Den 25 oktober går Serbien till val. Kan studentlistan besegra det styrande maktpartiet SNS? Vladan Lausevic analyserar situationen och pekar på möjliga vägar framåt.
De senaste väljarundersökningarna ger motstridiga besked inför parlamentsvalet i Serbien den 25 oktober. I den senaste undersökningen från Ipsos får Aleksandar Vučićs koalition 47,4 procent, medan studentlistan får 40 procent.
Mätningen publicerades sent den 22 oktober och bygger på intervjuer med 3 624 personer under kampanjens sista dagar. Den beställdes av Vučićs egen vallista. Väljare i Kosovo och utlandsboende ingår inte. Socialistpartiet SPS får 3,2 procent och kan därmed klara treprocentsspärren. www.danas.rs
Samtidigt visar NSPM:s senaste mätning ett knappt övertag för studenterna: 44,5 procent mot Vučićkoalitionens 42,7 procent. Undersökningen publicerades den 20 oktober, men intervjuerna genomfördes redan den 25 september–5 oktober. Av de tillfrågade uppgav 18,3 procent inget partival och räknas inte in i partisiffrorna.
Studentlistan möter SNS som haft nästan 15 år på sig att bygga starka politiska nätverk och ”tillfångata institutionerna”. Offentliganställda har enligt många vittnesmål pressats att lova sin röst, delta i partimöten eller “samla röster”. Vittnen berättar också om rädsla för utebliven befordran, omplacering eller andra negativa konsekvenser.
Politisk press förekommer också i privata sektorn och företag. Det gäller särskilt företag som är beroende av offentliga kontrakt eller goda relationer med SNS-politiker samt där anställda kan uppleva att jobbet eller tryggheten påverkas av arbetsgivarens politiska lojalitet.
Elva punkter som ska bli praktisk politik
Studentrörelsen skiljer sig från traditionella partier genom sina plenums, öppna studentråd där beslut fattas gemensamt och mer direktdemokratiskt. Studentlistan är decentraliserad medborgarnätverk, har ingen partiledare och ingen av Studentlistans 250 kandidater är student. Kandidaterna har i stället nominerats, granskats och valts av studentråden.
Studentlistans elvapunktsprogram omfattar bland annat rättsväsende, korruption, medier, utbildning, arbete och sjukvård. Förslagen inkluderar en särskild åklagarpolis mot korruption, öppnare offentliga upphandlingar, avgiftsfria skolböcker och resursstarkare vårdcentraler på landsbygden. Programmet är lätt att förstå och tar upp konkreta vardagsproblem i landet.
Men elva punkter är inte samma sak som en budget eller ett regeringsprogram. Avgiftsfria skolböcker måste finansieras och bättre sjukvård väcker frågor om hur makt och resurser ska fördelas. Om Studentlistan inte får 126 mandat måste dessutom programmet förhandlas med andra partier.
Där kan de större konflikterna och utmaningarna börja. Möjliga koalitionspartner för regeringsbildning är Europeiska Serbien är progressiv och pro-EU, medan Autentiska Högern är nationalkonservativt och emot EU. Båda har öppnat för en tillfällig regering med Studentlistan och oppositionen kan lättare enas om korruptionsbekämpning och starkare institutioner än om Kosovo, EU, Ryssland, ekonomi och socialpolitik.
Hur många röstar?
I valen 2022 och 2023 röstade omkring 58–59 procent och sedan mitten av 1990-talet har nivån oftast legat mellan 50 och 60 procent. Ett valdeltagande kring 65 procent eller högre skulle därför innebära en tydlig förändring. Det avgörande är också vilka som går till vallokalerna. SNS-väljare prioriterar oftare stabilitet, infrastruktur och jobb medan Studentlistans väljare lyfter bland annat korruption, utbildning och rättsstaten. Enligt CRTA stödde dessutom 56 procent av dem som normalt inte röstar studentprotesterna, vilket gör mobiliseringen av tidigare soffliggare särskilt viktiga för Studentlistan.
Minoriteterna extra viktiga
Serbien är mer etniskt och kulturellt pluralistiskt än många tror. I valet finns egna listor för bland annat ungrare, bosniaker, albaner och slovaker. Minoritetslistor kan få mandat även under treprocentsspärren.
