita, som tillhör ursprungsbefolkningen Adivasi och är beroende av jhirias – uppgrävda källor – för att få vatten, är den dagliga jakten på tillräckligt med vatten livsfarlig:
– Jag brukade vara så rädd för att ramla ner i gropen, säger hon och tillägger att det kan ta timmar att gräva en jhiria. Men många dagar gräver och gräver jag bara för att upptäcka att det inte finns något vatten eller att vattnet inte är drickbart, konstaterar hon.
Rajni Gautam, 25, är dalit och medlem i ett distriktsutvecklingsråd i Jhansi i Uttar Pradesh.
– Allt handlar om var du befinner dig ekonomiskt och socialt. Klimatet förändras i hela regionen för alla, men de socialt marginaliserade samhällena saknar resurserna att minska påfrestningarna. Beslutsfattare bör därför prioritera utsatta befolkningsgrupper för att minska den enorma påfrestning som värmen innebär, menar Rajni Gautam.
Organisationen Mahila Housing Trust försöker se till så att lokala myndigheter tillgodoser behoven hos kvinnor från marginaliserade samhällen. I samarbete med miljöorganisationen Natural Resources Defense Council (NRDC-India) utarbetade stiftelsen staden Jodhpurs första plan för att reducera värmen (HAP) med stöd från kommunstyrelsen.
Men Abhiyant Tiwari, chef för Heat & Climate Resilience på NRDC-India, säger att värmehandlingsplaner sällan genomförs, eftersom det inte finns sätt juridiska sätt att följa upp planerna:
– Det finns ingen drivkraft för byråkrater att säkerställa genomförandet, eftersom ingen rättslig instans gransar det som görs, konstaterar Abhiyant Tiwari.
Rajni Gautam i byn Jhansi håller med om att fattigare, socialt marginaliserade samhällen på landsbygden lämnas i sticket när regeringarna tar itu med effekterna av de stigande temperaturerna genom HAP och andra medel.
– Jag ville att människorna i mitt samhälle skulle få tillgång till vatten. Men när jag satt vid makten kunde jag inte se till att det blev så, eftersom det saknades finansiering för att lägga ut fler rörledningar, säger hon.
Suchitra
Oberoende journalist från Indien som rapporterar om klimat, utbildning, bostäder, hälsa och mycket mer i Sydasien, främst utifrån ett köns- och kastperspektiv.
Redigerad av Ali M. Latifi och Tom Brady.
Översättning och bearbetning: David Isaksson.
The New Humanitarian ansvarar inte för eventuella fel i översättningen.
The New Humanitarian puts quality, independent journalism at the service of the millions of people affected by humanitarian crises around the world. Find out more here.
Läs också:
