Debatt: Hur ska du stötta Afghanistans kvinnor, Benjamin Dousa? 

DEBATT. Regeringen säger sig vilja stötta Afghanistans kvinnor och flickor – men samtidigt avvecklas det bilaterala biståndet. Humanitärt stöd kan inte ersätta långsiktigt arbete för kvinnors egenmakt, skriver Kajsa Johansson från Svenska Afghanistankommittén. 

Detta är en debattartikel. De åsikter som framförs är författarens egna.

Regeringen har vid flera tillfällen lyft fram hur viktigt den tycker att det är att fortsatt stötta Afghanistans flickor i kvinnor. I kommissionen för mänskliga rättigheter, såväl som i debattartiklar i Sverige. När regeringen nu har beslutat att fasa ut det bilaterala stödet till Afghanistan ställer vi oss frågan om detta bara var plakatpolitik?  

Biståndsminister Benjamin Dousa meddelar i regeringens pressmeddelande att Sverige fortsatt ska stötta Afghanistans flickor och kvinnor och antyder att detta ska ske genom det humanitära biståndet. Detta faller på sin egen orimlighet. Det humanitära biståndet följer sina egna principer, vilka är oerhört viktiga att värna – för att det ska vara det bästa redskapet för att på kort sikt lindra nöd. Detta är det humanitära biståndets mervärde och styrka.  

Att bidra till kvinnors och flickors egenmakt är emellertid inte något som det humanitära biståndet kan användas till. Det står däremot utvecklingsbiståndet väl rustat att göra. Det är också det som Sveriges bistånd till Afghanistan, likväl som till många andra länder, på ett mycket framgångsrikt sätt har gjort. Biståndet kan alltid bli bättre och mer effektivt men något som står klart i den parlamentariska utvärdering av Sveriges samlade insats i Afghanistan som släpptes i december är att de största framstegen nåddes just vad gäller att förbättra situationen för flickor och kvinnor.  

Att avsluta stödet till Afghanistan i det läge som landet just nu befinner sig i innebär att Sverige nu sällar sig i leden bland västländer som avslutar eller kraftigt skär ner. Vi blir en i den mängden – i skarp kontrast till de senaste två decenniernas principfasta och blocköverskridande stöd. Detta skapar i sin tur utrymme för andra länder, inte minst i regionen, att stärka sitt fäste i Afghanistan och närområdet. Detta kan knappast ses som att gynna svenska intressen långsiktigt.  

Dagligen skickas tusentals afghaner tillbaka från Iran och Pakistan och det är mycket angeläget att verka för stabilitet i Afghanistan för att nya flyktingströmmar inte ska behöva uppstå. Detta gör vi bäst genom att bidra till ett värdigt liv för människor på plats i Afghanistan – med grundläggande samhällsservice och möjlighet till försörjning. Även från detta perspektiv har vi svårt att förstå hur svenska intressen gynnas av ett avslutat bilateralt samarbete.  

Vi vänder oss nu till regeringen och biståndsministern för att be om ett förtydligande. Här finns ett val att göra. Antingen klargör ni vilken eller vilka andra strategier som kommer att avsätta särskilda medel för flickor och kvinnor i Afghanistan. Det kan inte vara den humanitära strategin. Eller så står ni för ert beslut att avsluta stödet till Afghanistans flickor och kvinnor, en av världens mest utsatta grupper. Då måste ni också våga säga detta i klarspråk. Vi är fullt medvetna om att politik är att prioritera och att detta är ert ansvar. Men då förväntar vi oss just detta – ansvar för besluten – inte minst i den kommunikation som så småningom kommer att nå även Afghanistans kvinnor och flickor. 

Kajsa Johansson
Generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén 

läs också