Minoriteterna röstar samtidigt inte som ett block. SNS står nära vissa etablerade minoritetspartier, framför allt ungerska SVM, medan andra minoritetsorganisationer har närmat sig eller som Romska Partiet gett direkt stöd till Studentlistan. Valet kan därför visa om de gamla politiska banden består eller om nya skiljelinjer växer fram.
Vid ett jämnt resultat kan några få minoritetsmandat bli avgörande för vem som kan bilda regering. Då kan minoritetspolitiken snabbt gå från en sidofråga i valrörelsen till en central del av regeringsförhandlingarna.
Diasporan organiserar sig
Fler serbiska medborgare än tidigare har registrerat sig för att rösta utomlands – över 100 000. Samtidigt har antalet vallokaler och deras öppettider kritiserats. I Kanada kan många behöva resa omkring 4 000 kilometer till närmaste vallokal i Toronto.
En större del av serbiska väljare utanför Serbien förväntas att rösta på Studentlistan. SNS har tidigare haft betydande stöd bland utlandsväljare medan oppositionen varit stark i flera europeiska städer som Berlin.
Röstlängden och förtroendet för valet
Röstlängden har blivit en viktig fråga för valets trovärdighet. Under hösten väckte en kraftig förändring i antalet giltiga id-handlingar oro, även om inrikesministeriet senare hänvisade till fel i tidigare statistik. Samtidigt är flera frågor fortfarande olösta.
Serbien har omkring 6,45 miljoner registrerade väljare samtidigt som den bosatta befolkningen uppskattas till omkring 6,55 miljoner. Vilket ytterligare har väckt frågor om röstlängdens kvalitet även om siffrorna delvis förklaras av väljare utomlands och från Kosovo.
Hur stor är risken för våld?
Oron för våld har ökat under valrörelsens sista veckor. I debatter talas det om stora protester, press på polisen och jämförelser med Belarus, medan vissa betonar att militären måste stanna i kasernerna.
Under protestperioden 2025 registrerades 22 våldsamma incidenter kring lokala val och ytterligare åtta sedan den nationella kampanjen började,.. I år har redan över 50 allvarliga incidenter registrerats.
Den största risken är därför en omstridd valprocess där protester möter polis eller regeringsanhängare. Ett jämnt resultat tillsammans med trovärdiga uppgifter om manipulation kan leda till protester, gripanden och våldsamma konfrontationer. Hur polis, åklagare och säkerhetsinstitutioner agerar blir då avgörande.
Vad gör EU?
EUs relation till Serbien har länge varit och upplevts av många som motsägelsefull. Relationen har förklarats med begrepp som “stabilitokrati” där EU har föredragit att samarbeta med SNS-regeringar i utbyte att SNS flera saker som EU önskar som rörande litiumutvinning och hantering av asylsökande. Vučić ses ofta fortfarande som en viktig EU-partner i frågor som stabilitet, handel, energi, migration och råvaror.
Samtidigt har EU fortsatt samarbetet trots återkommande kritik mot brister i rättsstat, demokrati och valprocesser. Det har fått delar av oppositionen och civilsamhället att anklaga EU för att prioritera stabilitet framför demokrati. Ett regeringsskifte skulle därför tvinga EU att ompröva relationen till Serbien.
Tre möjliga vägar efter valet
Det första scenariot är att SNS tillsammans med SPS (Milošević gamla socialistiska parti) och andra stödpartier får majoritet. Vučić kan då återvända som premiärminister men Studentlistan kommer att fortsätta agera i parlamentet. Om valet präglas av dokumenterade oegentligheter kan protesterna samtidigt växa.
Det andra scenariot är att Studentlistan och andra oppositionspartier tillsammans får minst 126 mandat. Då måste en regering förena proeuropeiska politiker med nationalkonservativa. De kan enas om att ersätta SNS och reformera institutionerna men samtidigt vara djupt oense om EU, Kosovo, ekonomi och utrikespolitik.
Det tredje scenariot är ett så jämnt resultat att ingen sida kan bilda en stabil regering. Då kan SPS, minoritetslistor och mindre oppositionspartier bli avgörande. Följden kan bli långa förhandlingar, fortsatt konflikt om valresultatet och i slutändan ett nytt val.
Den verkliga prövningen börjar när rösterna är räknade. Oavsett resultat blir den viktigaste frågan om politiker, myndigheter och väljare accepterar spelreglerna och om Serbien klarar ett maktskifte eller en fortsatt maktkamp utan att demokratin försvagas ytterligare.
Vladan Lausevic
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
