Som så många andra vaknade jag av nyheten att Rysslands verkliga invasion av Ukraina börjat. Att samma dag starta vårt första Global Bar-samtal och diskutera Sydsudan och det svenska oljebolaget Lundins krigsbrott, var det meningsfullt? Skulle vi ställa in?
Vi valde att inte göra det.
Vi valde att köra.
På morgonen diskuterade jag Ukraina med musiker i Tanzania och Zambia, och det faktum att det som hände i vår närhet var som om Kenya invaderat Zanzibar. Ja, de i Tanzania förstod. Folkrätt går att förstå, oavsett om man är i Skandinavien eller Östafrika.
På lunchen möttes vi vid Norra Bantorget, en spontan demonstration som tågade till ryska ambassaden och som samlade allt från moderater till vänsterpartister. Återigen folkrätten.
Serhii Maidanevych som jag känner sedan åren vi arbetade i Ukraina i början av 2000-talet kunde sedan dela med sig av en ögonblicksbild av det han upplevde. Själv hade jag svårt att förstå hans lugn. Du hör honom här.
Inte heller de människor som jag senare zoomade med i Colombia, Bolivia, Honduras, Guatemala och El Salvador hade några problem att förstå vad det handlade om.
Och på kvällen: Det blev ett intensivt och tankeväckande Global Bar-samtal om Sydsudan, om Lundin, oljeindustrin, och om makthavare som inte skyr några medel och samtalet pågick långt in på kvällen, betydligt längre än planerat.
Nästa vecka är det dags igen. Den andra mars kör vi nästa Global Bar-samtal för er som valt att bli medlemmar. Vi kommer att prata Kina, förtrycket av tibetaner och uigurer och vad Kina kan tänkas hitta på när världens uppmärksamhet riktas mot Ukraina och Ryssland.
För så är det. Om det är något vi behöver göra i dessa tider så är det att träffas, prata och försöka förstå. Tillsammans.
I mörka tider kan samtalet ge oss kraft. En kraft vi behöver för att också orka agera.
David Isaksson
Chefredaktör
PS. Bli medlem och du får ta med dig en person till på vårt kommande Global Bar-samtal. Du får också tillgång till våra låsta artiklar och analyser.
