I Jerusalem har påsken i praktiken ställts in och israelisk polis nekar representanter från det latinska patriarkatet tillträde till Heliga gravens kyrka.
– Påsken är vår viktigaste högtid. Men i år – det är som om den inte finns, säger en kristen butiksägare.
Jerusalem brukar vid den här tiden på året pulsera av liv. Pilgrimer kommer vanligtvis från hela världen och fyller de trånga gränderna i Gamla stan, bär palmblad genom processioner och samlas tillsammans med lokala kristna i tusental kring Heliga gravens kyrka, på platsen där Jesus enligt traditionen korsfästes, begravdes och uppstod. Men i år är det annorlunda.
Utanför Heliga gravens kyrka, som normalt utgör hjärtat i påskfirandet, är närvaron av säkerhetsstyrkor påtaglig. Kyrkan är avspärrad och bevakas av tungt beväpnad militär, som vid ingångarna stoppar och nekar besökare tillträde.
Gatorna ligger ovanligt tomma. De små souvenirbutikerna i det kristna kvarteret har fått stänga och står utan kunder. Istället för sång och kyrkklockor är det ljudet av polisradio och militärfordon som dominerar. Vid flera av infartsvägarna till Gamla stan står tungt beväpnade säkerhetsstyrkor, och kontrollpunkter begränsar rörelsefriheten.
För kristna världen över är påsken i Jerusalem inte bara en högtid, utan en pilgrimsresa till själva kärnan av den kristna berättelsen. Varje år reser tusentals människor hit, vilket gör stadens påskfirande till en global angelägenhet, inte bara en lokal tradition.
Israeliska myndigheter införde restriktionerna i Jerusalem med hänvisning till ett skärpt säkerhetsläge kopplat till det pågående kriget med Iran, inklusive hot om missilangrepp, vilket lett till begränsningar av folksamlingar och tillträde till heliga platser i Gamla stan.
– Det känns som att staden håller andan. Påsken är vår viktigaste högtid. Men i år… det är som om den inte finns, säger George, en kristen butiksägare i Jerusalems gamla stad.
Årets påskfirande i Jerusalem har i praktiken ställts in. Många traditionella ceremonier har dragits ned eller genomförts i mycket mindre skala. Antalet internationella pilgrimer är kraftigt reducerat, och palestinska kristna från Västbanken har i stor utsträckning nekats tillstånd att resa in i Jerusalem.
Samtidigt har spänningarna mellan religiösa institutioner och israeliska myndigheter blivit allt mer synliga. I en händelse som väckt starka reaktioner uppges israelisk polis ha nekat representanter från det latinska patriarkatet i Jerusalem tillträde till Heliga gravens kyrka under påskfirandet. Kyrkan är en av kristendomens allra heligaste platser, och incidenten beskrivs av kyrkliga ledare som både symboliskt och praktiskt allvarlig.
– Om vi inte ens kan gå in i vår egen kyrka under påsken, vad säger det om situationen? säger en lokal präst.
Begränsningarna har inte bara påverkat kristna. Under den muslimska högtiden Eid har även Al-Aqsa moskén, en av islams heligaste platser, varit stängd för många troende. Tillträde till Haram al-Sharif/Tempelberget har begränsats, och många muslimer hindrades från att delta i böner.
Den samtidiga påverkan på flera religiösa högtider förstärker bilden av en stad där säkerhetsläget i allt högre grad sätter ramarna för religiöst liv.
– Det handlar inte bara om kristna eller muslimer, säger en kristen kvinna från Betlehem som i år inte fick tillstånd att resa till Jerusalem.
– Det handlar om rätten att utöva sin tro och fira våra högtider. När det försvinner, vad har vi kvar?
Jerusalem har länge varit en symbol för religiös mångfald och samexistens, men också för konflikt. I tider av eskalation blir dessa motsättningar särskilt tydliga. För många av stadens invånare är det inte bara de fysiska restriktionerna som märks, utan också en känsla av att det civila och religiösa rummet krymper.
Flera internationella organisationer har tidigare varnat för att begränsningar av rörelsefrihet och tillgång till heliga platser riskerar att undergräva religionsfriheten i praktiken. Samtidigt motiverar israeliska myndigheter ofta åtgärderna med säkerhetsskäl, särskilt under perioder av ökad spänning och risk för våld.
Men för dem som lever med konsekvenserna blir frågan mer konkret.
– Säkerhet för vem? frågar sig butiksinnehavaren George och gestikulerar mot de tomma gatorna:
– Utan människor, utan pilgrimer, utan firande… vad är det vi skyddar?
Påsken viktigast för inkomster
Den ekonomiska påverkan är också tydlig. För många familjer i Jerusalems gamla stad är påsken en av årets viktigaste inkomstperioder. I år uteblir intäkterna.
– Vi överlever tack vare turismen, säger Miriam, som driver en liten butik med religiösa föremål.
– När ingen kommer, finns det inget arbete. Det här är inte bara en religiös kris, det är en ekonomisk också.
Samtidigt fortsätter livet, om än i en mer dämpad form. I vissa kyrkor hålls mindre gudstjänster för lokala församlingsmedlemmar. Ljuset från påskljus tänds fortfarande, men utan de stora folkmassorna som vanligtvis fyller kyrkorummen.
För många blir årets påsk en mer privat och stillsam högtid, firad i hemmet snarare än i stadens heliga rum.
– Tron försvinner inte, säger kvinnan från Betlehem.
– Men möjligheten att uttrycka den tillsammans, i våra heliga platser, det är det som gör ont att förlora.
I en stad som Jerusalem, där religion, politik och identitet är tätt sammanflätade, blir frånvaron av en högtid som påsken mer än bara en inställd tradition. Den blir ett tecken på något större, en påminnelse om hur konfliktens logik tränger in i vardagens mest grundläggande uttryck.
I en stad där tro vanligtvis fyller gatorna med liv, blir tystnaden i år ett budskap i sig.
Josephine Forthmann
Läs också
|
Uppläsning av artikel
|
