DEBATT. Det finns över två tusen sorters ätliga insekter. De är näringsrika, hållbara – och goda! Genom att producera och äta fler insekter kan vi få ned metanutsläppen och bättre anpassa jordbruket till klimatförändringarna, skriver Joyce Njoro och Jahan-Zeb Chowdhurry från FN-organet IFAD.
Det här är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarnas egna.
Under COP27 i Egypten kom FN:s internationella fond för jordbruksutveckling (IFAD) och USA överens om ett nytt partnerskap för att småskaliga jordbrukare i utvecklingsländer ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna och minska metanutsläppen: Global Methane Pledge-partnership.
Det handlar mycket om åtgärder inom boskaps- och risproduktionen för att minska metanutsläppen. Småskaliga jordbruk har stor potential att få ner utsläppen genom att förändra både foderhållning och djurhälsovård. De använder mindre fossilbränslebaserad gödsel och har färre maskiner som drivs av fossila bränslen.
Något som på senare tid har börjat få uppmärksamhet är också att insekter, till skillnad från djur, kan produceras som människoföda i stora mängder utan att släppa ut mängder av växthusgaser. Insekter förökar sig snabbt, har en kort livscykel och trivs att leva tätt tillsammans vilket gör dem idealiska för vertikal uppfödning. De kräver varken stora markutrymmen eller vatten och producerar mindre växthusgaser jämfört med traditionell boskap.
Människor har ätit insekter i tusentals år. Det är en god källa till protein och andra näringsämnen till låg miljökostnad. Men det är först nyligen som detta börjat få uppmärksamhet i västvärlden. Insekter betraktas ofta som ”svältmat” som äts i tider av matbrist, men faktum är att insekter ingår i den traditionella dieten för minst 2 miljarder människor. I utvecklingsländer kan även de fattigaste i samhället, till exempel de jordlösa, samla in, odla, bearbeta och sälja insekter. Det ger dem inkomster som varken kräver dyr teknik eller kapital.
Det finns över två tusen sorters ätliga insekter. De är näringsrika, hållbara och goda. Syrsor och cikador är vanliga matinsekter och varje insekt skiljer sig i fråga om smak och konsistens. Vi måste övervinna vår rädsla för att äta insekter och börja se det som ett hållbart alternativ. Att äta insekter är inte en universallösning på klimatförändringarna, men det är en av de saker som vi kan integrera i vår livsstil för att minska vår klimatpåverkan.
- Insekter är otroligt näringsrika. Deras kroppsvikt kan upp till 80 procent bestå av protein och andra näringsämnen. Det överträffar proteininnehållet i all traditionell boskap.
- De har låg fetthalt, få kolhydrater och är fullproppade med vitaminer, fibrer och mineraler.
- Mjölmask har lika hög omega-3-innehåll som fisk.
- Matinsekter kräver väldigt lite foder jämfört med djur. Syrsor, till exempel, kräver bara 2 kilo foder för varje kilo kroppsvikt.
- Insekter kräver betydligt mindre mark och vatten än boskap och kan födas upp på avfall från både människor och djur.
- Insekter för inte över zoonotiska infektioner till människor och boskap på samma vis som djur kan göra.
Det finns idag några få företag som börjat med industriell uppfödning av insekter. En redan befintlig nischmarknad för insekter är att bearbeta dem till mjöl för djurfoder till husdjur och i djurparker.
Klimatförändringarna kommer sannolikt att påverka distributionen och tillgängligheten av ätbara insekter. Tillgängligheten är en nyckelfråga. När efterfrågan från konsumenter blir tillräckligt stor och när det finns färdiglagad mat baserad på insekter i våra livsmedelsbutiker kommer den riktigt stora tillväxten i branschen. Detta kommer att skapa en marknad, en industri och småskaliga producenter.
Joyce Njoro
Nutritionist, IFAD.
Jahan-Zeb Chowdhurry
Miljö- och klimatspecialist IFAD.
Bakgrund
FN:s Internationella fond för jordbruksutveckling (IFAD), ifad.org, investerar i människor på landsbygden genom bidrag och lån för att minska fattigdomen, öka livsmedelssäkerheten och stärka motståndskraften. Att stötta småskaliga jordbruk i utvecklingsländer att kunna klimatanpassa sig är inte bara en fråga om överlevnad för de fattiga länderna, utan även för att den globala matförsörjningen ska fungera.
Läs också
